Häxprocesser i Polen syftar på de häxprocesser som ägde rum i Polen från 1300-talet till början på 1800-talet.Ankarloo, Bengt & Henningsen, Gustav (red.), Skrifter. Band 13: Häxornas Europa 1400–1700: historiska och antropologiska studier, Nerenius & Santérus, Stockholm, 1987.
Kronologi Det första trolldomsmålet som är känt i Polen är det som biskop Jakub von Płock (1396–1425) inkluderade i ett kättarmål mot Damian från Borków, men det exakta årtalet är okänt. Den första rättegången om enbart trolldom nämns av Stanislaw Kuropatwa i Dobrzyń den 27 augusti 1473. År 1476 dömdes en Dorota från Zakrzew till att brännas på bål i Poznań för häxeri, men domen genomfördes inte eftersom rättegången ogiltigförklarades: den första bekräftade avrättningen för häxeri man känner till i Polen blev i stället en namnlös kvinna i Waliszew 1511.Jacek Wijaczka, Hexenprozesse in Polen vom 16. bis zum 18. Jahrhundert.
Under 1500- och 1600-talets första hälft dömdes 49 kvinnor och 19 män, de flesta i områden gränsande till Tyskland, särskilt i Posen. Det var dock först under perioden 1670–1730 som förföljelserna nådde sin kulmen i Polen. I Polen varade förföljelserna längre än i många andra länder, och fortsatte hela 1700-talet ut med en mängd häxprocesser i både städer och byar i Wielkopolska under mitten av seklet och fortsatte ända till 1790-talet, trots att lagstiftning då hade förbjudit förföljelserna.
Rättslig situation Häxprocesser fördes i Polen både av kyrkan, av sekulära domstolar, och i de privata domstolarna på adelns gods. Fram till första hälften av 1600-talet sköttes häxmålen främst av kyrkliga domstolar enligt en lag från 1543, varpå städernas domstolar tog över dem i högre grad. Enligt påbud från Mikołaj Prażmowski (1663–1673) och ärkebiskopens Michał Radziejowski (1688–1705) fick sekulära domstolar sköta häxmål endast om de först hade hanterats av kyrkan. Denna reform infördes i världslig lag den 17 juli 1672, där också lokala domstolar förbjöds att hantera sådana mål om de inte uttryckligen hade överlämnats till dem av kyrkan eller högre domstol: lokala domstolar förbjöds också att genomföra en dödsdom utan bekräftelse från högre domstol. Denna lag utfärdades sedan en lokal domstol i Kłodawa hade bränt en grupp kvinnor efter en undermålig rättegång med kraftig tortyr. Problemet var att denna lag sällan åtlyddes, och att lokala domstolar ändå själva utdömde och genomförde dödsdomar, något som hade en dålig effekt på de åtalades chanser. Lagen efterlevdes så dåligt att den ständigt upprepades, så sent som 1713. Centraldomstolen ingrep också mot enskilda städer och förbjöd dem specifikt från att fullfölja dödsdomar efter olika incidenter, så som till exempel staden Łęczyca 1702, som även förbjöds att använda vattenprovet, och Przemyśl 1756. Ytterligare en lag infördes 1745 som förbjöd de sekulära domstolarna genomför häxprocess utan en förhandsbedömning av kyrkliga domstolar, som begränsade bruket av tortyr och vattenprov.
Kontext Polens häxförföljelser ägde främst rum under en orolig tid då landet härjades av krig, uppror, svält och pest och undergick en kraftig befolkningsminskning, och allmänheten sökte efter övernaturliga förklaringar till vad som sågs som en apokalyptisk tid av olyckor. Den typiska polska häxprocessen ägde rum i en by eller mindre stad mot en kvinna som anklagades av sina grannar för att ha åsamkat lidande och förstörelse över människor, djur, egendom och hela byar i en tid av katastrofer. De processer som förekom i större städer var få och kortvariga. Befolkningen använde sällan anklagelser om djävulspakt och häxsabbat, men deras klagomål omtolkades ofta till detta av katolska kyrkan och lokala domstolar. Kvinnodominansen bland de avrättade var hög: i Wielkopolska och Kujawy ägde tio processer rum under perioden 1624–1700 där 116 personer dömdes, varav 111 var kvinnor och endast fem var män.
Slutet År 1768 ålades alla lokala domstolar att överföra alla trolldomsmål till högsta domstolen. Under Sejmen i Warszawa förbjöds 23 oktober 1776 tortyr och dödsstraff för trolldom. Trots dessa lagreformer tycks häxförföljelserna ändå ha fortsatt i lokala domstolar. En uppmärksammad häxprocess ägde rum mot Franciszka Gołębiewska i Gostyń 1773, där den åtalade avled av tortyr; 1786 ägde en häxprocess om trolldom i kombination med mord rum i Ulanow, och 1790 ställdes makarna Maciej och Katarzyna Beret inför rätta i Schöffengericht von Nowy Wiśnicz åtalad av familjen Krzywda för att ha förhäxat kor. En av de sista häxprocesserna var två kvinnor som ställdes inför rätta i en ospecificerad ort utanför Poznan 1793, anklagade för att ha orsakat en boskapssjukdom på grund av sina röda ögon: det finns dock inte mycket information om detta fall. Materialet om 1790-talets häxprocesser saknas, men så sent som 1799 ägde en häxprocess rum i Żaszków i Polska Ukraina. Ungefär 3 000–4 000 personer beräknas ha avrättats för häxeri i Polen.
Barbara Zdunk, som avrättades i Preussiska Polen år 1811, var troligen den sista person i Europa som blev lagligt dömd och avrättad för häxeri.
Referenser
Kategori:Häxprocesser i Polen