Vier letzte Lieder (Fyra sista sånger), op. posth., för sopran och orkester komponerades 1948 när Richard Strauss var 84 år. De är – med undantag för sången "Malven", komponerad senare samma år – Strauss sista fullbordade verk.

Sångerna är "Frühling", "September", "Beim Schlafengehen" och "Im Abendrot". Titeln Vier letze Lieder namngavs postumt av Strauss vän Ernst Roth, som publicerade de fyra sångerna som en enhet 1950 efter Strauss död. Sångerna kan betraktas som svanesången för romantisk musik, vid en tid då atonal musik dominerade bland kompositörer som Arnold Schönberg. De är de sista stora tyska orkesterliederna i en lång musikalisk tradition.

Strauss avled i september 1949. Uruppförandet skedde i Royal Albert Hall i London den 22 maj 1950 med sopranen Kirsten Flagstad och Philharmonia Orchestra, dirigerad av Wilhelm Furtwängler.

Verket har inget opusnummer. Den är listad som AV 150 i Mueller von Asows tematiska index, och som TrV 296 i indexet för Franz och Florian Trenner.

Historia

På 1940-talet gick Strauss karriär som kompositör in i en period av intensiv kreativitet, senare beskreven som en "indiansommar." Efter att ha skrivit sin sista opera, Capriccio, påbörjade han ett antal instrumentala kompositioner, inklusive två sonatiner för blåsinstrument, Hornkonsert nr 2 och Oboekonserten, skriven i ett neoklassisk idiom för mindre, mozartianska ensembler. Dessa senare verk, inklusive de mer praktfullt orkestrerade Vier letze Lieder, ses som hans sista uttalanden om musik, och de kopplingar de visar till Strauss tidigare verk, liksom några av de symboler Strauss inkluderar i sångerna, ger dem en retrospektiv avskedskaraktär.

Strauss hade stött på dikten "Im Abendrot" av Joseph von Eichendorff, som hade en särskild betydelse för honom. Han tonsatte texten i maj 1948. Strauss hade av en slump träffat Hermann Hesse på ett schweiziskt hotell under denna tid. Hesse kände sig inte bekväm med mötet, också för att Strauss "rusande" stil inte tilltalade honom. Hesse sade senare om Vier letze Lieder att de för honom verkade "som all Strauss-musik: virtuosa, förfinade, fulla av teknisk skönhet, men utan centrum, bara ett mål i sig självt." Strauss hade fått ett exemplar av Hesses samlade dikter och blev starkt inspirerad av dem. Han tonsatte tre av dem – "Frühling", "September" och "Beim Schlafengehen" – för sopran och orkester, och övervägde att tonsätta två till, "Nacht" och "Höhe des Sommers", på samma sätt. Han påbörjade också en köruppsättning av Hesses "Besinnung", men lade den åt sidan efter att den planerade fugan blev "för komplicerad".

Den övergripande titeln Vier letze Lieder namngavs av Strauss vän Ernst Roth, chefredaktör för musikförlaget Boosey & Hawkes, när han publicerade alla fyra sångerna som en enhet 1950, och i den ordning som de flesta framföranden nu följer: "Frühling", "September", "Beim Schlafengehen", "Im Abendrot".Jackson (1992)I 1954 års utgåva av Grove Dictionary of Music and Musicians listades de tre Hesses-sångerna som en specifik grupp, skild från "Im Abendrot" som hade komponerats två månader före dessa tre.

Sångernas ordningsföljd Roths publicerade sekvens från 1950 följer varken sångernas kompositionsordning (Im Abendrot: 6 maj 1948; Frühling: 20 juli 1948; Beim Schlafengehen: 4 augusti 1948; September: 20 september 1948) eller premiären 1950 (med Kirsten Flagstad dirigerad av Wilhelm Furtwängler). Även om de flesta inspelningar följer Roth, finns vissa som följer Flagstad/Furtwängler – Beim Schlafengehen, September, Frühling, Im Abendrot. De senare inkluderar Sena Jurinacs inspelning från 1951 med Kungliga Filharmoniska Orkestern under ledning av Fritz Busch; Lisa Della Casas inspelning från 1953 med Wienerfilharmonikerna under Karl Böhm; och Felicity Lotts inspelning från 1986 med Royal Scottish National Orchestra under ledning av Neeme Järvi. Det finns inget prejudikat eftersom Strauss inte skapade någon cykel, utan anförtrodde premiären till Flagstad.

Kompositionsordning Sångordning vid premiären Publiceringsordning "Im Abendrot" "Beim Schlafengehen" "Frühling" "Frühling" "September" "September" "Beim Schlafengehen" "Frühling" "Beim Schlafengehen" "September" "Im Abendrot" "Im Abendrot"

Ämnesinnehåll Alla låtar utom "Frühling" handlar om döden och alla skrevs strax innan Strauss själv dog. De är genomsyrade av en känsla av lugn, acceptans och fullständighet.

Tonsättningarna är för en solosopran, har svävande melodier mot en full orkester och har framträdande hornstämmor. Kombinationen av en vacker vokallinje med stödjande hornackompanjemang refererar till Strauss eget liv; hans hustru Pauline de Ahna var en berömd sopran och hans far Franz Strauss var professionell hornist.

Mot slutet av "Im Abendrot", efter sopranens intonation av "Ist dies etwa der Tod?" ("Är detta kanske döden?"), citerar Strauss musikaliskt sin egen symfoniska dikt Tod und Verklärung, skriven 60 år tidigare. Precis som i det stycket har den citerade sjutonsfrasen (känd som "förklaringstemat") setts som själens uppfyllelse genom döden.

Premiär och första inspelningen

En av Richard Strauss sista önskningar var att Kirsten Flagstad skulle vara sopran och introducera de fyra sångerna. "Jag skulle vilja göra det möjligt," skrev han till henne, "att [sångerna] står till ditt förfogande för en världspremiär under en konsert med en förstklassig dirigent och orkester."

Premiären gavs postumt i Royal Albert Hall i London den 22 maj 1950, sjungen av Flagstad, ackompanjerad av Philharmonia Orchestra under ledning av Wilhelm Furtwängler. Föreställningen möjliggjordes tack vare ett generöst erbjudande från Maharadjan av Mysore, Jayachamaraja Wodeyar Bahadur. Även om han inte kunde närvara, gav den musikälskande maharadjan en garanti på 4 800 dollar för framträdandet, så att Vier letze Lieder kunde spelas in för hans stora personliga samling – då uppskattad till omkring 20 000 skivor – och inspelningen skickades sedan till honom i Mysore.

Framförandet spelades in på acetatskivor. De blev kraftigt slitna innan den första LP-överföringen, som allmänt ansågs vara mycket dålig. Efterföljande restaureringar med modern digital teknik genomfördes 2007 av Roger Beardsley för Testament Records, och 2014 av Andrew Rose för Pristine Audio.

Besläktade sånger Musikprofessorn Timothy L. Jackson har noterat att Strauss hade komponerat sången "Ruhe, meine Seele!" för piano och sång 1894 över en dikt av Karl Friedrich Henckell, men orkestrerade den inte förrän 1948, strax efter att han hade färdigställt "Im Abendrot" och innan han komponerade de övriga tre av sina Vier letze Lieder. Jackson föreslår att tillägget av "Ruhe, meine Seele!" till Vier letze Lieder bildar en enhetlig cykel om fem sånger, om "Ruhe, meine Seele!" framförs som en förspel till "Im Abendrot", som den har motivmässig likhet med.

Referenser

Tryckta källor

Externa länkar "Frühling" text "September" text "Beim Schlafengehen", text and reading Richard Georg Strauss (1864–1949). Vier letzte Lieder / Four Last Songs vierletztelieder.com (discography) Reviews of recordings , Renée Fleming, Lucerne Festival Orchestra, Claudio Abbado

Kategori:Verk av Richard Strauss Kategori:Sånger 1948 Kategori:Klassisk musik