Malakis bok (hebreiska: סֵפֶר מַלְאָכִי, romaniserat: Sēfer Malʾākhî) är den sista boken i Nevi'im i Tanakh (Hebreiska Bibeln) och kanoniskt den sista boken av De tolv mindre profeterna. I de flesta kristna traditioner utgör de profetiska böckerna den sista delen av Gamla testamentet, vilket gör Malakis bok till den sista boken före Nya testamentet. Boken är indelad i tre kapitel i den hebreiska Bibeln och Septuaginta, samt fyra i den latinska Vulgata. Det fjärde kapitlet i Vulgata består av resten av det tredje kapitlet, med start vid vers 3:19.Malaki 4:1–6
Textens författare kan ha varit eller inte varit en eponym person vid namn Malaki. Även om ordet ofta betraktas som ett egennamn, betyder det helt enkelt "min budbärare" på hebreiska,Malaki 3:1 och översättningen i Septuaginta översätter det som "hans budbärare." Under tiden texten skrevs användes inte ordet som personnamn. I traktaten Megillah 15a i Talmud lärde rabbinerna Joshua ben Karha och Rav Nachman ut att boken var författad av Esra, en framstående lärd och kohen som spelade en betydande roll i att forma judisk religiös lag (Halacha) och tradition.
I det sista kapitlet utlovar den anonyme profeten att "rättfärdighetens sol" skall gå upp, och att Gud skall sända Elia på nytt; det senare tolkas i Nya Testamentet som en förutsägelse om Johannes Döparen. Mycket av texten handlar om moralisk uppryckning i religiöst och socialt hänseende hos israeliterna, speciellt prästerskapet. Boken börjar med att ifrågasätta om läsaren verkligen älskar och fruktar Gud, som Gud borde fruktas och älskas. Sedan klagar han på kvalitén på de offer som frambragts. Därefter läxar han upp läsaren för alla skilsmässor, något han anser vara både ett socialt och religiöst problem. (Om du skiljer dig, visar du att du inte håller fast vid Guds bud.) När detta är klart skuldbelägger han läsaren för att läsaren skulle ha ifrågasatt Guds rättvisa, varefter han avslutar med att hota med världens undergång. Han lovar att Elia kommer återvända.
De flesta forskare tror att boken genomgick flera redigeringsfaser. Majoriteten av texten härstammar från den persiska perioden; de äldsta delarna dateras till cirka 500 f.Kr. Senare modifieringar skedde under den hellenistiska perioden.Cody, Aelred (1990), "Malachi", s 359 i Brown et al. (red), The New Jerome Biblical Commentary, London: Prentice Hall
Äldsta bevarade handskrift De äldsta bevarade hebreiska manuskripten, som innehåller delar eller hela denna bok, finns i den masoretiska texttraditionen, som inkluderar Codex Cairensis (895), Petersburgs Profetkodex (916), Aleppokodex (900-talet) och Leningradkodexen (1008). Fragment som innehåller delar av denna bok hittades också bland Dödahavsrullarna 4Q76 (150–125 f.Kr.) och 4Q78 (75–50 f.Kr.).Dead sea scrolls – Malachi. En översättning av den hebreiska bibeln till koinegrekiska, känd som Septuaginta, gjordes under de sista århundradena f.Kr. Bevarade antika manuskript av Septuaginta-versionen inkluderar Codex Vaticanus (fjärde århundradet), Codex Sinaiticus (fjärde århundradet), Codex Alexandrinus (femte århundradet) och Codex Marchalianus (sjätte århundradet).
Författarskap Författaren till Malakias bok är osäker, även om det har föreslagits att författaren kan ha varit levit. På grund av likheterna mellan Malaki och Esras betoning på att förbjuda äktenskap med utländska hedniska kvinnor, identifierar Talmud och vissa Targumer, såsom Targum Jonathan, Esra som författaren till Malakis bok. Detta är den traditionella uppfattningen som de flesta judar och vissa kristna har.Introduction to the Aramaic Targum of Jonathan ben Uzziel on the Prophet Malachi (Minor Prophets); Joshua ben Karha (Megillah 15a) Den katolske prästen och historikern Hieronymus föreslår att detta kan bero på att Esra sågs som en mellanhand mellan profeterna och "den stora synagogan." Enligt Josefus dog Esra och begravdes "på ett magnifikt sätt i Jerusalem".Antiquities of the Jews, book XI, chapter 5, paragraph 5 Om traditionen att Esra skrev under namnet "Malaki" stämmer, så begravdes han troligen i Profeternas grav, den traditionella viloplatsen för Malaki, Haggaj och Sakarja.
Namnet "Malaki" förekommer i överskriften vid 1:1 och 3:1, även om de flesta anser det osannolikt att ordet syftar på samma karaktär i båda referenserna. Enligt redaktörerna för 1897 års Easton's Bible Dictionary anser vissa forskare att namnet "Malaki" inte är ett egennamn, utan en förkortning av "Jahs budbärare."Malachi at the Easton's Bible Dictionary Denna läsning kan baseras på Malaki 3:1, "Se, jag sänder min budbärare...", om "min budbärare" tas bokstavligt som namnet Malaki. Därför tror många att "Malaki" är en anonym pseudonym. Andra forskare, inklusive redaktörerna för Catholic Encyclopedia, hävdar att de grammatiska bevisen leder till slutsatsen att Malaki är ett namn, och hävdar: "Vi är utan tvekan i närvaron av en förkortning av namnet Mál'akhîyah, det vill säga Jahs budbärare.""
Vissa forskare anser att författarskapet till Sakarja 9–14 och Malaki är anonymt, vilket förklarar deras placering i slutet av de tolv mindre profeterna. Julius Wellhausen, Abraham Kuenen och Wilhelm Nowack hävdar att Malaki 1:1 är ett sent tillägg, och pekar på Sakarja 9:1 och Sakarja 12:1 som bevis. En annan tolkning av författarskapet kommer från Septuaginta-överskriften ὲν χειρὶ ἀγγήλου αὐτοῦ, som kan läsas som antingen "av hans budbärares hand" eller som "av hans ängels hand." "Ängel"-läsningen fann ett eko bland de gamla kyrkofäderna och kyrkliga författare. Det gav till och med upphov till de "märkligaste fantasierna", särskilt bland Origenes lärjungar., p. 501: Origenes och hans anhängare tror att (enligt hans namn) han var en ängel. Men vi avvisar denna syn helt, för att inte tvingas acceptera läran om själarnas fall från himlen.
Datering Malakis bok innehåller några historiska detaljer. En ledtråd till dess datering finns i författarens användning av en lånad form av det kejserliga arameiska ordet för 'ståthållare' (פחה, paḥā) för att hänvisa till den samtida ståthållaren i Juda (bibelhebreiska: לְפֶחָתֶךָ, romaniserat: lefeḥāthekha, bokstavligen 'till din ståthållare') i kapitel 1:8.Mal 1:8 Detta indikerar ett postbabyloniskt exildatum (dvs. efter 538 f.Kr.), baserat på användningen av denna term och det faktum att Juda hade en kung före exilen. Dessutom, eftersom samma vers refererar till det återuppbyggda templet i Jerusalem, måste boken ha skrivits efter 515 f.Kr. under den andra tempelperioden. Författaren till Syraks bok, skriven tidigt på 100-talet f.Kr., kände tydligen till Malaki. På grund av utvecklingen av teman i Malakias bok placerar de flesta forskare den efter Haggajs bok och Sakarjas bok, nära den tid då Esra och Nehemja kom till Jerusalem år 445 f.Kr.
Syfte Malakias bok skrevs för att rätta till det författaren såg som israeliternas – särskilt prästernas – slappa religiösa och sociala beteende i Jerusalem efter exilen. Även om profeterna uppmanade Judas och Israels folk att se sin landsförvisning som straff för att de inte upprätthöll sitt förbund med Gud, dröjde det inte länge efter att de återvänt till Israels land, det andra templet byggts och rätt tillbedjan återställts, innan folkets engagemang för sin Gud återigen började avta. Det var i detta sammanhang som profeten, vanligtvis kallad Malaki, levererade sin profetia.
I 1:2 framställer Malaki Israels folk som ifrågasättande Guds kärlek till dem. Denna introduktion till boken illustrerar allvaret i den situation som Malaki tar upp, liksom den dialektiska stilen med vilken Malaki konfronterar sin publik. Malaki anklagar sin publik för att inte respektera Gud som Gud förtjänar. Ett sätt som denna respekt visar sig är genom de undermåliga offer som Malaki påstår att prästerna erbjuder. Medan Gud kräver djur som är "felfria" (Tredje Moseboken 1:3), offrade prästerna, som skulle "avgöra om djuret var acceptabelt", blinda, lama och sjuka djur till offer eftersom de trodde att ingen skulle märka det.
I 2:1 säger Malaki att Herren Sebaot sänder en förbannelse över prästerna som inte hedrat honom med lämpliga djuroffer: "Jag skall bryta er livskraft och slänga avfall i ansiktet på er, slaktavfall från era offerfester – Ni måste inse att jag har gett er detta bud för att mitt förbund med Levi skall bestå, säger Herren Sebaot." Nu, se hur jag ska förlama din arm och kasta gödsel i ditt ansikte – gödsel från dina högtidliga ceremonier – och svepa bort dig med den. Då ska du få veta att det är jag som har gett dig denna varning om min avsikt att upphäva mitt förbund med Levi, säger Yahweh Sabaoth."
I 2:10–11 tar Malaki upp frågan om skilsmässa. I detta ämne behandlar Malaki skilsmässa både som ett socialt problem ("Varför handlar vi trolöst mot varandra ...?") och som ett religiöst problem ("Judah... äktar en främmande guds dotter"). Till skillnad från Esras bok uppmanar Malaki var och en att förbli trofast mot sin ungdoms hustru.
Malaki kritiserar också sin publik för att ifrågasätta Guds rättvisa. Han påminner dem om att Gud är rättvis och uppmanar dem att vara trogna medan de väntar på den rättvisan. Malaki säger att folket inte har varit trogna och inte gett Gud allt som Gud förtjänar. Precis som prästerna har offrat oacceptabla offer, har folket försummat att ge hela sitt tionde till Gud.
Tolkningar Judendom Inom judendomen kallas boken "profeternas sigill" eftersom den avslutar de bibliska profetböckerna.Holyhead, V. (2006), Welcoming the Word in Year C: With Burning Hearts, p. 174, Liturgical Press, Collegeville, Minnesota
Kristendom Bibel 2000 ger rubriker för boken enligt följande:
+ Vers/Kapitelrubriker i Bibel 2000 Versreferens Rubrik </tr> Malakis bok 1:1 (Överskrift) </tr> 1:2–1:5 Herrens kärlek och makt </tr> 1:6–2:9 Dom över prästerna </tr> 2:10–16 Blandäktenskap och skilsmässor fördöms </tr> 2:17–4:3 Herren kommer för att döma </tr> 4:4–6 Slutord </tr>
Majoriteten av forskare anser att boken består av sex distinkta orakler. Enligt detta system består Malakis bok av en serie tvister mellan Jahve och de olika grupperna inom den israelitiska gemenskapen. I bokens tre eller fyra kapitel blir Jahve frikänd, medan de som inte följer Mose lag fördöms. Vissa forskare har föreslagit att boken som helhet är strukturerad efter en rättslig rättegång, ett suzeränavtal eller ett förbund – ett av de stora teman i hela den hebreiska bibeln. Underförstått i profetens fördömande av Israels religiösa praktiker finns en uppmaning att bevara Jahves stadgar.
Malakis bok hämtar inspiration från olika teman som finns i andra böcker i den hebreiska bibeln. Malaki hänvisar till rivaliteten mellan Jakob och Esau och Jahves preferens för Jakob som finns i Första Moseboken 25–28. Malaki påminner sin publik om att de, som ättlingar till Jakob (Israel), har varit och fortsätter att gynnas av Gud som Guds utvalda folk. I den andra tvisten använder Malaki "Helighetslagar" (t.ex. Tredje Moseboken 1:3) när han fördömer prästen för att offra oacceptabla offer.
I den tredje tvisten (gällande skilsmässa) avser författaren till Malakis bok sannolikt att hans argument ska förstås på två nivåer. Malaki verkar antingen angripa praktiken att skilja sig från judiska hustrur till förmån för utländska (en praxis som Esra starkt fördömer) eller, alternativt, att Malaki kan fördöma att skilja sig från utländska fruar till förmån för judiska hustrur (en praxis som Esra främjade). Malaki verkar bestämd att nationalitet inte är en giltig anledning att avsluta ett äktenskap, "Ty jag hatar skilsmässa, säger Herren..." (2:16).