Heteroresistens är en fenotyp där ett bakterieisolat innehåller subpopulationer av celler med ökad antibiotikaresistens jämfört med den känsliga huvudpopulationen . Detta fenomen är vanligt förekommande bland flera antibiotikaklasser och bakterier, och är associerat med misslyckade behandlingar på grund av anrikning av lågfrekventa resistenta subpopulationer vid exponering till antibiotika. Heteroresistens har visats vara mycket instabilt, vilket innebär att den resistenta subpopulationen kan återgå till en känslig fenotyp inom ett begränsat antal generationer av tillväxt i frånvaro av antibiotika. På grund av de flyktiga egenskaperna och instabiliteten hos heteroresistenta isolat är detektionen av de resistenta subpopulationerna ofta komplicerade och möter ofta svårigheter när konventionella MIC (minsta hämmande koncentration) metoder, som E-test och diskdiffussion, används. Guldstandarden för heteroresistensdetektion är populationsanalysprofiltest (PAP-test) vilket har färre fall av falskt positiva och falskt negativa resultat än de konventionella metoder, vilket gör den mer pålitlig. PAP-test är dock en arbetsintensiv och kostsam heteroresistensdetektionsmetod vilket gör den svår att implementera i kliniska mikrobiologilaboratorier. Det finns därför en betydande efterfrågan på kliniska mikrobiologilaboratorier för användandet av snabba standardiserade metoder för att identifiera heteroresistens i patologiska prover för att förskriva en lämplig antibiotikabehandling till patienter.
Referenser
Kategori:Bakterier
Kategori:Antibiotikaresistens