Otīlija Katerīna Leščinska, född 22 december 1884 i Riga, död 29 augusti 1923 i Imatra, var en lettisk konstnär och revolutionär. Hon räknas som en av de allra första professionella kvinnliga konstnärerna i Lettland och var en tidig pionjär för modernismen inom lettiskt måleri.
Biografi Utbildning och konstnärskap Leščinska föddes som dotter till köpmannen och fastighetsägaren Kārlis Leščinskis (1853–1907) och hans hustru Ieva (1858–1922). Hon tillhörde en banbrytande generation lettiska kvinnor som sökte sig till högre konstnärlig utbildning i början av 1900-talet. Hon studerade först vid Benjamin Blums konstskola i Riga och senare i Sankt Petersburg, bland annat vid ritskolan för Kejserliga sällskapet för konstens främjande, under ledning av Nikolaj Roerich, samt genomförde studieresor till Frankrike och Tyskland. Hennes konstnärliga stil var inspirerad av den tidens nya konströrelser, främst kubism och futurism.
Hennes liv präglades av en livslång men tragisk kärleksrelation till den lettiske yrkesrevolutionären Kristaps Salniņš. Stora delar av hennes levnadsöde och konstnärliga gärning har uppmärksammats i en biografi som 2022 gavs ut på det lettiska konstförlaget Neputns. Boken är skriven av hennes systerdotter, litteraturkritikern Silvija Freinberga, och tillkom som ett resultat av både konsthistorisk forskning och släktforskning, där författaren hade tillgång till bevarade familjebrev.
Politisk aktivism miniatyr|höger|Leščinska med andra rysk-lettiska revolutionärer, cirka 1905. Utöver sitt konstnärskap var Otīlija Leščinska också engagerad i den ryska revolutionen 1905. Med hjälp av sin far spred hon förbjuden politisk litteratur, agerade kurir och hade tillgång till lägenheter i Riga som kunde fungera som säkra bostäder för eftersökta revolutionärer. Genom sin pojkvän Kristaps Salniņš kom hon i kontakt med flera i den grupp av militanta lettiska revolutionärer som något år senare genomförde det beryktade bankrånet i Helsingfors 1906, som räknas som det största bankrånet i Finlands historia.
Efter revolutionsåren 1905–1906 flydde hon med Salniņš till Finland och därefter vidare till Storbritannien. Under åren fram till den ryska revolutionen 1917 bodde hon åter i Riga och Sankt Petersburg, men valde snart att flytta vidare till den sibiriska staden Tiumen, där hon arbetade en period som privatlärare. Hon återvände 1920 till Riga kort tid efter att Lettland hade blivit en självständig republik. Efter sin återkomst till Riga ingick Leščinska i en krets av självständiga lettiska kulturarbetare och konstnärer, många av dem kvinnor. Hon arbetade som socialarbetare, konstnär och konsthantverkare, bland annat i samarbete med konstnären Zelma Skrābāne som hade ett välkänt konst- och hantverksgalleri på Stabu iela i centrala Riga.
Död Under en semesterresa till Finland i augusti 1923 omkom Leščinska i en drunkningsolycka i de strömmande forsarna nära Imatra. Omständigheterna kring dödsfallet blev aldrig helt klarlagda. Hon begravdes i Riga i augusti 1924.
Referenser
Kategori:Lettiska konstnärer Kategori:Lettlands historia Kategori:Födda 1884 Kategori:Avlidna 1923 Kategori:Kvinnor