Belägringen av Halmstad 1563 var en episod 1563 i början av Nordiska sjuårskriget.
Historik Nordiska sjuårskriget utbröt formellt med en krigsförklaring från Danmark-Norge och Lübeck i juli 1563 efter det att spänningar byggts upp mellan parterna, inte minst mellan rikena Sverige och Danmark-Norge. Dessa styrdes bägge av unga regenter: kusinerna Erik XIV och Fredrik II. Danskarna, som behärskade alla inloppen till Östersjön, kunde med 28 000 man med lätthet i början av september inta Älvsborgs fästning vid Göta älvs mynning i Kattegatt,Per Hallén: Nordiska sjuårskriget och Älvsborgs slott på www./goteborgshistoria.com som var Sveriges enda kontakt med havet i väster. Erik XIV gjorde då ett försök att erövra Halmstad vid Nissans utlopp.
I senare delen av oktober ledde Erik XIV en svensk armé in i Halland utmed Nissastigen och belägrade Halmstad. Som underbefälhavare hade han Charles de Mornay och Klas Kristersson Horn. Staden hade en garnison på 1 000 soldater och 500 ryttare under kommendanten Poul Huitfeldt. Kung Erik erbjöd Huitfeldt 22 000 dukater om han uppgav staden, men fick till svar att Huitfeldt inte hade heder och ära till salu. Svenskarna anföll staden den 5 och 6 november. Anfallet misslyckades trots sex stormningar. Halmstad hade vid denna tid endast sitt enklare medeltida fästningsverk med vallgravar i en halvcirkel väster om staden och ännu ingen mur mot Nissan på stadens östra sida. Det mesta av befästningarna raserades dock av kanoneld från Galgberget.Nordiska 7-årskriget på www.halmstadshistoria.se (De byggdes vid sekelskiftet 1500/1660 ut till de modernare befästningar efter italiensk modell, som fortfarande till någon liten del kan skönjas i stadsbilden, till exempel vid Norre Port.)
Efter svenskarnas misslyckade anfall på Halmstad hölls rådslag den 6 november. Det beslöts att avbryta Hallandsfälttåget. Eftersom vintern närmade sig och underrättelser kom om att Fredrik II var i antågande, beslöts att Erik XIV själv direkt skulle bryta upp med en mindre del av hären till Orreholmens kungsgård i Västergötland samt att Horn och de Mornay skulle återtåga något senare med den övriga armén. Den kvarvarande hären skulle hålla belägringen så långt det var möjligt, ifall staden ändå kapitulerade. Om de undsättande danskarna kom med stor styrka, skulle allt artilleri och förråd föras i god tid mot Sverige och armén gå i reträtt. Inför den omedelbart förestående ankomsten av den danska armén, med en stor andel tyska yrkessoldater, bröts den 8 november belägringen, sattes fältlägren i brand och förstördes broarna, varefter den svenska hären retirerade uppströms längs Nissan.
På aftonen den 8 november hade svenskarna lämnat sina ställningar utanför Halmstad och vid midnatt mellan den 8 och 9 november hade delar av den hären under Frederik II nått Nissan och anlände till det ödelagda fältlägret öster om ån.
Före avtåget från Halmstad passade den svenska armén också på att bränna flera gårdar i det närliggande tidigare Halmstad, som omdöpts till Övraby, inklusive Övraby kyrka.Bertil Karlsjö: En belägrad stad år 1563 den 23 oktober 2023 på /www.hallandsposten.se
Danskarna följde efter den svenska huvudtruppen. Nära gränsen till Sverige – i nuvarande Oskarsström – kom det danska krigsfolket ikapp den svenska huvudtruppen, vilken där gått i ställning. Den 9 november stod slaget vid Maredskärr, som blev en dansk seger.
Belägringen av Halmstad 1676 Under Skånska kriget 1675–1679 belägrades (det då svenska) Halmstad en andra gång. Denna belägring varade dock bara ett par dagar och ledde inte till något anfall.
En dansk-norsk arméstyrka under Jakob Duncan anlände den 13 augusti 1676 till Halmstad med sex bataljoner fotfolk, ett ryttarregemente och tre tolvpundskanoner, två mörsare och tre regementsstycken. Danskarna började genast anlägga löpgravar. Landshövding Johan Hård sände ilbud till Karl XI med besked om att staden kunde tvingas kapitulera utan undsättning. Från Växjö bröt då Karl XI upp med 23 skvadroner ryttare och sex fotfolksbrigader (3 000 ryttare och 2 000 man fotfolk). Den 14 augusti anträddes marschen och den 16 på morgonen nådde hären Knäred. Efter några timmars paus i Eldsberga för vila och mat återupptog svenskarna marschen norrut.
När Duncan nåddes av meddelande om den svensk styrkans framryckning, hävde han belägringen av Halmstad. Rutger von Ascheberg sändes som förtrupp med 300 man. Framme vid Fylleån den 17 augusti såg svenskarna den danska styrkan uppställd i slagordning i höjd med Snöstorp. Duncan beslöt att gå mot svenskarna som ännu var på väg i marschordning, och därmed började slaget vid Halmstad, som utvecklades sig till en betydelsefull svensk seger.
Källor Noter
Kategori:Nordiska sjuårskriget Kategori:Halmstads historia