Kungliga serbiska armén (serbisk kyrilliska: Српска краљевска војска; latinska: Srpska kraljevska vojska), även kallad Kungariket Serbiens armé, var Kungariket Serbiens militära markstridskrafter som existerade under åren 1882–1918.
Kungliga serbiska armén var efterträdaren till den Furstliga serbiska armén och föregångaren till den Kungliga jugoslaviska armén.
Historik och arméns roll under krigen
Tidig historia År 1883 delades den serbiska armén in i 5 divisionsområden: Timok, Morava, Drina, Donau och Šumadija. Varje division hade bland annat fyra infanteriregementen, ett fältartilleriregemente, ett sjukhuskompani, ett permanent och ett till tre tillfälliga sjukhus. Infanteriregementena hade bland annat tre bataljoner, medan bataljonerna hade fyra kompanier. Fältartilleriregementena hade tre divisioner.
Det kungliga gardet hade en kavalleriskvadron och ett gevärskompani.
Samma år infördes också allmän värnplikt. Alla värnpliktiga delades in i tre olika grupper beroende på ålder. Den första gruppen omfattade alla män i åldrarna 21–31, den andra i åldrarna 31–38 och den tredje 38–45. Tjänstgöringen var två år, men för bland annat studenter var deras perioder förkortade till sex eller nio månader.
Arméns vapen tillverkades i staden Kragujevac. Det fanns också fabriker i Stragari och Obilićevo nära staden Kruševac, som tillverkade rökfritt krut. Tyska Mauser-gevär användes också, vilka köptes in år 1899.
Serbisk-bulgariska kriget Trots Serbiens stora nederlag i kriget mot Bulgarien (1885), genomförde kung Milan I en omorganisation av armén för att modernisera den enligt europeiska standarder och genom att utbilda personal utanför Serbien.
Även om det förväntades att Serbien skulle vinna, blev de besegrade vid slaget vid Slivnitsa. Bulgarerna började efter det driva tillbaka serberna in i deras territorium, där de ockuperade bland annat staden Pirot.
Ett vapenstillestånd inleddes när Österrike-Ungern hotade med att gå med i kriget på Serbiens sida om bulgarerna inte upphörde med invasionen, vilket de också gjorde och lämnade gränsen så som den var innan kriget.
Balkankrigen
miniatyr|Serbiska officerare i Lezha, nuvarande Albanien (1912) under det Första Balkankriget.|vänster|210x210px Inför det Första Balkankriget (1912–1913) mellan Osmanska riket och militäralliansen Balkanförbundet, som bestod av Serbien, Montenegro, Grekland och Bulgarien, bestod Serbiens armé av bland annat 60 infanteribataljoner och 16 kavalleriskvadroner. Bataljonerna organiserades i tjugo infanteriregementen och skvadronerna i fyra kavalleriregementen.
I kriget uppnådde Serbien betydande segrar i städerna Kumanovo och Bitola. Som medlem i Balkanförbundet gjorde landet en stor territoriell expansion söderut, på Kosovos och Makedoniens territorium.
På grund av oenighet inom Balkanförbundet om vem som skulle äga Makedonien, utbröt det Andra Balkankriget (1913). Nu stred Serbien, Montenegro, Grekland och senare Rumänien och Osmanska riket tillsammans mot Bulgarien.
Serbiska militären uppnådde en avgörande seger över Bulgarien i slaget vid Bregalnica.
Första världskriget
1914 miniatyr|Mauser M1899, som användes av den serbiska armén. Överbefälhavaren var kronprins Alexander Karađorđević, generalstabschefen var vojvod (hertig) Radomir Putnik och hans ställföreträdare var general Živojin Mišić. Putnik hade mobiliserat ungefär 420 500 man i fem arméer den 30 juli 1914.
Armén var organiserad i olika regionala arméer:
Första armén - under befäl av Petar Bojović och senare av Živojin Mišić Andra armén - under befäl av Stepa Stepanović
miniatyr|Soldater från den Första armén i Skopje, nuvarande Nordmakedonien (1913).
Tredje armén - under befäl av Pavle Jurišić Šturm
Užicearmén - under befäl av Miloš Božanović De nya regionernas armé - under befäl av Petar Bojović och fyra avdelningar som hade divisionsstatus.
Under åren 1914–1915 mobiliserades upp till 500 000 man och arméformationen hade nu ökat till 13 infanteridivisioner och 1 kavalleridivision. I november 1915 kallades ytterligare omkring 207 000 in. Under den första perioden av kriget hade Serbien förlorat totalt ungefär 114 000 man, varav ungefär 46 000 hade stupat i strid.
Från krigets början förvärvade den serbiska armén cirka 144 000 Mosin-Nagant-infanterigevär samt cirka 250 militärlastbilar från Ryssland. Artillerienheterna bestod av 678 kanoner, varav 389 var moderna.
Slaget vid Kolubara (1914) mot Österrike-Ungern är den största segern i den serbiska militärens historia.
1915–1916 Under det Serbiska fälttåget (1915), då Serbien ockuperades av Österrike-Ungern och Bulgarien, hade den operativa armén 203 326 snabbskjutande gevär. Bland moderna artillerivapen fanns polska snabbskjutande kanoner. miniatyr|Serbiska soldater tågar genom ett berg i Albanien under tillbakadragandet av armén (1915). Dagen efter att det Serbiska fälttåget tog slut, beslutades det om ett tillbakadragande av armén genom Albanien. Den serbiska arméns styrka bestod av 149 750 soldater, innan evakueringen från Albanien till Korfu i Grekland ägde rum.
Eftersom serberna led stora förluster under tillbakadragandet genom Albanien, påbörjades en omorganisation på Korfu. Det franska överkommandot räknade med sex serbiska divisioner, som skulle ha varsina 12 bataljoner. Totalt var det bland annat cirka 140 000 man och 72 000 gevär. Man planerade att gradvis utrusta och beväpna serberna med kulsprutor, haubitsar och fält- och bergskanoner, men dock inte med tungt artilleri.
På grund av förlusterna under de första striderna vid den Makedonska fronten, inleddes en omorganisation av armén i december 1916. Bland annat upplöstes den Tredje armén den 28 mars 1917 och dess enheter blev underordnade befälhavaren för den Första armén.
1917–1918 miniatyr|Serbiska officerare vid den Makedonska fronten (januari 1917). Den Tredje armén upplöstes den 28 mars 1917 och dess enheter blev underordnade befälhavaren för den Första armén. I maj 1917 hade de serbiska styrkorna en styrka på 364 kulsprutor, 316 kanoner, 60 bataljoner och 12 skvadroner.
På den Makedonska fronten led den serbiska armén cirka 43 000 förluster och under Första världskriget 369 620 man, inklusive sårade.
De serbiska styrkorna spelade en avgörande roll under genombrottet av den Makedonska fronten, som började den 14 september 1918. Efter att ha brutit fronten fortsatte serberna i oavbruten framryckning för att befria sitt land. Den Första armén befriade huvudstaden Belgrad den 1 november 1918.
Antalet medlemmar av den serbiska armén som blev tillfångatagna under Första världskriget var, enligt uppgifter från Centralmakterna, 222 357 officerare, underofficerare och soldater, varav 154 631 (1 031 officerare) befann sig i Österrike-Ungern, 38 980 (181 officerare) i Bulgarien och 28 746 (fyra officerare) i Tyskland. 10 000 personer frigavs eller utbyttes, medan cirka 60 000 dog i fångenskap.
Uniformer Uniformerna bestod av bland annat en jacka, en blus med axelklaffar med militära grader på och stövlar. Uniformen var gjord av bomull, vilket gjorde att den kunde bäras under alla årstider.
Bilder
Se även
Serbiska tjetnikorganisationen
Källor
Externa länkar
Kategori:Kungliga serbiska armén Kategori:Serbiens militärhistoria Kategori:Organisationer bildade 1882 Kategori:Organisationer upplösta 1918