Pinchas ben Jair (även Pinehas ben Jair, ), född okänt år, död i den romerska provinsen Iudaea, var en judisk lärd och tannait av den fjärde generationen, verksam under senare delen av 100-talet e.Kr. Han är främst ihågkommen för sin stora fromhet och för de många berättelser om underverk som tillskrivs honom i den rabbinska litteraturen, däribland legenden om den fromma åsnan.

Biografi Pinchas ben Jair var svärson till Shimon bar Jochai och tros ha levat i staden Lod. Han var samtida med Juda ha-Nasi och omnämns i både Mishna och Talmud.

Hans halachiska uttalanden har till största delen inte bevarats och han nämns endast en gång i Mishna. Däremot återges ett flertal berättelser om hans noggranna iakttagande av renlighetslagarna. Enligt Talmud uttalade han aldrig en välsignelse över bröd som tillhörde någon annan, och efter att ha uppnått vuxen ålder åt han inte längre vid sin fars bord (Babyloniska Talmud, Chullin 7b). Han lade även stor vikt vid att föreskrifterna om sabbatsåret (shemitta) följdes.

I den rabbinska traditionen tillskrivs Pinchas ben Jair flera underverk. Den mest kända berättelsen handlar om hans åsna, som vägrade äta foder från vilket tionde inte hade avskilts. En annan berättelse skildrar hur floden Ginnai delade sig för honom när han var på väg för att friköpa fångar.

Han betraktas som upphovsman till Midrash Tadshe, även kallad Baraita de-Rabbi Pinchas ben Jair, även om moderna forskare anser att tillskrivningen är osäker och att skriften sannolikt är av senare ursprung.

Enligt judisk tradition är Pinchas ben Jair begravd i Kafr Bir'im (Kefar Bir'am), där hans grav fortfarande vördas som en helig plats inom Bar'am nationalpark.

Referenser

Kategori:Rabbiner under 100-talet Kategori:Män Kategori:Födda 100-talet Kategori:Avlidna okänt år