Järstads kyrkogård är en kyrkogård vid Järstads kyrka i Järstads socken, Mjölby kommun. Kyrkogården ligger i ett utpräglat slättlandskap vid en korsning mellan mindre landsvägar mot Vallerstad, Öjebro och Skänninge. Den är liten och omfattar ett enda gravkvarter, men har flera tydligt skilda delar. Söder om kyrkan finns ett omfattande system av grusgravar och häckomgärdade familjegravar, medan området väster om kyrkan huvudsakligen präglas av enklare linjegravar. Kyrkogården omges av en låg gråstensmur och en delvis bevarad trädkrans.

På kyrkogården finns kistgravplatser.

Historia Kyrkogården har sannolikt vuxit fram omkring den medeltida kyrkan. Den ursprungliga anläggningen var mindre än dagens kyrkogård och kyrkans västgavel låg tidigare nära den västra bogårdsmuren. Under 1800-talet utvidgades kyrkogården mot väster och söder. Äldre kartor och fotografier visar att kyrkogården under 1900-talets första hälft hade en uppvuxen trädkrans, ett omfattande system av grusgravar och häckar samt gångar som delvis har förändrats eller tillkommit senare.

Järstads kyrka Järstads kyrka är en av få romanska landskyrkor av tegel i Östergötland. De äldsta delarna, som omfattar korets och långhusets östra delar, uppfördes sannolikt under 1100- eller 1200-talet. Kyrkan kan ha tillkommit som gårdskyrka åt en storman med anknytning till Bjälboätten. I långhuset finns rester av medeltida målningar med vapensköldar för Bjälboätten och den befryndade ätten Blå. Under senmedeltiden valvslogs kyrkorummet och byggnaden kompletterades med sakristia och vapenhus.

Tornet och 1700-talets förändringar

Kyrkans västra del och torn tillkom sannolikt efter en svår storm 1737, då en äldre klockstapel blåste omkull och skadade kyrktaket. Klockorna uppges ha hängts upp i det nya tornet samma år. Initiativtagare till ombyggnaden var Jöns Uhlbom i Ullevi. Kyrkan och tornet hade tegelfärgade respektive rödmålade fasader fram till 1817. Senare restaureringar genomfördes bland annat 1834, 1869, 1934–1935 och 1993.

Medeltida gravar Vid kyrkans restaurering 1934 påträffades fem skelett under sakristians golv. Gravarna var skadade och omrörda, men bedömdes vara äldre än sakristian och därmed sannolikt från tiden före 1400-talet. Kvarlevorna återbegravdes. Vid samma arbete undersöktes också kyrkans ursprungliga västmur, där några spår efter en äldre västingång inte kunde konstateras.

Kyrkogårdens äldre utformning Fotografier från början av 1930-talet visar att grusgravarna söder om kyrkan då sträckte sig ända fram till kyrkogårdsmuren. Den nuvarande yttre grusgången saknades i kyrkogårdens nordöstra del. En äldre gravkarta redovisar ett detaljerat system av grus- och häckgravar i söder samt en trädkrans längs den östra, norra och södra muren. Ett flygfoto från 1954 visar att gravarna väster om kyrkan låg i rader på gräsmark.

Läge och omgivning

Kyrkogården ligger i en fullåkersbygd med bybebyggelse och vägar på nästan alla sidor. I norr tar åkermarken vid direkt utanför en smal grusväg. Vid huvudgrinden finns en mindre parkeringsplats som utgörs av en breddning av vägen. Under 1800-talet låg fattighus och skola nära kyrkplatsen. Landskapet och bebyggelsen bär tydliga spår av laga skiftets utflyttning av gårdar från de äldre bylägena.

Kyrkogårdens utformning Kyrkogården består av ett enda gravkvarter, men dess karaktär skiftar mellan olika delar. Söder om kyrkan ligger ett stort och välbevarat grus- och häckgravsområde med äldre familjegravar. Väster om kyrkan finns enklare gravrader och rester av den allmänna linjen. Norr om kyrkan är gravsättningarna glesa och består bland annat av två mer påkostade gravar över godsägare. Kyrkogårdens ålderdomliga prägel skapas främst av de många äldre gravvårdarna, grusgravarna, häckarna och murarna.

Kyrkogårdsmuren Kyrkogården omges av en förhållandevis låg kallmur av sprängd gråsten. Muren består i huvudsak av två skift med större stenar i botten och mindre block ovanpå. Insidan utgörs av en grässlänt som är tydligast i norr och öster, där kyrkogårdens mark ligger omkring en till en och en halv meter lägre än murkrönet. I väster och söder ligger marken närmare murens höjd. I den östra muren finns sex järnringar som tidigare användes för att binda hästar. Ingångar

Huvudingången ligger i öster och består av en bred dubbelgrind av smidesjärn med smala spjälor och ett bågformat överstycke. Grindstolparna är omkring två och en halv meter höga, putsade i en gulaktig ton och utformade i senempirestil med plåttäckta huvar och smidesornament. I väster finns en mindre ingång med en fyrastegstrappa av kalksten över muren. Ett av trappstegen kan vara en återanvänd gravsten. Trappan har en enkel bågformad ledstång av järn.

Trädkrans och vegetation Trädkransen är bevarad i väster, norr och öster men saknas i söder. I väster står fem unga oxlar, i norr fyra lönnar och i öster tio pinjetallar som bildar en häckliknande rad. Söder om muren står i stället en allé med fyra kastanjer längs byvägen. Kyrkogårdens södra del präglas av tuja-, berberis- och ligusterhäckar, medan spirea förekommer mellan gravraderna i väster och oxbär norr om kyrkan.

Gångsystem Gångarna är belagda med naturgrus. Huvudgången löper mellan den östra grinden och den västra ingången. En kringgående gång finns runt kyrkogårdens norra del och lämnar en gravrad mellan gången och muren. Grusgångar löper även runt kyrkan och skapar mindre gräsytor omedelbart norr och söder om byggnaden. Kyrkogårdens södra del utgörs till stor del av ett sammanhängande grusområde mellan gravarna.

Grus- och häckgravsområdet Nästan hela den södra delen av kyrkogården upptas av grusgravar och häckomgärdade familjegravar. Fem nord–sydligt orienterade tujahäckar skiljer gravraderna åt. Från dessa utgår lägre häckar av tuja, berberis eller liguster som omger de enskilda gravplatserna. På flera platser har häckarna ersatts av stenramar. Området har en tydlig rumslig karaktär och är ett ovanligt välbevarat exempel på ett gravskick som tidigare var vanligt på länets kyrkogårdar.

Den allmänna linjen Väster om kyrkan finns rester av den allmänna linjen. Gravarna ligger i raka rader och vårdarna är huvudsakligen yngre, låga och breda. Systemet innebar att de avlidna begravdes i kronologisk ordning efter dödsfallen och att familjemedlemmar därför inte nödvändigtvis placerades tillsammans. Under 1800-talet blev linjegravarna framför allt en gravform för dem som inte köpte en egen familjegrav.

Gravvårdar

Kyrkogården innehåller ett stort antal stenramsomgärdade gravar med krattat grus. Bland vårdarna finns höga och smala granitstenar från perioden omkring 1890–1930, främst resta över hemmansägare. Där finns även två vitmålade träkors, två smideskors, en obelisk av polerad svart granit och en sköldformad gravsten. Tre kalkstensvårdar har medaljonger av gips efter motiv av Bertel Thorvaldsen och ytterligare en gravvård har en infälld marmorplatta.

Gravvården över Sigrid och Kersti Nilsdöttrar På gräsytan framför kyrkan står en gravvård av sandsten från 1603 över Sigrid och Kersti Nilsdöttrar. Stenen är ovanlig både genom sin höga ålder och genom materialet, eftersom äldre gravvårdar i landskapet oftare utfördes av kalksten. I stenens övre del finns ett vapen med två korslagda skyttlar. Gravvården hör till de äldsta bevarade resta gravstenarna på en östgötsk kyrkogård.

Gravvården från 1645 Vid vapenhusets västra vägg står en kalkstensvård från 1645. Stenen är bättre bevarad än gravvården från 1603 men har skador längs inskriftens kanter. Fragment av liknande äldre vårdar har även återanvänts i kyrkogårdsmuren.

Gravhällarna i nordöst I kyrkogårdens nordöstra hörn ligger tre gravhällar som ursprungligen har legat i kyrkans golv. En är lagd över Olof Andersson, som avled 1619. De två andra är båda över häradsdomaren Olof Jönsson i Ullevi, hans hustru och barn, men uppgifterna om antalet barn skiljer sig mellan hällarna. Gravhällarna flyttades till platsen under slutet av 1950-talet och en av dem skadades vid flytten.

Runstenen

Utanför kyrkans södra långvägg står en runsten av mörk granit. Inskriften uppger att Orökja reste stenen efter sin syster Amma. Stenen är uppställd intill vapenhuset och utgör tillsammans med de äldsta gravvårdarna ett viktigt inslag i kyrkomiljön.

Gravarna norr om kyrkan Området norr om kyrkan har aldrig tagits i anspråk i samma omfattning som kyrkogårdens södra del. Där finns två mer påkostade gravmonument över godsägare samt ett mindre antal andra gravar. Det smala gravområdet delas av en oxbärshäck.

Redskapsboden I kyrkogårdens nordöstra del står en redskapsbod som uppfördes 1954. Byggnaden är putsad och har spåntak samt enkla garageportar mot utsidan. Skador i putsen visar att väggarna är uppförda av slaggsten.

Titlar och näringsliv Titlarna på gravvårdarna speglar framför allt Järstads karaktär som jordbrukssocken. Hemmansägare och lantbrukare är de vanligaste titlarna. Gravvårdarnas gårdsnamn, yrkesbeteckningar och familjeuppgifter bidrar till kyrkogårdens lokalhistoriska värde.

Kulturhistoriska värden Järstads kyrka och kyrkogård bildar tillsammans med murarna, grindarna, trädkransen och gångsystemet en sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Kyrkans placering i kyrkogårdens norra del följer ett vanligt medeltida mönster. Muren är särskilt värdefull genom de bevarade bindringarna för hästar. Den monumentala östra ingången med putsade grindstolpar och smidesgrindar har ett högt arkitektoniskt värde. Det stora systemet av grusgravar, häckar och stenramar söder om kyrkan är ovanligt välbevarat och visar äldre familjegravskick och sociala skillnader. Linjegravarna i väster representerar ett enklare gravskick. Gravvårdarna från 1603 och 1645, de tre äldre gravhällarna, runstenen, Thorvaldsenmedaljongerna, obelisken och de smidda järnkorsen har särskilda kulturhistoriska värden.

Se även Järstads kyrka

Referenser

Kategori:Begravningsplatser i Mjölby kommun