Svinhults kyrkogård är två begravningsplatser i Svinhults socken, Ydre kommun. Den gamla kyrkogården ligger sydväst om den nuvarande kyrkan och hörde till den medeltida kyrkplatsen, medan den nya kyrkogården ligger norr om Svinhults kyrka. Tillsammans visar de två anläggningarna hur kyrkplatsen och begravningsverksamheten har förändrats från medeltiden till 1900-talet.

Omgivning Svinhults kyrka och kyrkogårdarna ligger i södra Östergötlands skogsbygd. Den nuvarande kyrkan är den högst belägna kyrkan i landskapet och uppfördes omkring 175 meter nordöst om den äldre kyrkplatsen. I kyrkomiljön finns bland annat den tidigare kyrkskolan från 1910, det före detta ålderdomshemmet, äldre tjänstebostäder och bevarade kyrkstallar. Där finns också två tidigare lanthandlar, varav den ena är ett välbevarat exempel på 1930-talets kooperativa byggande.

Svinhults kyrka

Den äldsta kända kyrkan i Svinhult var en timmerkyrka som sannolikt uppfördes under 1200-talet. Den revs när den nuvarande kyrkan byggdes 1872–1876. Den nya kyrkan uppfördes av sten med Hägerstads nya kyrka som förebild och fick ett rektangulärt långhus, rakslutet kor, en femsidig sakristia och ett torn i väster. Exteriören förenar nyklassicistisk grundform med nygotiska detaljer, bland annat spetsbågiga fönster.

Kyrkogårdarnas historia Den gamla kyrkogården hade enligt en karta från 1694 ungefär samma utsträckning som i dag. Den var före 1678 delvis omgiven av mur och plank och fick under 1800-talets mitt den stenmur som sannolikt fortfarande finns kvar. Vid mitten av 1800-talet hade radgravar ersatt den äldre indelningen i ättehagar. Kyrkogården vid den nuvarande kyrkan anlades sannolikt först 1932 efter ritningar av ingenjören Wilhelm Thisell. På den nya kyrkogårdens nordöstra del uppfördes 1945 ett bårhus eller gravkapell efter ritningar av arkitekten Johannes Dahl i Tranås.

Gamla kyrkogården Den gamla kyrkogården ligger på den medeltida kyrkplatsen och har en nästan kvadratisk form. Den saknar formell kvartersindelning och har en öppen men tydligt ålderdomlig karaktär. Hela området är grustäckt med undantag för ett mindre parti med barngravar. Den grusade ytan, de låga häckarna och de bevarade gravomgärdningarna gör kyrkogården till ett ovanligt välbevarat exempel på en äldre begravningsmiljö.

Murar och ingång på gamla kyrkogården Den gamla kyrkogården omges av kallmurade gråstensmurar som på flera sidor fungerar som stödmurar. Murarna är mellan omkring 0,8 och 1,5 meter höga och har ojämna skift med mossa och sedum på krönen. Ingången ligger i öster och har en dubbel smidesgrind som stiger mot en spets i mitten. Grindstolparna är mångkantiga och utförda av granit med spetsiga krön.

Vegetation och gångsystem på gamla kyrkogården Runt kyrkogården står främst hamlade askar, tillsammans med enstaka björkar och yngre askar. Låga och medelhöga ligusterhäckar omger enskilda gravar eller större grupper av gravplatser, och några gravar har formklippta buxbomsbuskar. Nästan hela kyrkogården är täckt av grus, men ett markerat gångsystem kan ändå urskiljas genom en kringgående gång, en mittgång i öst–västlig riktning och två plattlagda gångar i nord–sydlig riktning.

Gravvårdar på gamla kyrkogården Gravvårdarna är huvudsakligen från 1900-talet, men det finns ett fåtal äldre exempel. Den äldsta bevarade gravstenen är en kalkstenshäll från 1852. Bland de mer ovanliga vårdarna finns en gjutjärnsurna från 1910-talet. Tre gravar är omgärdade av stenram och ett stort antal gravar avgränsas av klippta ligusterhäckar. Mitt på kyrkogården finns ett mindre gräsbevuxet område med barngravar som sannolikt har ingått i en särskild barnlinje.

Personhistoriska gravar

På den gamla kyrkogården finns gravar med stor lokalhistorisk betydelse. Fotografen August Christian Hultgren är begravd där och hans omfattande dokumentation av Ydrebygden har ett stort kulturhistoriskt värde. Där finns också gravvården över Samuel Johan Humör, som var kyrkoväktare i Svinhult i 44 år. Öster om kyrkogården står en minnessten över Helena Sofia Ekblom, kallad Predikare-Lena, som avled i Svinhult 1859 efter att under sitt liv ha utsatts för myndigheternas straff på grund av sin religiösa förkunnelse.

Nya kyrkogården Den nya kyrkogården ligger norr om den nuvarande kyrkan och anlades sannolikt 1932. Den har en ovanlig placering eftersom hela begravningsplatsen ligger norr om kyrkobyggnaden. Kyrkogården är indelad i tre kvarter och har en öppen karaktär utan rygghäckar. I mitten finns två stora gräsytor och längs den västra och norra muren ligger familjegravar. Den östra delen var vid inventeringen endast sparsamt använd.

Murar och ingångar på nya kyrkogården Den nya kyrkogården omges av en gråstensmur som ansluter direkt till kyrkans torn och sakristia. Muren är uppbyggd som en skalmur med fyllning av sprängsten. Ingångarna i väster och sydöst har smidesgrindar med strålkors och stiliserade lågor. Grindstolparna är putsade och vitmålade med kopparklädda spetsiga krön och förgyllda kors.

Vegetation och gångsystem på nya kyrkogården Den nya kyrkogården saknar egentlig trädkrans. Två kastanjer står vid kyrkans västingång och på eller intill kyrkogården finns lönn, ek och hagtorn. Några gravar omges av låga buxbomshäckar. En grusgång löper runt kyrkogården och en nord–sydlig mittgång delar området. Gångsystemet stämmer i stora drag överens med ritningen från 1932 och visar den ursprungliga planeringen.

Linjegravar och familjegravar Kvarter 02 innehåller ett välbevarat linjegravsområde. Gravläggningarna kan följas från 1936 i sydväst till 1975 i nordöst, vilket gör det möjligt att läsa begravningsordningen direkt i miljön. Familjegravarna ligger främst längs kyrkogårdsmuren och i kvarterets ytterkanter. På den nya kyrkogården finns 18 grusgravar, varav nio omges av stenram och nio av buxbomshäck.

Gravkapellet I den nya kyrkogårdens nordöstra hörn står ett bårhus eller gravkapell uppfört 1945 efter ritningar av arkitekten Johannes Dahl i Tranås. Byggnaden har kvadratisk plan, vitputsade fasader och en grund av röd granit. Det spetsiga taket är täckt med rött tegel och kröns av ett svart kors på kula. I väster finns dubbla portar med rombmönster.

Kulturhistoriska värden Svinhults gamla och nya kyrkogård bildar tillsammans en miljö med mycket höga kontinuitetsvärden. Den gamla kyrkogården visar den medeltida kyrkplatsens fortsatta användning trots att kyrkan revs, medan den nya kyrkogården visar 1900-talets planerade kyrkogårdsideal. Den gamla kyrkogårdens grustäckning, ligusterhäckar, stenramar, barngravar och äldre gravvårdar är särskilt värdefulla. På den nya kyrkogården är den välbevarade strukturen från 1932, linjegravarna, grusgravarna, grindarna och gravkapellet centrala kulturhistoriska inslag.

Se även Svinhults kyrka

Referenser

Kategori:Begravningsplatser i Ydre kommun