Sankt Anna kyrkogård är en kyrkogård vid Sankt Anna kyrka i Sankt Anna socken, Söderköpings kommun. Kyrkogården ligger omkring två mil sydöst om Söderköping och anlades i samband med att den nya kyrkan uppfördes 1819–1821. Den har senare utvidgats åt norr och består av kvarteren A–E.
Omgivning Kyrkan ligger i en sidodal nära vägen mellan Söderköping och Tyrislöt. Söder om kyrkogården finns äldre kyrkstallar och väster om kyrkan ligger en skolmiljö med kyrkskola, småskola och en tidigare klockarbostad som numera används som församlingshem. I närheten finns också ett äldre ålderdomshem från 1865, ett senare ålderdomshem från 1950 och en kyrkoherdebostad från 1940-talet.
Sankt Anna kyrka Den nuvarande kyrkan uppfördes 1819–1821 efter ritningar som i huvudsak byggde på ett förslag av byggmästaren Casper Seurling från 1778. Kyrkan fick rektangulärt långhus, halvrunt kor, torn i väster och en särskild grevekyrka i söder. Byggnadsmaterial hämtades delvis från den äldre kyrkan vid Kappelviken.
Kyrkan är uppförd av gråsten och tegel och har gulvita putsade fasader och skiffertäckt sadeltak. Den stod färdig för gudstjänst första söndagen i advent 1821 men invigdes först 1823 av biskop Wallenberg.
Historia Kyrkogården anlades samtidigt med kyrkan. Marken var stenig och svår att bearbeta och det tog omkring sex år att färdigställa begravningsplatsen. Kostnaden uppges ha blivit nästan lika hög som kostnaden för själva kyrkbygget. Den ursprungliga kyrkogården låg söder om kyrkan.
Kyrkogården utvidgades åt norr 1987 och en ny parkeringsplats anlades samtidigt. En ytterligare nordlig utvidgning invigdes år 2000 av biskop Martin Lind.
Utformning
Kyrkogården består av kvarteren A–D inom den äldre delen och kvarter E i den nordliga utvidgningen. Den har en öppen karaktär och omges av trädkrans och stenmurar. Gravområdena är delvis terrasserade och avdelas av rygghäckar av häckoxbär i nord–sydlig riktning.
Kyrkogårdens äldre struktur är delvis bevarad. Större köpegravar placerades längs kyrkogårdsmuren och i kvarterens ytterkanter, medan enklare gravar från den allmänna linjen låg längre in.
Murar Kyrkogården omges av kallmurade stödmurar. Den västra muren är omkring 1,2 meter hög och härrör från 1820-talet. Den södra muren uppges i huvudsak vara oförändrad sedan Mörners gravkor uppfördes omkring 1830. Delar av den norra och östra muren har byggts om under 1900-talet.
Ingångar I väster finns två grindöppningar med omkring tre meter höga putsade grindstolpar. Stolparna har pyramidformade plåttak och kröns av klot och kors av trä. Grindarna är utförda i smidesjärn med dekorativa krön. En ytterligare grind finns i söder och tillkom sannolikt 1916.
Vegetation Trädkransen består av bland annat lind, ek, lönn och kastanj. Rygghäckarna inne på kyrkogården är huvudsakligen av häckoxbär. I den nordliga utvidgningen finns rönnar, lindar och flera rader av häckoxbär.
Gångsystem Samtliga gångar är grusbelagda. Från den södra av de västra ingångarna leder en gång till kyrkans sydportal och vidare mot den östra muren. Från den södra grinden går en gång mot kyrkan samt en gång runt kyrkogården till den norra västra ingången.
Gravvårdar Gravvårdarna är från 1822 och framåt. Där finns stora familjegravar, små gravvårdar från den allmänna linjen, träkors, stenkors, smidesjärnskors och gjutjärnskors. Flera gravar omges av stenram, järnstaket eller låga buxbomshäckar.
Allmänna linjen I kvarter C finns ett ovanligt välbevarat område från den allmänna linjen. Området är fortfarande grustäckt och många av de små gravvårdarna omges av låga buxbomshäckar. Gravläggningsordningen kan bitvis följas från 1921 till 1962.
Vid inventeringen 2006 hade flera vårdar tagits bort från det grusbelagda området och ställts längs kyrkogårdsmuren. De bevarade delarna av linjegravsområdet har ett mycket högt kulturhistoriskt värde.
Gravkor och bisättningskammare Längs den södra kyrkogårdsmuren står två gravkor och en bisättningskammare. Det östra gravkoret tillhör släkten Mörner och uppfördes 1830. Det andra gravkorets ursprung är inte klarlagt. Bisättningskammaren uppfördes 1935.
Byggnaderna har likartad nyklassicistisk utformning med låga volymer, vitputsade fasader, profilerade taklister och sadeltak täckta med falsad plåt.
Herrgårdarnas gravplatser Sankt Anna är en herrgårdssocken där Herrborum, Torönsborg och Ängelholm ligger inom eller delvis inom socknen. Herrgårdarnas betydelse avspeglas på kyrkogården genom stora familjegravar för bland andra släkterna Mörner och Spens.
I kvarter A finns släkten Spens stora familjegrav från Ängelholm. I kvarter C finns släkten Mörners gravplats, omgiven av ett gjutjärnsstaket.
Prosten Brunnius grav Prosten Brunnius var en drivande kraft bakom byggandet av den nya kyrkan och predikade vid invigningen 1823. Han avled 1828 och begravdes norr om kyrkan, på en plats där ingen annan ville bli begravd. Hans gravvård stod vid inventeringen ensam på kyrkans norra sida och har ett stort lokalhistoriskt värde.
Den första graven Den äldsta gravvården på kyrkogården är från 1822 och står i kvarter D. Inskriften anger att Anders Svensson från Risö var den första som begravdes på den nya kyrkogården. Stenen restes av hans son Pär Andersson från Stora Remö.
Kvarter A Kvarter A ligger öster om kyrkan och avdelas av fyra rygghäckar av häckoxbär. Gravvårdarna är huvudsakligen från 1950-talet och senare. I den östra delen ligger släkten Spens stora familjegrav. Där finns även metallkors av koppar, gjutjärn och smidesjärn.
Kvarter B Kvarter B löper längs den östra och delar av den södra kyrkogårdsmuren. Där finns flera större köpegravar, stenramade grusgravar och de båda gravkoren. Flera gravtitlar anknyter till kustsocknen, exempelvis sjöman, sjökapten och långlots.
Kvarter C Kvarter C ligger söder och sydväst om kyrkan och är till stor del grustäckt. Många gravar omges av låga buxbomshäckar. Kvarteret innehåller ett stort antal enkla gravvårdar från den allmänna linjen och släkten Mörners stora gravplats.
Kvarter D Kvarter D ligger i kyrkogårdens sydvästra del. Gravvårdarna är huvudsakligen låga och breda vårdar från 1940- till 1960-talen, men där finns också den äldsta gravvården från 1822 och enstaka träkors.
Kvarter E Kvarter E utgör den nordliga utvidgningen och ligger omkring en meter lägre än den äldre kyrkogården. Området saknar mur och nås från parkeringen eller från kvarter A. Vid inventeringen var det endast taget i bruk av ett fåtal gravar från 2000-talet.
Gravtitlar Gravtitlarna speglar både kustnäringar och jordbrukssamhälle. Bland de kustanknutna titlarna finns skeppare, sjöman, sjökapten, långlots, rorgängare och fiskare. Därutöver förekommer bland annat handlande, hemmansägare, telefonist, brevbärare, fjärdingsman och trotjänarinna.
Kulturhistoriska värden
Sankt Anna nya kyrka och kyrkogård bildar tillsammans med gravkoren, bisättningskammaren, murarna, grindarna och trädkransen en sammanhållen miljö med mycket höga kulturhistoriska värden. Särskilt betydelsefullt är det grustäckta linjegravsområdet i kvarter C, de stora herrgårdsgravarna och de nyklassicistiska byggnaderna längs södra muren.
Det påkostade entréområdet väster om kyrkan, med halvcirkelformad stödmur och svarvade trästolpar, har också ett högt kulturhistoriskt värde. Kyrkogårdens gravtitlar och gravplatser visar tydligt socknens kustprägel och herrgårdarnas betydelse.
Se även Sankt Anna kyrka
Referenser
Kategori:Begravningsplatser i Söderköpings kommun