Åtvids nya kyrkogård är en begravningsplats i södra delen av Åtvidaberg, mellan riksväg 35 och stadsdelen Östantorp. Kyrkogården anlades i början av 1900-talet i engelsk parkstil på tidigare åker-, ängs- och hagmark. De första gravsättningarna ägde rum 1914. Anläggningen utmärks av slingrande gångar, växlingen mellan öppna gräsytor och skogspartier samt bevarade spår efter det äldre odlingslandskapet.
Omgivning och historia Kyrkogården ligger på mark som tidigare tillhörde Östantorp. Väster om området finns villabebyggelse från främst 1950- och 1960-talen. Två äldre gårdar från Östantorps by finns bevarade direkt sydväst och nordväst om kyrkogården, varav den ena tidigare var komministerboställe. Norr och söder om kyrkogården finns skogsmark, medan riksväg 35 löper öster om bäckravinen längs kyrkogårdens östra sida.
Anläggningen utformades medvetet som en engelsk park, där gravkvarteren placerades i ett varierat landskap av öppna gräsmarker, skogsdungar, höjdpartier och naturliga sluttningar. De öppna ytorna motsvarar till stor del äldre åkermark, medan skogspartierna tidigare användes som hagmark. Stenmurar, odlingsrösen och äldre ekar har bevarats på flera platser och visar hur området användes innan kyrkogården anlades.
Kyrkogården började tas i bruk 1914. Gravkapellet uppfördes 1930–1931. Under 1980-talet utvidgades kyrkogården söderut med kvarteren 14–18. De första gravsättningarna i utvidgningen skedde 1983.
Utformning och vegetation Kyrkogårdens norra och västra delar ligger huvudsakligen i skogsmark och på höjdpartier, medan den östra och södra delen består av öppna gräsytor som sluttar ned mot bäckravinen. Mellan gravkvarteren löper ett omfattande system av smala och slingrande asfaltgångar. I den nordvästra delen finns även äldre grusgångar.
Mot väster avgränsas kyrkogården delvis av en äldre stenmur, som ursprungligen varit en gärdesgård av huggen sten. Längre söderut ersätts muren av nätstängsel. I norr finns främst metallstängsel och en hagtornshäck. Vid den nordöstra ingången finns en rundad stenmur och en äldre stenvalvsbro över bäcken.
Bäckravinen utgör kyrkogårdens östra gräns. I bäcken finns två fördämningar av trä och slaggsten, vilka bildar mindre dammar och vattenspeglar. Dessa utgör viktiga inslag i parkmiljön. Längs bäcken växer bland annat almar, lindar, björkar, ek och asp.
Innanför den västra ingången finns ett stort antal omkring hundraåriga tallar och granar som sannolikt planterades när kyrkogården anlades. I söder finns äldre ekar som bevarats från den tidigare betesmarken. Växlingen mellan barrskog, lövskog, öppna gräsytor och vatten ger kyrkogården dess karaktäristiska parkprägel.
Huvudingången i väster benämns Östantorpsporten. Den består av smidesgrindar mellan murade grindstolpar i empirestil med plåttäckta krön. En liknande ingång finns i nordöst. I söder finns en senare och enklare ingång från en parkeringsplats.
Gravkapell och andra byggnader Gravkapellet uppfördes 1930–1931 och ligger i kyrkogårdens nordöstra del. Byggnaden är uppförd i souterräng och innehåller därför fler utrymmen än vad som framgår från den övre våningen. På den västra långsidan finns personalutrymmen och kontor med ingång från parkeringen.
Kapellet är vitputsat och har ett svart, falsat plåttak som kröns av ett förgyllt kors. Entrén markeras av fyra klassicerande pelare och en dubbelport av metall.
I närheten av kapellet står en klockstapel av trä. Den är spånklädd, uppbyggd som två triangelformade delar placerade ovanpå varandra och täckt av ett falsat koppartak.
I kyrkogårdens sydvästra del finns två byggnader för förvaltning, kontor och garage. De är panelklädda och brunbetsade och härrör huvudsakligen från 1970- eller 1980-talet.
Gravkvarter och gravskick Kyrkogårdens gravvårdar representerar större delen av 1900-talet och början av 2000-talet. De äldsta finns främst i kvarteren 1–5 och 8. Några stora monumentala gravar förekommer, men de flesta vårdar är måttliga till sin storlek. Ett betydande antal stenramsgravar och metallkors har bevarats.
Kvarteren 1 och 2 ligger i kyrkogårdens nordvästra del. En del av gravarna ligger i en rad längs en gång genom skogsmark, medan övriga står på en öppen gräsyta som tidigare varit åker. Gravvårdarna är huvudsakligen från 1940- och 1950-talen, men det finns även vårdar från 1910-talet och flera bevarade grusgravar.
Kvarter 3 består av tre gräsytor i sluttningen mot gravkapellet. I den sydöstra delen finns ett särskilt barnkvarter med gravar över små barn från slutet av 1940-talet till början av 1960-talet. Flera av barngravarna är mycket små stenramsgravar. Kvarteret innehåller även ett stort antal familjegravar med grus och stenramar samt ett järnkors med glasinläggningar.
Kvarter 4 ligger på en höjdplatå i skogsmarken. Flera personer med titeln skogvaktare är begravda där. Bland gravvårdarna finns stenramsgravar, bautastenar och ett järnkors.
Kvarter 5 ligger i övergången mellan den högre skogen och de lägre öppna gräsytorna. Nio stenramsgravar med grus är bevarade. De flesta gravvårdarna härrör från perioden 1930–1960. Genom kvarteret går en lång trappa med omkring femtio steg mellan kyrkogårdens olika nivåer.
Kvarter 7 ligger på en öppen gräsyta framför klockstapeln och gravkapellet. Det domineras av små, enhetliga och relativt anonyma gravvårdar från 1960-talet och framåt.
Kvarter 8 ligger på en rund skogsklädd kulle vid bäckravinen. Kvarteret togs tidigt i bruk och innehåller vårdar från 1910-talet, men domineras av gravar från 1950–1980. Där finns bland annat en grusgrav med järnstaket, ett smideskors och ett bronskors av Bersbotyp.
Kvarteren 9 och 10 ligger på öppna gräsytor i den lägre delen av kyrkogården. Gravvårdarna är huvudsakligen små och låga. I kvarter 10 finns en grupp av kyrkogårdens äldsta vårdar från omkring 1915–1916, flera smidda järnkors, två träkors över barn och en gjuten urna från Skoglund Olssons smidesverkstad.
Kvarteren 11 och 12 ligger på en tidigare åkerlycka i skogsmarken och består huvudsakligen av låga gravvårdar från 1900-talets senare hälft. Kvarter 13 är ett urnområde i gles tall- och björkskog med små och relativt fritt placerade vårdar.
Kvarteren 14–17 hör till utvidgningen från 1980-talet. Vid inventeringen var kvarteren 14–16 ännu inte tagna i bruk och kvarter 17 innehöll endast ett fåtal moderna vårdar.
Kvarter 18 ligger på en öppen sluttning mot den södra dammen i bäcken. Gravvårdarna är från 1980-talet och framåt. Där finns flera smidesjärnskors och gjutna bronskors av Bersbotyp. Inom kvarteret finns också en äldre ek och lämningar efter tidigare odling.
Minneslund och kulturhistoriska värden Minneslunden ligger i den södra delen av kvarter 4 och består av två områden på olika nivåer. Den övre delen har ett stenparti omgivet av en oval grusgång. Där finns ett högt träkors, planteringar och hållare av smidesjärn för blommor och ljus.
Den nedre delen består av en rundad gräsyta som har röjts fram ur skogen. Utformningen knyter an till kyrkogårdens övergripande karaktär som skogs- och parkkyrkogård.
Åtvids nya kyrkogård har mycket höga kulturhistoriska värden genom sin välbevarade utformning i engelsk parkstil. De slingrande gångarna, skogskullarna, de öppna åkerytorna, bäckravinen, dammarna och de äldre odlingslämningarna bildar en sammanhängande landskapsanläggning.
De bevarade stenmurarna, stenvalvsbroarna, odlingsrösena och träden visar områdets äldre användning och har integrerats i kyrkogårdens utformning. Gravkapellet och de äldre entréerna är viktiga delar av helhetsmiljön.
Särskilda kulturhistoriska värden finns i barnkvarteret, de många stenramsgravarna och de lokalt präglade metallvårdarna. Järnkorsen och bronskorsen speglar Åtvidabergs och Bersbos traditioner inom metallhantering och hantverk.
Se även Åtvids nya kyrka
Referenser
Kategori:Begravningsplatser i Åtvidabergs kommun