Urquiola-katastrofen ägde rum den 12 maj 1976 då den spanska tankern Urquiola gick på grund i inloppet till hamnen i La Coruña, Spanien. Detta ledde till stora oljeutsläpp,
Händelsen När oljetankern Urquiola klockan kvartöver åtta på morgonen den 12 maj 1976 var på väg in till oljeterminalen i La Coruña gick den på grund. Olja började läcka ut från det skadade skrovet. Med hänvisning till brand- och explosionsrisken beordrade då hamnmyndigheten fartyget att retirera ut från hamnen. Klockan halvelva beordrades besättningen att lämna fartyget. Endast kapten Francisco Rodríguez Castelo och lotsen Benigno Sánchez Lebón stannade ombord för att föra Urquiola så långt ut på havet som möjligt.
Klockan halv två på eftermiddagen gick så fartyget på nytt på grund. Detta resulterade i en explosion och en påföljande brand. Cirka 513 000 fat olja spreds och brann upp under de följande 16 timmarna. Rodrǵuez Castelo och Sánchez Lebón kastade sig i havet. Den sistnämnde lyckades efter en tre timmar lång simtur ta sig iland, indränkt i olja. Kapten Rodríguez Castelo påträffades senare uppsköljd på stranden.
Räddningsarbetet En säkerhetszon om en och en halv kilometer runt fartyget upprättades, sedan stora mängder flyktiga gaser hade upptäckts. En andra explosion inträffade på morgonen den 14 maj. Den 21 maj började man pumpa upp olja från Urquieola. Den 25 maj hade man lyckats pumpa upp 50 000 fat innan man tvingades avbryta på grund av det hårda vädret. Den 8 juni bogserades akterdelen till en mer skyddad plats och kunde delvis tömmas på olja innan en spricka i skrovet resulterade i ett visst läckage.
Saneringen innebar långvarigt och mödosamt arbete. Över 2 000 ton dispergeringsmedel användes på Urquiola och de omgivande vattnen, trots spanska oceanografers protester. Brist på adekvat utrustning försenade saneringen. Tidvattenskillnaden på fyra meter försvårade arbetet. Att strö ut sågspån fungerade dåligt. Tunga maskiner tryckte ner oljan i marken, och slutligen avgjorde myndigheterna att det var bättre att anlita lokalbefolkningen för manuell sanering på stränderna. Så mycket av arbetet gjordes med hinkar och skyfflar. Småningom grävdes diken med grävmaskin långt upp på land dit man bar oljan och varifrån den sedan sögs upp i tankbilar med vacuumsug. Denna kombination av människor och maskiner visade sig vara den effektivaste metoden.
Miljöeffekter Det uppskattas att 2 200 fat olja läckte ut varje dag mellan 12 och 21 maj. Omkring 180 000-220 000 fat olja förorenade den spanska kusten. Den 1 juni hade en 215 km lång kuststräcka förorenats av oljan. Klippor, sandstränder, våtmarker var oljeindränkta.
Skaldjursbestånden i La Coruña hör till de största i Spanien. Den 17 maj uppskattades att 20% av den ätliga hjärtmusslan (Cerastoderma edule) hade dött, och många fler var döende. Man befarade att det skulle ta mycket lång tid för bestånden att återhämta sig.
Kustfisket i området upphörde. Fiskarna ville inte gå ut av rädsla för oljiga nät, skadad fisk och minskade bestånd.
Orsaker Länge hölls Urquiolas kapten för ansvarig. Men i en dom 1983 fastslog Högsta Domstolen att det var den spanska staten som var ansvarig för olyckan i och med att man tillhandahöll felaktiga sjökort, och dömde den att betala ut en ersättning på 10 miljoner pesetas för kapten Francisco Rodríguez Castelos död. Man underströk också att kaptenen inte bar något som helst ansvar för olyckan.
Den verkliga orsaken var att det hydrologiska institutets sjökort över inloppet till hamnen var felaktiga. På den plats där Urquiola gick på grund indikerade sjökorten ett djup om 29 meter, men i själva verket var där endast 11 meter djupt. Detta hade många gånger påtalats av fiskare, men ej beaktats av myndigheterna. Åratal efter katastrofen fastslogs att på olycksplatsen finns en undervattensbergskedja med nio toppar.
Referenser
Kategori:1976 i Spanien Kategori:Oljeutsläpp Kategori:Fartygsolyckor