Torsten av Bjurum, även kallad Helige Tosten, var ett västgötskt lokalhelgon verksamt i början av 1100-talet. Enligt traditionen led han martyrdöden som vallpojke i Vättlösa socken i Kinne härad, och en kultplats med kapell och offerkälla växte fram vid Lilla Bjurums gård.
Legenden Den huvudsakliga källan till berättelsen om Torsten är Johannes Vastoviuss ‘‘Vitis aquilonia’’, tryckt i Köln 1623.Vastovius, Johannes, ‘‘Vitis aquilonia’’, Köln 1623. Enligt Vastovius tjänade Torsten som fäherde hos en förmögen man i Västergötland. Under sina dagar i vall lät han boskapen gå fritt medan han själv drog sig undan till en sten i markerna som han gjort till sitt böneställe, där han tillbragte större delen av dagen i bön till Kristus. Trots detta återfanns hjorden alltid välbehållen mot kvällen. Torstens husbonde, som var hedning och ogillade drängens kristna tro, sökte en förevändning att komma åt honom. Han band själv fast en tjur inne i skogen och krävde sedan att få se djuret; när tjuren inte kunde återfinnas anklagade han Torsten för vårdslöshet och dödade honom på den sten pojken använt som altare.Vastovius (1623), återgivet efter Lundén, ‘‘Svenska helgon’’. Dådet gick dock inte ostraffat: husbondens boskap began efter hand att försvinna, och hans hustru talade öppet om att den dräpte drängen borde räknas som ett helgon. Vid ett tillfälle, då en oxe höll på att slaktas för husfolkets räkning, brast husbonden i hånskratt åt hustruns ord och utropade att han satte lika stor tilltro till Torstens helighet som till att den redan sönderstyckade oxen skulle resa sig levande. I samma stund reste sig oxen levande, till åskådarnas förskräckelse. På platsen restes senare ett kapell, där enligt uppgift många underverk skedde, i synnerhet botande av sjuk boskap. Vastovius uppger att Torsten led martyrdöden vid samma tid som den helige Botvid, det vill säga i början av 1100-talet. Kultplats Torstens kult var knuten till Vättlösa socken i Kinne härad, vid Lilla Bjurums gård. Där låg S:t Torstens kapell tillsammans med en känd offerkälla, S:t Torstens källa, vars vatten enligt traditionen ansågs särskilt läkande för sjuk boskap. Efter reformationen förföll kapellet, och redan år 1707 omtalas i ett brev endast ruiner (“rudera”) på platsen.Brev från 1707, citerat efter [KÄLLA – ange verk/arkiv]. Platsen, belägen omkring en kilometer väster om Lilla Bjurums gård i det så kallade Kapellmarken, kan alltjämt besökas. Källan uppmärksammades även av stormaktstidens antikvarier och avbildades 1693 i ett kopparstick i Erik Dahlberghs Suecia antiqua et hodierna, under namnet ‘‘Torstani fons’’.Dahlberg, Erik, ‘‘Suecia antiqua et hodierna’’, kopparstick 1693. Den tillhörande texten uppger att källan var vida känd för sin botande kraft, att votivgåvor offrades där och att pilgrimer sökte sig dit från när och fjärran. På sticket framställs källan täckt av ett spånklätt sadeltak och omgiven av kors, med tät skog i bakgrunden.
Källor Vastovius, Johannes, ‘‘Vitis aquilonia’’, Köln 1623. Dahlberg, Erik, ‘‘Suecia antiqua et hodierna’’, 1693. [ANGE: Lundén, Fritzell, Ekstam/Forshed, Bruce eller andra sekundärkällor du använt i övriga helgonartiklar]
Noter
Kategori:Svenska helgon Kategori:Personer i Sverige under 1100-talet Kategori:Västergötlands historia