Narveryd är en gård i Vallerstads socken, Mjölby kommun. De bestod av 7 mantal.
Historik Narreryd var en större by eller gårdsgrupp i Vallerstads socken om 7 mantal och 312 hektar. Namnet förekommer redan 1307 i Holger Ulvssons testamente, då i formen Xaruarhö. Under medeltiden skrevs namnet bland annat Narvarör, Narværö och Narwarö. År 1330 pantsatte Karl Tukesson sin gård i Narvarör för 80 mark penningar till prefekten i Skänninge Birger, guldsmeden Avold och Hinze, det vill säga Henrik Rövare. Om skulden inte betalades tillbaka före midfastan 1332 skulle gården tillfalla långivarna, mot att de betalade ytterligare 40 mark penningar.
Under 1300-talet förekommer Narreryd flera gånger i samband med klostren i Skänninge och Vadstena. År 1347 upplät borgaren Birger Magnusson i Skänninge gods i Narværö till nunnorna i S:t Martins kloster i Skänninge. Godset låg då i Vibyskumstens socken, nuvarande Viby socken, dit Narreryd då räknades. Upplåtelsen skedde som betalning för en skuld på 100 mark lödigt silver som Birger dömts att erlägga till kungen. Samma år överlät han ytterligare gods i Narværö till samma kloster för en skuld på 610 mark penningar. Birger Magnussons sigill innehöll ett bomärke.
År 1352 sålde Anund Hemmingsson fastigheter i Narvarö till Johannes Ekesson för 8 mark svenska penningar. Egendomen hade Anund ärvt efter sin far Nikolaus Krok. Kort därefter sålde Johannes Ekesson 1 1/4 attung i Narvarö by tillbaka till Anund Hemmingsson, vilket möjligen visar att det första köpet gick åter. Senare samma år sålde Johannes ytterligare 1/8 attung jord i Narvarö till Anund.
År 1374 skänkte riddaren Sten Bengtsson och Katarina Holmgersdotter sitt gods i Narvarö till det då nyanlagda Vadstena kloster. Katarina Holmgersdotters sigill visade en tillbakaseende ulv i sköld utan hjälm. År 1380 sålde Magnus Hemmingsson, byaman i Skänninge, en attung jord i Narvarö till Heyne van Vitzen. Samma dag ingav Heyne denna jord tillsammans med ett barn till Skänninge nunnekloster.
Denna attung jord ledde senare till tvist. Vid räfstetinget 1397 fråndömdes Skänninge kloster jorden, eftersom den enligt nämndens intyg hade sålts undan skatt. Magnus Kraka ålades att inom ett år betala tillbaka köpeskillingen till klostret. Ärendet togs upp på nytt vid räfsteting 1399. Då dömdes att en attung skattejord i Narvarö, som till kronans förfång hade kommit under Skänninge kloster som frälsejord, skulle återgå som skattejord till borgaren Magnus Kraka i Skänninge. Heyne van Vitzen, som hade köpt jorden av Magnus Kraka och överlämnat den till klostret tillsammans med en jungfru, skulle ge klostret ersättning.
År 1402 intygade Magnus Hemmingsson, kallad Kraka, att han fått ytterligare betalning av Skänninge kloster för den gård i Narwarö som han tidigare sålt till Heyne van Vitzen för lågt pris. Priorissan ville inte att Magnus skulle lida skada genom affären. År 1408 nämns Torgils i Naruarö som fasteman.
Efter medeltiden är uppgifterna om gårdarna i Narreryd knappare. Åtminstone en del av egendomen återgick till kronan genom Västerås recess. När indelningsverket infördes anslogs 3/4 mantal till militieboställe. I början av 1800-talet var Narreryd boställe för en andre korpral vid ett av östgötaregementena. Bostället omfattade då 20 tunnland öppen jord, gav 10 lass hö och kunde föda 3 hästar, 8 nötkreatur och 8 får. Det drogs senare in och arrenderades ut av staten. Under 1600-talet tillhörde en gård Hans Strijk, men den reducerades senare. En annan gård innehades av Lars Andersson Palmqvist som säteri. I senare tid har Narreryd länge tillhört bondesläkter. År 1895 hade 6 1/4 mantal sju ägare, och omkring 1910 fem ägare, däribland G. A. Andersson-Olsson.
Referenser
Noter
Kategori:Gårdar i Vallerstads socken