Ett litet liv () är en roman från 2015 av den amerikanska författaren Hanya Yanagihara. Romanen är omfattande och behandlar svåra ämnen. Den fick ett mycket positivt mottagande av kritiker, nominerades till 2015 års Bookerpriset och National Book Awards samt blev en bästsäljare.
Handlingen utspelar sig huvudsakligen i New York och skildrar fyra vänners liv när de kämpar med missbruk, sexuella övergrepp och depression.
Struktur Ett litet liv följer en kronologisk berättarstruktur med återblickar som regelbundet vävs in i handlingen. Romanens berättarperspektiv skiftar under berättelsens gång. I början används en allvetande berättare i tredje person, där läsaren får följa tankarna hos Jude, Willem, JB och Malcolm. Allteftersom berättelsen allt mer kretsar kring Jude formas perspektivet i allt högre grad av de andra rollfigurernas relation till honom och av Judes egna upplevelser. Detta berättarperspektiv bryts emellanåt av avsnitt skrivna i första person, berättade av en äldre Harold nio år senare.
Boken är indelad i sju delar:
I. Lispenard Street
II. Postmannen
III. Fåfänglighet
IV. Identitetslagen
V. De lyckliga åren
VI. Käre Kamrat
VII. Lispenard Street
Handling Romanen kretsar kring fyra vänners liv: Jude St. Francis, ett funktionsnedsatt geni med ett mystiskt förflutet; Willem Ragnarsson, en vänlig och attraktiv man som drömmer om att bli skådespelare; Malcolm Irvine, en arkitekt som arbetar på en prestigefylld arkitektbyrå; samt Jean-Baptiste "JB" Marion, en kvicktänkt målare som vill göra sig ett namn i konstvärlden. Boken skildrar hur deras relationer förändras under inflytande av framgång, rikedom, beroende och stolthet.
Romanens huvudfokus är den gåtfulle advokaten Jude. Han lever med en skadad ryggrad som gör att han haltar och periodvis drabbas av svår smärta i benen. Okänt för hans vänner skadar han sig också ofta själv; efter ett sådant tillfälle, då han skurit sig, tog Willem honom till Andy Contractor, Judes läkare och förtrogne vän. Det står klart att Jude lider av ett svårt psykiskt trauma till följd av sin barndom.
Trots denna till synes nära relation till sina vänner har Jude svårt att berätta för dem om sitt förflutna eller sitt nuvarande psykiska mående. Samtidigt gör han stora framsteg i sin karriär som jurist och utvecklar en nära föräldra-barn-relation med sin tidigare professor Harold och dennes hustru Julia. När Jude fyller 30 år adopterar paret honom formellt. Även om Jude är tacksam präglas tiden före adoptionen av återkommande självskadebeteende, eftersom han anser sig vara i grunden ovärdig kärlek och omtanke. Under tiden når de övriga i vänkretsen framgång inom sina respektive yrken; Willem blir en stjärna först inom teatern och senare inom filmen. JB får framgång som konstnär men utvecklar också ett beroende av metamfetamin. Vännerna genomför en intervention, där JB förlöjligar Jude genom att göra en grov imitation av hans haltande gång. Trots att JB genomgår framgångsrik behandling och upprepade gånger ber om ursäkt kan Jude inte förmå sig att förlåta honom. Willem vägrar också att förlåta JB, vilket leder till att vänskapsgruppen splittras. Endast Malcolm förblir vän med dem alla tre.
Det blir tydligt att Jude utsattes för sexuella övergrepp redan i mycket ung ålder, vilket gör det svårt för honom att inleda romantiska relationer. När han närmar sig fyrtioårsåldern börjar hans vänner och närstående ifrågasätta hans isolering, och särskilt Willem har svårt att förstå Judes inställning till kärlek och sexualitet. I takt med att ensamheten blir allt mer påtaglig inleder Jude en destruktiv relation med modechefen Caleb, som känner avsky för Judes haltande gång och hans ökande beroende av rullstol. Jude avslutar till slut förhållandet efter att Caleb våldtagit honom. De möts dock en sista gång när Caleb följer efter honom till en middag med Harold, förödmjukar honom och sedan följer efter Jude hem till hans lägenhet, där han misshandlar och våldtar honom brutalt och lämnar honom att dö. Trots detta vägrar Jude att polisanmäla händelsen, eftersom han anser att han förtjänade det. Förutom Harold är det bara Andy – Judes läkare och mångårige förtrogne – som känner till sanningen om det misslyckade förhållandet.
Även om Judes kropp lyckas läka får våldtäkten honom att få tillbakablickar till sin barndom, där han växte upp i ett kloster och upprepade gånger blev sexuellt misshandlad av bröderna. Han minns en period då en av bröderna, Brother Luke, rymde med honom och tvingade honom in i år av barnprostitution. Efter att han räddades av polisen placerades Jude i statlig vård, där misshandeln fortsatte genom handledarnas försorg. Efter uppbrottet med Caleb väcks detta barndomstrauma till liv igen, och Jude bestämmer sig till slut för att ta livet av sig men överlever försöket. I efterdyningarna kommer Willem hem och börjar bo tillsammans med honom. Jude fortsätter att vägra terapi men börjar berätta de minst traumatiska historierna från sin barndom för Willem, vilket Willem finner mycket oroande och skräckinjagande. De två börjar snart ett förhållande, men Jude har fortfarande svårt att öppna sig och njuter inte av att ha sex med honom.
För att försöka minska sitt skärande bestämmer sig Jude istället för att bränna sig som en form av självskadebeteende, men åsamkar sig av misstag tredje gradens brännskador som kräver en hudtransplantation. Såret är så allvarligt att Andy säger till honom att han måste berätta för Willem vad som hänt, annars gör han det själv. Innan Jude hinner berätta för Willem råkar Andy avslöja informationen. Willem blir förskräckt men efter en svår konflikt bekänner Jude äntligen att han inte njuter av sex, och berättar för Willem om åren av sexuellt och fysiskt missbruk han utsatts för. Jude avslöjar också att han rymde från statlig vård vid 14 års ålder och liftade, där han utförde sexuella handlingar som betalning till förarna. Han förklarar också för Willem att skadan på hans ben orsakades av en man som heter Dr. Traylor, som plockade upp Jude, höll honom fången medan han behandlade honom för könssjukdomar, våldtog honom och till slut körde över honom med sin bil.
Förhållandet fortsätter, samtidigt som Willem har sexuella relationer med kvinnor, men inte med Jude. De två skapar sig ett tryggt och harmoniskt liv tillsammans, men tillvaron skakas när Judes ben blir allt sämre och han motvilligt tvingas genomgå en amputation. Med sina nya proteser lyckas han lära sig att gå igen, och paret går in i en period som Willem kallar ”de lyckliga åren”. När Willem en dag hämtar Malcolm och dennes hustru vid tågstationen inför ett besök blir han emellertid inblandad i en bilolycka orsakad av en rattfyllerist. Olyckan kräver livet av alla tre. Efter att ha förlorat sin närmaste vän och livspartner faller Jude åter in i självdestruktiva beteenden. Han går ner så mycket i vikt att hans kvarvarande närstående genomför ännu en intervention. De lyckas få honom att återfå en hälsosammare vikt och att börja i terapi, men efter många år av depression och förtvivlan tar Jude slutligen sitt eget liv.
Teman
Manliga relationer Ett centralt tema i romanen är hur relationerna mellan Jude, Willem, JB, Malcolm och Judes adoptivfar Harold utvecklas. Särskilt Judes liv präglas av män som älskar och bryr sig om honom, män som utnyttjar och utsätter honom för övergrepp samt män som befinner sig någonstans däremellan. Detta framgår redan när Jude följer broder Luke in i växthuset. Det märks också i de stunder då han förstår att det som sker i motellrummen är fel, men ändå känner lojalitet och kärlek till Luke, eftersom han dittills varit den enda person som visat honom vänlighet. De manliga rollfigurernas sociala och känslomässiga liv utgör den väv som håller samman romanen och skapar ett berättelseuniversum som samtidigt ger ledtrådar om den historiska tid i vilken berättelsen utspelar sig.
Trauma, återhämtning och stöd I en artikel skriven för New York Magazine uppgav Yanagihara att ”en av de saker jag ville göra med den här boken var att skapa en huvudperson som aldrig blev bättre … [att låta honom] börja som frisk (eller åtminstone framstå som det) och sluta som sjuk – både huvudpersonen och själva handlingen”. De första sexton åren av Judes liv, som präglades av sexuella, fysiska och psykiska övergrepp, fortsätter att hemsöka honom även i vuxen ålder. Hans trauman påverkar direkt både hans psykiska och fysiska hälsa, hans relationer, hans föreställningar om sig själv och omvärlden samt hans sätt att navigera genom livet. Han kämpar förgäves med att gå vidare från de skador som det förflutna har tillfogat både hans kropp och hans psyke.
I The New Yorker beskrev litteraturkritikern Parul Sehgal Jude som ”en av de mest olycksdrabbade gestalter som någonsin har mörklagt boksidor”. Hon fortsatte: "Berättelsen bygger på den omsorg och hängivenhet som Jude väcker hos en krets av människor som kämpar för att skydda honom från hans självdestruktiva beteende; det finns bokstavligen nyfödda barn som skulle kunna avundas den hängivenhet han inspirerar. Denna lojalitet kan vara plågsam för läsaren, som också tvingas delta som vittne till Judes ändlösa förödmjukelser. Kan vi verkligen så lätt investera vårt engagemang i denna vandrande kritkontur, denna levandegjorda DSM-diagnos? Logiken bakom traumaberättelsen är följande: visa upp såret, så kommer vi att tro på den kropp och den människa som har burit det".
Självskadebeteende och självmord Romanen innehåller återkommande skildringar av självskadebeteende, som beskrivs i detalj, både när det gäller hur Jude skadar sig själv och hur han upplever handlingen. Harolds insikt om detta är plågsamt smärtsam, till och med mer smärtsam än beskedet att Jude till slut har tagit sitt eget liv. Harolds självbedrägeri skyddar varken honom själv eller Jude från lidande; om något bidrar det till att förvärra deras bådas lidande.Rushton, A. (2019). A Bubble in the Vein: Suicide, Community, and the Rejection of Neoliberalism in Hanya Yanagihara's A Little Life and Miriam Toews's All My Puny Sorrows. I World Literature, Neoliberalism, och Culture of Discontent (sid. 195-213). Palgrave Macmillan, Cham. Yanagihara har sagt att hon inte tror på samtalsterapi och att ”alla andra medicinska specialiteter som vårdar svårt sjuka erkänner att det någon gång kommer en punkt då läkarens uppgift är att hjälpa patienten att dö; att det finns tillfällen då döden är att föredra framför livet.”
Mottagande
Kritikermottagande Ett litet liv fick ett mycket positivt mottagande av kritiker.
I The Atlantic menade Garth Greenwell att Ett litet liv är ”den efterlängtade homosexuella romanen … den använder sig av estetiska uttrycksformer som länge har förknippats med det queera: melodram, sentimental litteratur och grand opéra. Genom att bryta mot den samtida litterära smakens normer, genom att omfamna melodram, överdrift och känslosamhet, kan den nå fram till en emotionell sanning som mer återhållsamma uttrycksformer inte kan förmedla.”
Jon Michaud i The New Yorker ansåg att Ett litet liv är ”en överraskande subversiv roman – en roman som använder den medelklasspräglade ramen från den naturalistiska litteraturen för att skapa en oroande reflektion över sexuella övergrepp, lidande och svårigheterna med att återhämta sig”. Han berömde Yanagiharas skildring av Judes övergrepp och menade att den ”aldrig känns överdriven eller sensationslysten. Den finns inte med för chockeffekt eller för att väcka spänning, vilket ibland är fallet i skräck- eller kriminalberättelser. Judes lidande skildras så utförligt eftersom det utgör grunden för hans karaktär”. Han avslutade med att boken ”också kan göra dig galen, uppsluka dig och ta över ditt liv. Liksom identitetslagen känns Ett litet liv grundläggande, omöjligt att reducera – och trots att den är mörk och oroande finns det en skönhet i den.”