Rafael Carlos Víctor Constante Larco Hoyle, född 18 maj 1901 i Trujillo, död 23 oktober 1966 i Lima, var en peruansk arkeolog, forskare, författare, jordbruksingenjör och historiker. Han bidrog på ett avgörande sätt till förståelsen av olika kulturer i norra Peru som föregick inka. Han grundade Rafael Larco Herrera arkeologiska museum 1926.

Biografi Han avslutade sin grundutbildning vid Instituto Moderno i Trujillo och Colegio Nuestra Señora de Guadalupe. År 1914 skickades han till Tome High School i Maryland, USA, där han utmärkte sig i olika sporter, inklusive amerikansk fotboll, baseboll och fotboll.

År 1919 skrev han in sig vid Cornell University i New York, en Ivy League-institution, för att studera jordbruk. År 1922 gick han på College of Engineering vid New York University, och 1923, College of Commerce, där han studerade företagsekonomi och finans. Han hade skickats till USA för att studera teknik och ekonomi så att han kunde engagera sig i familjeföretagen, som var baserade i sockerindustrin. Av denna anledning studerade han också på Kuba, Puerto Rico, Europa och Hawaii. Museet Larco Herrera

År 1925 förvärvade hans far, Rafael Larco Herrera, en konstsamling med 600 keramikföremål och andra arkeologiska artefakter från sin svåger, Alfredo Hoyle Castro, och gav den till sin son. Från denna samling beslutade Larco Hoyle att skapa ett museum och ägna sig åt djupgående studier av peruansk arkeologi. Genom att förvärva nya föremål från Chicama-dalen, Virú, Chimbote och senare från andra delar av landet utökade han samlingen. Således grundades Rafael Larco Herrera-museet 1926 till ära för hans far, som fortfarande levde. Museet öppnade sina dörrar den 28 juli samma år på självständighetsdagen.

Bidrag Inom den arkeologiska forskningen har Rafael Larco Hoyles arbete varit av fundamental betydelse, jämförbart med en annan stor peruansk arkeologs arbete, Julio César Tellos.

Han upptäckte och studerade flera arkeologiska platser, såsom Cupisnique, Queneto, Salinar, Virú, Pacopampa och Barbacoa, studier som var av fundamental betydelse för att fastställa den kronologiska sekvensen av peruanska kulturer.

Han visade att byggandet av Chavín de Huántar-helgedomen, som Tello ansåg vara den andinska civilisationens vagga, skedde senare än andra arkitektoniska lämningar vid kusten, såsom Punkurí, och senare än Cupisnique-kulturen. Han gick till och med så långt som att hävda att Perus högkultur hade sitt ursprung på norra kusten och spridit sig därifrån till höglandet, vilket motsade Tellos postulat, som vid den tiden ansågs vara den ledande auktoriteten i ämnet.

miniatyr|100 px|höger|Pilspets, Paiján Han fördjupade sig i den förkeramiska perioden och utforskade spåren av paleolitiska jägare-samlare. Han var den förste som studerade pilspetsarna av sten, som fanns rikligt förekommande i närheten av staden Paiján.

Han ägnade särskild uppmärksamhet åt utvecklingen av kulturerna i norra Peru, särskilt Moche, och identifierade vetenskapligt deras olika perioder baserat på stilar och tekniker i deras keramik. Hans studier sträcker sig från den prekeramiska perioden till Inka-erövringen och omfattade bland annat Cupisnique-, Salinar-, Moche- och Chimú-kulturerna.

Han föreslog möjligheten att Moche-folket hade ett primitivt skriftsystem på limabönor.

Källor

Kauffmann Doig, Federico: Historia y arte del Perú antiguo. Tomo 1. Lima, Ediciones PEISA, 2002. ISBN 9972-40-213-4 Noter

Kategori:Män Kategori:Födda 1901 Kategori:Avlidna 1966 Kategori:Peruanska arkeologer Kategori:Peruanska författare Kategori:Peruanska historiker