Prins William av Gloucester (William Henry Andrew Frederick), född 18 december 1941 i Barnet i Hertfordshire, död 28 augusti 1972 (i flygolycka) på Wolverhampton Airport, var äldre bror till prins Richard, hertig av Gloucester och det första av två barn till George V:s tredje son Henry och dennes maka Alice. Han utbildades vid Cambridge och Stanford, och började arbeta vid Utrikes- och samväldesdepartementet, där han tjänstgjorde i Lagos och Tokyo innan han återvände för att utföra kungliga uppgifter.

Biografi

William föddes den 18 december 1941 på Lady Carnarvon Nursing Home i Hadley Common i Hertfordshire,Royal Children by Charles Kidd & Patrick Montague-Smith och var son till dåvarande kung George VI:s första yngre bror Henry och dennes maka Alice, tredje dotter till den 7:e hertigen av Buccleuch och Lady Margaret Bridgeman.

William döptes i det privata kapellet på Windsor Castle den 22 februari 1942 av Cosmo Gordon Lang, ärkebiskop av Canterbury. Hans gudföräldrar var hans farbror George VI, hans farmor drottning Mary (änka efter den framlidne kung George V), prinsessan Helena Victoria (kusin till farfadern George V), Lady Margaret Hawkins (hans mormor), major Lord William Montagu Douglas Scott (hans morbror) och John Vereker, 6:e viscount Gort, som dock inte kunde närvara. På grund av krigsrestriktioner avslöjade tidningarna inte den faktiska platsen för dopet, utan sade istället att det ägde rum i "ett privat kapell på landet".The Times, 23 February 1942

Vid tiden för Williams födelse, och i månader därefter, var Henry bortrest på militära uppdrag, vissa med betydande risk. Detta fick kung George VI att skriva till sin svägerska och försäkra henne om att om något skulle hända hans bror, skulle han bli prins Williams förmyndare.

År 1947 tjänstgjorde William tillsammans med sin kusin Michael som page vid bröllopet mellan kusinen Elizabeth (kung George VI:s första dotter) och hennes gemål Philip. William närvarade även vid kröningen av Elizabeth 1953.

William tillbringade sin tidiga barndom på Barnwell Manor i Northamptonshire och senare i Australiens huvudstad Canberra, där fadern Henry tjänstgjorde som generalguvernör 1945–1947. Efter att ha återvänt till England utbildades han vid Wellesley House School, en förberedande skola i Broadstairs i Kent, och därefter vid Eton College, där han uppmärksammades i Eton College Chronicle för sina prestationer i juniorcricket och i fotboll. Efter att ha lämnat Eton 1960 började han studera historia vid Magdalene College vid Cambridges universitet, och tog en kandidatexamen 1963, som senare uppgraderades till en magisterexamen 1968. Efter Cambridge genomförde han ett år vid Stanford University, där han studerade statsvetenskap, amerikansk historia och företagsekonomi.

Karriär Efter att ha återvänt till Storbritannien fick William anställning hos handelsbanken Lazard.

Han var den andra medlemmen av den brittiska kungafamiljen (efter sin farbror George (1902–1942)) som arbetade inom statsförvaltningen eller diplomatin. Han började på Commonwealth Office 1965 och placerades i Lagos som tredje sekreterare vid den brittiska High Commission. 1968 förflyttades han till Tokyo som andra sekreterare vid den brittiska ambassaden.

År 1970 hade hans fars hälsa försämrats efter flera strokeanfall. William hade inget annat val än att sluta med diplomatin och återvända till Storbritannien för att sköta sin fars egendom och, som han uttryckte det, ta på sig rollen som kunglig prins på heltid. På vägen tillbaka representerade han drottning Elizabeth vid firandet för att markera slutet på Tongas status som protektorat. Under de följande två åren förvaltade han Barnwell Manor och började utföra offentliga uppgifter som medlem av kungafamiljen.

Förutom att ta över många uppdrag som hans far inte längre kunde utföra, visade William särskilt intresse för St John Ambulance, där han blev alltmer aktiv. Han var också ordförande för National Ski Federation Supporters' Association, Magdalene Society (Cambridge), East Midlands Tourist Board och Royal African Society. Hans beskyddarverksamhet inkluderade Royal Anthropological Institute of Great Britain, British Schools Exploring Society och Talyllyn Railway Preservation Society.

William tjänstgjorde ibland som Counsellor of State under drottningens frånvaro. Som sådan kunde han utföra vissa officiella plikter och suveräna rättigheter för drottningen när hon befann sig utomlands eller på annat sätt var förhindrad (såsom vid kortvarig sjukdom). Två statsrådsmedlemmar kan delta i Privy Council-möten, underteckna regeringsdokument eller ta emot kreditivbrev från nya ambassadörer. Hans efterträdare var prinsessan Anne 1971.

Privatliv William beskrevs konsekvent av vänner som äventyrlig (nästan till den gränsen av vårdslös), varm, öm och extremt generös. Av alla hans egenskaper var den som oftast nämndes hans lojalitet mot vänner. En berättelse noterade hur han var särskilt snäll mot vänner som antingen var "sjuka, impopulära bland andra eller till och med rent pinsamma". Hans status och omständigheter hade också påverkat hans personlighet och han kunde ibland vara "tröttsamt självisk". Han levde ett aktivt liv, flög Piper Aircraft, färdades genom Sahara och flög varmluftsballong.

När det gällde sin familj ansåg William sig vara extremt lyckligt lottad jämfört med andra medlemmar av kungafamiljen. Han hade en nära relation med båda sina föräldrar, särskilt med sin mor, om vilken han sade: "Hon är en människa och hon måste ha vissa brister. Men såvitt jag vet har hon inga brister alls." Han var också mycket förtjust i sin far. En vän beskrev hans kärlek och ömhet för honom som "smittsam". William erkände att hans far inte kunde ha varit särskilt lycklig som ung man, på grund av den stränga uppfostran han fått, och uttryckte tacksamhet för den frihet fadern gett honom under hela livet.

William hade en nära relation med kusinbarnet och framtida kungen Charles, som namngav sin första son efter William.The other Prince William: The uncanny parallels between Wills and the dashing but doomed cousin in whose memory he was named. In: Daily Mail, 8. November 2011

Förhållanden Den tidigare ungerska modellen och flygvärdinnan Zsuzsi Starkloff (1936–2020, född Zsuzsana Maria Lehel i en judisk-ungersk familj) hade en relation med William. De träffades första gången 1968 i Japan, där Starkloff arbetade, efter att tidigare ha skilt sig från den amerikanske piloten Edward Starkloff. Sista gången de träffades personligen var i augusti 1970. Relationen utforskades vidare i Channel 4:s TV-dokumentär från 2015, The Other Prince William. Trots den rapporterade oviljan hos äldre medlemmar av kungafamiljen att ta Williams relation med Starkloff på allvar, var äktenskapsnormerna inom kungafamiljen inte längre lika strikta som tidigare. Prinsessan Margaret, även om hon inte uppmuntrade William, sympatiserade med honom i detta avseende och rådde honom att "vänta lite" och att "se tiden an" när han återvände till Storbritannien. Väl tillbaka i England flyttade Starkloff in med hans familj på Barnwell Manor, där hans föräldrar enligt uppgift var vänliga och tillmötesgående. Williams avsikter angående sin relation med Starkloff är oklara. Under året han dog gav han en intervju till Audrey Whiting för Sunday Mirror, där han sade att om han någonsin gifte sig, skulle han göra det med en kvinna som inte bara var rätt för honom, utan rätt i "andra familjemedlemmars ögon".

I början av 1970-talet inledde William en relation med den frånskilda Nicole Sieff (född Moschietto), dotter till en restauratör i Monte Carlo, som hade två söner från sitt äktenskap med Jonathan Sieff.

Hälsa Strax innan han flyttade till Tokyo i augusti 1968 undersöktes William av en läkare från Royal Air Force på begäran av sin mor. Läkaren rapporterade att William hade drabbats av gulsot, med början i december 1965 och som pågick i flera månader. Han hade senare märkt att hans hud var benägen att få blåsor, särskilt när den utsattes för solljus. Läkaren Headly Bellringer diagnostiserade preliminärt porfyri, ordinerade solskyddsmedel och gav honom en medicinsk varning om behovet av att undvika vissa mediciner. Även om han var medveten om teorin om kungafamiljens porfyrihistoria, som då fördes fram av Ida Macalpine och Richard Hunter, sade Bellringer att han "försökte att inte låta det påverka honom... med alla symtom hade jag inget annat val än att diagnostisera prinsens tillstånd som porfyri." Han undersöktes senare av hematologer vid Addenbrooke's Hospital i Cambridge, och även av professor Ishihara i Tokyo; båda drog också slutsatsen att han led av porfyri, som då var under remission.

En tillförlitlig diagnos av porfyri hos en medlem av den brittiska kungafamiljen stärkte teorin – som först framfördes av professor Ida Macalpine i slutet av 1960-talet – att porfyri var den underliggande orsaken till dålig hälsa hos både Maria Stuart (en förfader till båda Williams föräldrar) och George III. Teorin föreslog vidare att sjukdomen kan ha ärvts av medlemmar av kungafamiljerna i Storbritannien, Preussen och flera tyska hertigdömen och furstendömen.

Död Som licensierad pilot och ordförande för British Light Aviation CentreReport by Adam Burling, Comment and Analysis. ägde William flera flygplan och tävlade i amatörflygshowtävlingar. Den 28 augusti 1972 tävlade han i Goodyear International Air Trophy på flygplatsen Halfpenny Green nära Wolverhampton. Vyrell Mitchell – en pilot som han ofta tävlade med – var listad som passagerare. Strax innan loppets start ändrades vindriktningen och en annan startbana togs i bruk. Detta krävde att deltagarna svängde vänster så snart som möjligt efter start för att etablera sig i den tidigare planerade banan. Strax efter start och på mycket låg höjd svängde Piper Cherokee brant in i vänstersvängen; vinkeln var så stor att piloten inte kunde hålla höjden och flygplanet sjönk mot marken tills dess babords vinge träffade ett träd och lossnade. Det okontrollerade planet välte och kraschade in i en jordvall, där det fattade eld. Både William och Mitchell dödades. Kraschen inträffade inför cirka 30 000 åskådare. Branden tog två timmar att få under kontroll, och de två männen identifierades formellt vid undersökningen dagen därpå genom tandjournaler.

Fadern var i så dålig hälsa vid tiden för Williams död att hans mor tvekade om hon skulle berätta för honom. Hon erkände senare i sina memoarer att hon aldrig gjorde det, men att han kan ha fått reda på deras sons död genom TV-sändningar.

William begravdes på Royal Burial Ground i Frogmore. Skolan i Oundle, som han hade invigt 1971, döptes om till Prince William School till hans minne. Hans egendomar värderades till 416 001 pund (eller 3,9 miljoner pund år 2022 justerat för inflation).

William var arvtagare till sin fars pärsvärdigheter, hertig av Gloucester, earl av Ulster och baron Culloden. Vid hans död blev hans yngre bror Richard arvtagare, som efterträdde dessa pärsvärdigheter 1974.

Utmärkelser och vapensköld Counsellor of State, 1962–1971 Mottagare av Drottning Elizabet II:s Kröningsmedalj, 2 juni 1953 Riddare av Brittiska Johanniterorden (KStJ), 1969 Överbefälhavare för St John Ambulance, 1968 Hedersmedlem i Royal Geographical Society (FRGS), 1971

Vapensköld På sin 21-årsdag 1962 fick prins William rätt att använda den kungliga vapenskölden.Heraldica – British Royal Cadency

Antavla

Referenser

Noter

Externa länkar

Kategori:Huset Windsor Kategori:Personer från Norfolk Kategori:Brittiska prinsar Kategori:Riddare av Strumpebandsorden Kategori:Kommendörer med stora korset av Nordstjärneorden Kategori:Födda 1944 Kategori:Avlidna 1972 Kategori:Män Kategori:Personer som omkommit i flygincidenter