Skenande tal (engelska: cluttering) är en talstörning som karakteriseras av ett tal som kan vara svårt att uppfatta på grund av hög talhastighet i kombination med otydlig artikulation. I många fall växlar talet mellan normal talhastighet och talruscher. Talruscherna kommer ofta i slutet på meningar och då talaren är engagerad i ämnet. Vid dessa tillfällen kan språkljud, stavelser eller hela ord dras ihop eller utelämnas. Förståeligheten försvåras ofta ytterligare av att det kan vara svårt att följa den röda tråden i talet, då meningar kanske inte fullföljs utan omformuleras eller startas om. Betoningen av stavelserna kan vara reducerad, vilket ger en mer monoton prosodi. Diagnosen skenande tal överlappar delvis med ADHD. Förekommande drag av ADHD kan vara hyperaktivitet, impulsivitet, otålighet och reducerad uppmärksamhet, till exempel beträffande egna misstag i talet eller signaler från lyssnare. Vidare finns samförekomst med stamning och i viss mån med autismspektrumtillstånd. Det är vanligt att personer med skenande tal har förmågan att under en stund styra talhastighet och artikulation, till exempel om talet uppmärksammas, men det kräver medveten mental kontroll.
Definition Definitionen av skenande tal har varierat genom tiderna. Det råder viss oklarhet beträffande vilka typer av symptom som ska räknas in i diagnosen och hur diagnoskriterierna ska formuleras. Den senaste och idag mest etablerade definitionen lades fram av St. Louis och Schulte (2011) och innefattar i sammanfattning följande kriterier:
Talet vid konversation uppfattas som för snabbt för att kunna förstås, som helhet eller i delar ("ruscher"). Språkljud eller stavelser förkortas eller utelämnas, så att artikulationen blir otydlig. Innehållet i talet uppfattas som svårt att följa, där inledda meningar kanske inte fullföljs utan omformuleras och omstartas. På engelska kallas detta mazes (labyrinter). Utslätad betoning av stavelser, vilket kan ge en monoton prosodi. I många fall normaliseras talet då talet uppmärksammas.
Förekomst Studier av förekomsten av skenande tal har försvårats av att definitionen varierat genom tiderna, och på grund av svårigheter att avgränsa de olika kriterierna. Följaktligen har resultaten varierat kraftigt, eftersom man har räknat på olika sätt. Skenande tal kan förekomma ihop med andra talstörningar som till exempel stamning, men också med neuropsykiatriska tillstånd som ADHD och autism. Sammantaget går det således inte att säga hur många procent av befolkningen som har skenande tal - för detta krävs fler studier. Man har sett att skenande tal är vanligare hos män än hos kvinnor.
Orsaker Det har ännu inte gjorts genetiska studier av skenande tal, men det finns skäl att anta att en stor andel är kopplade till en genetisk predisposition - personer med skenande tal kan i många fall ha släktingar med skenande tal eller stamning, eller en allmän tendens att tala snabbt.
Forskningen om neurologin bakom skenande tal är än så länge begränsad, men det finns stöd för en teoretisk modell framlagd av Alm (2011): I korthet ses skenande tal som ett problem med den automatiska regleringen av talhastigheten, vilken styrs av de så kallade basala ganglierna i hjärnans inre. De basala ganglierna samspelar med områden i hjärnbarken, särskilt områden på hjärnhalvornas "mellanväggar" invid mittlinjen (medialt), såsom supplementära motorarean (SMA) och främre cingulum. För fall som växlar mellan talruscher och mer normalt tal kan denna variation förklaras av att hjärnbarken har förmågan att kontrollera talmotoriken, men enbart så länge man har medvetet fokus på talet. När man däremot börjar förlita sig på automatiken, kopplad till basala ganglierna, så kan talhastigheten bli okontrollerat hög. Denna modell kan också förklara övriga associerade symptom, såsom uppmärksamhetsproblem, hyperaktivitet, avbrutna och omformulerade meningar etc., eftersom banor mellan basala ganglierna och frontala hjärnbarken är centrala för uppmärksamhet, impulskontroll, arbetsminne och kognition. Denna teoretiska modell gavs empiriskt stöd av en studie med funktionell magnetresonanstomografi (fMRT).
Behandling Diagnosticering och behandling utförs av logoped. Skenande tal är ofta svårt att diagnosticera före 8 års ålder, och det kan också vara svårt att skilja mellan skenande tal och utvecklingsrelaterad språkstörning hos de yngre barnen.
I behandlingen arbetar man med att förbättra de områden där kommunikationen är påverkad. I de flesta fall handlar det om att hitta sätt att sänka taltempot, till exempel genom att arbeta med pausering, artikulation och betoning av stavelser. En del kan behöva träna på att läsa av sin samtalspartner, att uppfatta signaler om att man pratar för fort eller otydligt, och att arbeta med turtagning. Det kan också vara aktuellt att tala om tankar och känslor runt talet. På samma sätt som vid stamning kan personer med skenande tal ha negativa erfarenheter av talsituationer och kan därför behöva hjälp med psykologiska aspekter av problemet. Det är vanligt att skenande tal förekommer i kombination med stamning, och man kan behandla båda tillstånden relaterat till de individuella behoven.
Se även Talstörning Stamning
Referenser
Externa länkar International Cluttering Association (ICA) Om skenande tal, Stamningsförbundet
Kategori:Kommunikationsstörningar