Poitsila gård är en herrgård i Veckelax i Fredrikshamns stad i landskapet Kymmenedalen. Gården är belägen på Veckelaxvikens västra strand mittemot Fredrikshamns fästning och stad. Den ligger skyddad i norr av skogklädda höjder mot Stora strandvägen mellan Åbo och Viborg.

Historia

Som Poitsila gårds första ägare nämns pomraren Nils Poitz, som sommaren 1463 torde ha följt med kung Kristian I på hans resa till Finland. Samma höst fick han frälse för sina gårdar i Veckelax socken.Diplomatarium Fennicum (DF) 1463 Av senare handlingar framgår att han utöver sätesgården hade gården Toikka i väster och Villnäs (finska Vilniemi) i öster.Bidrag till Finlands historia V (utg. R. Hausen), Helsingfors 1917, s. 39-40 Godsets ursprung låg i Hillnäs (finska Hillo) frälsehemman och till det fogades senare Norsby rusthåll närmare strandvägen. Det förenade hemmanet fick sedan namnet Poitsila efter släktens tillnamn. Nils Poitz sonson Mårten Henriksson Poitz var länsman och länets domhavande. Han utsattes flera gånger för fiendens härjningar och släpades 1591 med sin familj som fångar till Ryssland. Efter föräldrarnas död skiftades arvet 1604 så att Poitsila delades i tu mellan sönerna för att återförenas omkring år 1650. Ägare var då Mårten Persson Poitz. För sina insatser i Trettioåriga kriget och som kommendant på Jama fästning i Ingermanland fick han utvidgad skattefrihet för Norsby. Han avled 1662. Sonen och arvingen Nils Poitz var en oskicklig och bråkig person. Redan i mitten av 1670-talet hade Villnäs odlingar förfallit till endast höslag. Vid en granskning 1683 konstaterades att Poitsilas byggnader var i dåligt skick och i Karl XI:s reduktion förlorade Norsby sin skattefrihet och blev ett skatterusthåll. Nils Poitz ville inte överlåta gården till sina döttrar utan sålde gården 1705 och lämnade döttrarna utan arv.

År 1709 köptes gården av mantalskommissarien Carl Willand som bosatte sig på Poitsila men efter ett par år var tvungen att fly till Sverige. Då han återvände efter fredsslutet fann han Norsby helt öde och Hillnäs svagt utnyttjat. I Poitsila satt en fordringsägare som hade tagit den magra avkastning som torpen gav och inte överlät gården förrän 1725. Då avled också Willand och hans änka Maria Stake blev den som fick hela herrgården i bruk igen. Under Hattarnas krig i juni 1742 brändes och förstördes hela gårdskomplexet och efter fyra år sålde Maria Stake gården. Den förfallna gården köptes 1752 av köpmannen i Fredrikshamn Heino Erik Bruun. Efter honom ärvdes Poitsila i hans släkt tills assessorn vid Åbo hovrätt, Fredrik Francis Bruun år 1888 sålde Poitsila till handlanden i Fredrikshamn, Konstantin Aladin.

Poitsila var i släkten Aladins ägo till år 1913 då Konstantin Aladin d.y. sålde större delen av godset. Han behöll kärngodset på 88 ha med huvudbyggnaden. Resten av godset delades upp i tre stora jordbrukslägenheter, Poitsila på 319 ha, Hillo på 465 ha och Ruissalo på 204 ha. År 1949 sålde släkten Aladin huvudbyggnaden på Poitsila gård men behöll övriga marker. Huvudbyggnaden togs därefter i bruk av Jamilahti folkhögskola, som 2020 fusionerades med Kymmenedalens institut. År 2022 övertog Via silentii-gemenskapen byggnaden. Gemenskapen är ett slags lutherskt kloster, som flyttade från Enonkoski till Fredrikshamn. I Hillo ligger idag Fredrikshamns djuphamn.

Referenser

Noter

Litteratur Rosén, Ragnar, Poitsila, Herrgårdar i Finland I, Nyland I (utg. G. Nikander m.fl.), Söderström & C:o Förlagsaktiebolag 1928, Helsingfors, s. 157-166

Kategori:Herrgårdar i Kymmenedalen Kategori:Veckelax Kategori:Fredrikshamn