miniatyr|Naimlap ("tumi"), Lambayeque Naimlap är en mytologisk figur från det antika Peru och tros ha varit grundaren av Sicánriket (Lambayeque). Enligt berättelser uppsamlade av spanska krönikörer, såsom Miguel Cabello de Balboa i hans Miscelánea Antártica (1586), kom han från havet (Stilla havet) och förde civilisationen till Lambayequeländerna (norra kusten av dagens Peru), där han grundade ett kungarike eller hövdingdöme styrt av flera kungar (Lambayeque-kulturen) innan riket erövrades av Chimú. Det är oklart om denna muntliga tradition motsvarar verkliga historiska händelser och figurer.

I förkolumbiansk konst avbildas Naimlap med en kombination av antropomorfa och zoomorfa drag (helst fågelliknande). För Federico Kauffmann Doig är han ytterligare en version av den andinska vattenguden.

Mytologi Krönika om legenden om Naimlap Balboas berättelse nämner att Naimlap kom söderifrån och ledde några vassbåtar, anlände till Lambayeque-kusten och landsteg på stränderna vid det som nu är San José-viken, vid mynningen av en flod som heter Faquisllanga eller Faxllang (nuvarande Lambayeque-floden). Han åtföljdes av ett följe av ämbetsmän, skickliga i olika konster och hantverk, bland vilka nämns Pita Zofi, Ñinacola, Ñinagintue, Fonga Sigde, Occhocalo, Xam Muchec, Ollopcopoc och den ansedda Llapchiluli, samt hans fru Ceterni och flera konkubiner. Han vågade sig cirka 2 km inåt landet från kusten där han byggde ett tempel, som han döpte till Chot (möjligen det nuvarande Huaca Chotuna). I templet placerade han en grön jadeidol som han kallade Yampallec. Namnet ’’Lambayeque’’, som regionen fått, tros ha sitt ursprung därifrån. Denna idol representerade Naimlap.

Naimlap var den legendariske grundaren av Lambayequeriket Lambayequekulturen på 800-talet e.Kr. Efter hans död blev han gudomliggjord av sina barn. De berättade att Naimlap var odödlig och valde att förvandla sig till en fågel och återvände till sin ursprungsort. Dynastin som grundades av Naimlap, tolv personer totalt inklusive grundaren, styrde Lambayeques rika dalar.

Dessa kungar, i tronföljd, var: Cium (son till Naimlap) Escuñain (förmodad son och efterträdare till Cium) Mascuy Cuntipallec Allascunti Nofan Nech Mulumuslan Llamecoll Lanipat Cum Acunta Fempallec (siste kung)

Efter Chimús erövring infördes en Chimú-guvernör vid namn Pongmassa.

Den siste av ovannämnda kungar, Fempallec, försökte flytta avguden Yampallec, vilket ådrog honom en gudomlig vrede. Medan han befann sig i detta vredestillstånd uppenbarade sig en demon i en kvinnas skepnad för honom och frestade honom till köttsliga förbindelser. Som gudomligt straff kom en stor översvämning som varade i 30 dagar, följt av en period av torka och hungersnöd som aldrig tidigare skådats (möjligen en beskrivning av effekterna av en allvarlig El Niño-händelse). Prästerna skyllde Fempallec för katastroferna, och som hämnd band de hans händer och fötter och kastade honom i havet. Således tog huvudgrenen av Naimlaps dynasti slut. Lambayequedalen lämnades i kaos, fragmenterad i små hövdingadömen. Därefter erövrade Chimú regionen i slutet av 1300-talet och installerade en ny guvernör för lokalbefolkningen, av Chimú-ursprung, vid namn Pongmassa.

Möjligt ursprung Mayateori Den tyske arkeologen Max Uhle såg i denna myt ytterligare bevis för sin teori om den andinska kulturens mesoamerikanska ursprung. Enligt Uhle var Naimlap en mayafigur som kom från avlägsna Centralamerika och flyttade sin civilisation till peruansk jord. Uhles migrationsteori motbevisades dock av Julio C. Tello, som visade att den peruanska civilisationen var äldre än mayakulturen.

Arkeologisk teori Även om det är svårt att koppla en mytisk figur till arkeologiska bevis, kan vissa nya arkeologiska upptäckter ge en uppfattning om den härskande eliten som är förknippad med denna figur. Med tanke på Naimlaps mytologiska natur är det dock omöjligt att vetenskapligt fastställa hans ursprung.

De funna gravarna avslöjar en mångkulturell härskande elit. Genom DNA-analys har arkeologer funnit ett tydligt mönster av kopplingar mellan kvinnor begravda i Huaca del Oros västra grav (Batán Grande) och den inhemska befolkningen (möjligen Moche) och andra grupper. Således är idén om att Ñaimlap kommer från en annan region och blandar sig med lokalbefolkningen ganska rimlig.

Vissa forskare, såsom arkeologen Wilo Vargas, anser dock att Naimlaps berättelse saknar vetenskapligt stöd och bevis för att bekräfta en historisk händelse. Han menar att den kulturella utvecklingen var långsam och kontinuerlig, utan bevis för en utländsk kulturell ankomst till norra territorier som kunde betraktas som startpunkten för en ny kultur. De enda utländska bevisen består av lämningar med Wari- och Cajamarca-anknytning, och detta utbyte skedde via land, inte hav. Naimlaps berättelse skulle kunna vara en historisk händelse, då det vid den tiden var vanligt med utbytesdelegationer från Ecuador och till och med Mexiko. Dock inte så betydande att de skulle ha förändrat de kulturella mönstren hos de infödda. De hade redan en hög nivå av kulturell utveckling med förmåga att assimilera utländska element utan större konsekvenser. Ingen erövring registrerades; det var en fredlig och samförståndsbaserad integration av de lokala grupperna. Allianser och äktenskap underlättade denna integration.

Om man sätter tilltro till legenden var Naimlap den enda betydande kontakten mellan yttervärlden och en prekolumbiansk kultur.

Källor

Noter

Kategori:Perus historia Kategori:Peru