Överskuldsättning innebär att en person har så stora skulder att hon eller han inte längre har rimlig möjlighet att betala tillbaka dem, varken på kort eller lång sikt. Det handlar ofta om en kombination av hög skuldsättning, låg inkomst och dålig återbetalningsförmåga. Enligt Kronofogdemyndighetens definition föreligger överskuldsättning när en person själv anser sig sakna möjlighet att betala sina skulder när de förfaller till betalning, och denna betalningsoförmåga inte bara är tillfällig.
Orsaker Överskuldsättning uppstår vanligen genom en kombination av faktorer: konsumtionskrediter och högkostnadskrediter med hög ränta, bristande kreditprövning från kreditgivares sida, inkomstbortfall vid exempelvis arbetslöshet, sjukskrivning eller skilsmässa, samt i vissa fall bristande privatekonomiska kunskaper. Forskning som sammanställts av bland andra Kronofogdemyndigheten och Riksrevisionen pekar också på att en mindre grupp, ofta kallade "evighetsgäldenärer", är skuldsatta under mycket lång tid utan utsikter att bli skuldfria på egen hand.
Omfattning i Sverige Kronofogdemyndigheten uppskattar att cirka 455 000 personer i Sverige är överskuldsatta. Vid årsskiftet 2025/2026 var 449 703 personer registrerade med skulder hos Kronofogden, en ökning med tre procent jämfört med föregående år, och den sammanlagda skulden uppgick till cirka 154 miljarder kronor, en ökning med tolv procent på ett år och den högsta nivån på över 20 år. Mellan 2010 och 2024 ökade den totala skuldsumman hos Kronofogden med 112 procent.
Konsekvenser Överskuldsättning har starka samband med sämre fysisk och psykisk hälsa och med minskad arbetsförmåga. Forskning visar bland annat på en förhöjd risk för självmord hos svårt skuldsatta personer, samt att skuldsättning kan bidra till utestängning från arbetsmarknaden och social isolering.
Lagstiftning och åtgärder mot överskuldsättning Flera svenska lagar och regelverk syftar helt eller delvis till att förebygga överskuldsättning och att hjälpa redan skuldsatta personer.
Konsumentkreditlagen (2010:1846) Konsumentkreditlagen (2010:1846), som trädde i kraft den 1 januari 2011, kräver att en näringsidkare prövar konsumentens kreditvärdighet innan en kredit beviljas. En kredit får enligt lagen beviljas endast om konsumenten har ekonomiska förutsättningar att fullgöra sitt åtagande. Konsumentverket utövar tillsyn över att lagens bestämmelser följs, utom när det gäller verksamhet som står under Finansinspektionens tillsyn.
Räntetak och kostnadstak för högkostnadskrediter Den 1 september 2018 infördes räntetak och kostnadstak för högkostnadskrediter (bland annat snabblån) genom ändringar i konsumentkreditlagen. Räntetaket innebar att krediträntan eller dröjsmålsräntan inte fick överstiga den vid varje tid gällande referensräntan med mer än 40 procentenheter, och kostnadstaket innebar att den totala kostnaden för krediten inte fick överstiga det lånade beloppet. Antalet nya högkostnadskrediter minskade med omkring 92 procent mellan 2018 och 2019.
Genom Prop. 2024/25:17 Ett förstärkt konsumentskydd mot riskfylld kreditgivning och överskuldsättning utvidgades regler som tidigare bara gällde högkostnadskrediter, bland annat ränte- och kostnadstaket och begränsningen av möjligheten att förlänga ett kreditavtals löptid, till att gälla flertalet konsumentkrediter från den 1 mars 2025. Samtidigt sänktes räntetaket från 40 till 20 procentenheter utöver referensräntan, och begreppet högkostnadskredit avskaffades som särskild juridisk kategori.
En ny konsumentkreditlag (2026) Riksdagen antog under våren 2026 en helt ny konsumentkreditlag (Prop. 2025/26:223), som genomför ett EU-direktiv om konsumentkrediter. Lagen skärper kraven på kreditprövning för att motverka överskuldsättning, inför ett nytt tillståndskrav för fler näringsidkare som lämnar eller förmedlar krediter (vilka därmed ställs under tillsyn och krav på tillräcklig kunskap och kompetens), samt uppdaterar reglerna om information, ångerrätt, marknadsföring och ränte- och kostnadstak. Den nya lagen och tillhörande ändringar träder i kraft den 20 november 2026.
Lag om begränsning av bostadskrediter Sedan den 1 april 2026 gäller lagen (2026:226) om begränsning av bostadskrediter, som lagfäster tidigare amorteringskrav i syfte att motverka alltför hög skuldsättning kopplad till bostadslån och begränsa finansiella stabilitetsrisker i hushållssektorn. Hushåll med bolån som överstiger 70 procent av bostadens värde ska amortera minst 2 procent av det totala kreditbeloppet per år, medan hushåll med belåningsgrad över 50 och upp till 70 procent ska amortera minst 1 procent per år. I samband med detta upphävde Finansinspektionen sina tidigare föreskrifter och allmänna råd om amortering, eftersom regleringen numera finns i lag.
Skuldsaneringslagen (2016:675) Skuldsanering regleras genom skuldsaneringslagen (2016:675), som ersatte den tidigare skuldsaneringslagen från 1994. Skuldsanering innebär att en gäldenär helt eller delvis befrias från ansvar för betalning av de skulder som omfattas av beslutet. Lagen reglerar tre verksamheter som tillsammans ska ha en förebyggande och rehabiliterande effekt på överskuldsättning: Kronofogdemyndighetens skuldsaneringsverksamhet, den kommunala budget- och skuldrådgivningen samt Konsumentverkets stöd till den kommunala verksamheten.
Regeringen tillsatte 2025 en ny utredning om överskuldsättning med särskilt fokus på personer med långvariga skulder ("evighetsgäldenärer"), i syfte att se över möjligheterna att förbättra skuldsaneringssystemet ytterligare.
Se även Skuldsanering Kronofogdemyndigheten Konsumentkreditlag Konsumentverket Högkostnadskredit Kreditmarknadsbolag
Källor
Externa länkar Om överskuldsättning – Kronofogden Konsumentverket
Kategori:Privatekonomi Kategori:Konsumenträtt Kategori:Sveriges ekonomi