Mordet på Nikolaj Bobrikov ägde rum i Helsingfors den 16 juni 1904, då den finlandssvenska aktivisten Eugen Schauman sköt Finlands ryske generalguvernör Nikolaj Bobrikov i senatshusets trappa och därefter tog sitt eget liv. Bobrikov avled av sina skador dagen därpå. Dådet, som föregicks av flera aktivistgruppers overksamma mordplaner, sågs av många finländare som ett kollektivt nödvärn mot den ryska förryskningspolitiken och gjorde Schauman till nationalhjälte.

Förlopp

Bakgrund

Bobrikov och förryskningspolitiken År 1898 utnämnde kejsar Nikolaj II den konservativt och nationalistiskt sinnade generallöjtnanten Nikolaj Bobrikov till generalguvernör i Storfurstendömet Finland. Bobrikov hade redan före utnämningen lagt fram ett niopunktsprogram för tsaren som syftade till att göra Finland till en integrerad del av det ryska riket, och genomförde det därefter målmedvetet.

Han inledde med att försöka upplösa den finska värnpliktsarmén, vilket ledde till häftigt motstånd, varpå kejsaren, på inrådan av Bobrikov och krigsminister A. N. Kuropatkin, utfärdade Februarimanifestet 1899. Manifestet väckte omfattande protester: en adress med 522 931 namnteckningar överlämnades i mars 1899 av den stora deputationen, men kejsaren tog inte emot den. Den nya värnpliktslagen upplöste huvuddelen av den finska armén 1901 och gjorde finländska värnpliktiga skyldiga att tjänstgöra vid ryska förband, vilket i sin tur utlöste värnpliktsstrejken 1902–1904.

Bobrikov stärkte även det ryska språkets ställning i förvaltningen och skolorna, underkastade pressen sträng censur och lät indra tidningar. I april 1903 fick han närmast diktatoriska fullmakter och tillgrep därefter godtyckliga utvisningar och deportationer mot det motstånd som vuxit fram. Bobrikov möttes under sin ämbetstid av ett omfattande passivt motstånd och blev i finländarnas ögon sinnebilden för den ryska förtryckspolitiken; kring sekelskiftet 1900 blev "bobrikoffare" ett skällsord för ryska medlöpare i Finland. I vissa aktivistkretsar började man tala om att mörda honom.

Eugen Schauman Eugen Waldemar Schauman föddes 1875 i Charkov (numera Charkiv) i Ukraina, som son till senatorn och generallöjtnanten Waldemar Schauman och bror till bildkonstnären Sigrid Schauman. Efter moderns död sattes den då nioårige Eugen i skola i Helsingfors, medan resten av familjen stannade i Polen. Han kunde vid den tiden mer ryska än svenska eller finska, och kom aldrig att tycka om sin styvmor Charlotte Ramsay, som fadern gifte om sig med. I Helsingfors umgicks Schauman i ungdomsgruppen "Röfvarbandet", tillsammans med bland andra Leonard och Elin Borgström, som bedrev motstånd mot förryskningen.

Schaumans skolgång försvårades av nedsatt hörsel, men han blev student 1895 och avlade förvaltningsexamen vid universitetet. Han blev därefter extrakopist i senaten 1900 och kammarförvant vid skolöverstyrelsen 1902. Vid sidan av tjänsten var han en ivrig idrottare, och skytte hörde till hans främsta intressen. Han beskrivs som något av en enstöring, delvis på grund av hörselnedsättningen. Sedan pojkåren hade han insupit andan i Fänrik Ståls sägner med dess patriotiska offervillighet, och gripits av djup indignation över den ryska politiken.

Ett avslaget frieri anses ha bidragit till Schaumans beslut att mörda Bobrikov. Kvinnan han friat till var Elin Borgström, som svarade kort: "Nej. Aldrig."

Planering Schauman kände till att flera aktivistgrupper planerade att döda Bobrikov, men fick deras tillåtelse att på eget bevåg utföra dådet själv. Bland dessa fanns en grupp kring Herman Gummerus, Arvid Mörne och Gabriel Biaudet, som efter misslyckade planer mot polischefen Leo von Gross och därefter mot Bobrikov själv, tog kontakt med medicinstudenten Lennart Hohenthal. Hohenthal vände sig i sin tur till Eugen Schauman, som redan under en längre tid planerat att mörda Bobrikov på egen hand. Schauman avvisade att handla tillsammans med gruppen – liksom förslaget att efter dådet även skjuta senatorerna – men lät Hohenthal vänta med sitt eget angrepp till midsommaren, ifall Schauman skulle misslyckas.

Schauman hade ursprungligen planerat att utföra dådet den 9 juni 1904, men lyckades inte ta sig in i senatshuset obemärkt. Mordet sköts därför upp en vecka, till den dag då Bobrikov skulle inleda sin sommarledighet.

Mordet Eftersom Schauman arbetat i senaten kände han till generalguvernörens vanor och visste att Bobrikov varje torsdag klockan elva ledde ekonomiedepartementets sammanträde där. Den 16 juni 1904 mötte Schauman Bobrikov på senatshusets (nuvarande Statsrådsborgens) trappavsats. Med en pistol av modellen FN Browning M1900 sköt han tre skott mot Bobrikov, tog några steg tillbaka och avlossade därefter två skott mot sitt eget hjärta. Schauman dog omedelbart.

Senatsvaktmästaren J. Envall, som befann sig i närheten, berättade decennier senare för Yle hur han såg Schauman falla död till marken; enligt hans minnesbild hördes sammanlagt fyra skott. Bobrikov avled av sina skottskador dagen därpå.

Hos Schauman återfanns ett brev riktat till kejsaren, som senare offentliggjordes. I brevet motiverade han dådet med de olagligheter Bobrikov begått i Finland, men uttryckte också en önskan om att fästa kejsarens uppmärksamhet på andra missförhållanden i riket. Schauman ville framstå som en trogen undersåte snarare än som en revolutionär.

Efterspel och reaktioner Trots att politiska mord inte tidigare hade förekommit i Finland accepterades Schaumans dåd genast av så gott som samtliga finländare, som var förbittrade över förryskningspolitiken. Han upphöjdes till nationalhjälte, och en Schaumankult uppstod som enade det finländska motståndet. Den nye generalguvernören Ivan Obolenskij agerade betydligt mer återhållsamt än Bobrikov, delvis till följd av det samtidigt pågående rysk-japanska kriget.

Framförallt gammalfinnarna och prästerskapet, men även andra, fördömde dådet av både politiska och etiska skäl, eftersom Finland därigenom i ryska ögon förbands med tidens terrorism. Juho Kusti Paasikivi fördömde dådet i en ledare i Uusi Suometar.

Ryska myndigheter misstänkte en konspiration och lät fängsla Schaumans åldrige far, general Waldemar Schauman, i flera månader, trots att Eugen handlat på eget bevåg. När fadern släpptes togs han emot av tusentals helsingforsbor med fosterländska hälsningar på järnvägstorget.

Den 6 februari 1905, åtta månader efter mordet på Bobrikov, sköt Lennart Hohenthal prokurator Eliel Soisalon-Soininen, som aktivisterna betraktade som en företrädare för förryskningspolitiken.

Minne och i kulturen

Minnet av mordet Schauman kunde inte omedelbart begravas i familjegraven i Borgå. År 1906, efter storstrejken, flyttades stoftet dit, och samma år reste finländska studenter en minnesvård på graven. Schaumankulten stod särskilt stark vid Nyländska studentavdelningen, som var drivande i minnesvårdens tillkomst.

I senatshusets (Statsrådsborgens) trappa, på platsen för dådet, finns en minnestavla med Schaumans namn och den latinska inskriptionen Se pro patria dedit ("Han gav sig själv för fosterlandet").

Populärkultur Händelserna kring attentatet har filmatiserats flera gånger. I Kajastus ("Skimmer", 1930) och Helmikuun manifesti (Under knutpiskan, 1939) spelas Schauman av Runar Schauman, som var släkting till Eugen Schauman. I filmen Luottamus ("Förtroende", 1976) spelas han av Runar Schaumans son Göran Schauman.Kari Uusitalo & Kai Vase: On maamme Suomi: isänmaan historia kotimaisen näytelmäelokuvan kuvastimessa, s. 44–45. Suomen elokuva-arkisto/Edita, Helsingfors 1995.

Yleisradio producerade 1992 dramadokumentären Fem skott i senaten, regisserad av Åke Lindman med Seppo Zetterberg som berättare, byggd på Zetterbergs bok om Schaumans liv och dåd. I den historiska tv-serien Aktivistit (2019), regisserad av Lauri Maijala, skildras Schauman och mordet på Bobrikov i det första avsnittet; serien väcker frågan om Schauman bör ses som hjälte eller terrorist.

Mordet på Bobrikov omnämns även i James Joyces roman Odysseus, vars handling utspelar sig samma dag, den 16 juni 1904.

2025 utkom Timo Mäkeläs biofiktiva serieroman Eugen ja Sigrid, som skildrar syskonen Eugen och Sigrid Schaumans liv, däribland mordet på Bobrikov och Sigrid Schaumans konstnärskap.

Se även Eugen Schauman Nikolaj Bobrikov

Källor

Kategori:Finlands historia under ryska tiden Kategori:Mord i Finland Kategori:Brott 1904 Kategori:1904 i Finland