Björneborgs andra kyrka stod klar år 1703 på samma plats som stadens första kyrka, som förstördes i stadsbranden 1698. Båda kyrkorna låg på Kungsgatan (nu Hallituskatu). Platsen ligger framför huvudentrén till Satakunta-museet, som senare byggdes här. Den nyare kyrkan förstördes i Björneborgsbranden 1852, varefter centrala Björneborgs kyrka byggdes.Mökkönen, s. 15.
Bygg- och reparationsarbeten Den andra kyrkan i Björneborg var, liksom sin föregångare, av trä. Den var täckt med brädor och rödmyllad. Kyrkan var ungefär 28×14 meter stor och cirka 15 meter hög. Det fanns en separat klockstapel bredvid kyrkan. Byggnaden stod färdig år 1703, men den togs inte i bruk förrän efter Stora ofredens slut. Färdigställandet kunde påbörjas i slutet av 1720-talet och slutföras år 1734 under ledning av Jakob Winberg, en snickare och kyrkobyggare från Björneborg. Det sista som skulle göras var att måla och tjära spåntaket.Ruuth, s. 522–526.
Enligt forskning av professor Lars Pettersson var den andra kyrkan i Björneborg en långkyrka med ett västtorn. Strukturen tyder på en österbottnisk byggmästare. Kyrkor i liknande stil var vanliga i kuststäderna i Österbotten, t.ex. Ulrika Eleonora i Kristinestad. Ett lokalt Satakunta-drag var placeringen av sakristian och vapenhuset på långhusets mitt. Tornet förefaller ursprungligen ha varit mycket högt. Men senare, troligne i början på 1800-talet, sänkts till samma nivå som taket på långhuset. Det höga tornet och spiran kunde ha skadats i en storm.
Åren 1751–1752 försågs interiören med målningar av den välkände svenske målaren Daniel Hjulström, på initiativ av pastor Mikael Lebell. Taket målades himmelsblått och väggarna vita. Taket försågs också med vita moln och änglar, samt cymbolerna på den heliga treenigheten med dekorativa bokstäver. Olika dekorativa mönster målades också på väggarna, medan läktarskrank och bänkarna marmorerades med oljefärger. Läktaren försågs också med bilder med bibliska motiv. miniatyr|300x300px|Isaac Tillbergs karta över Björneborg från 1799. Kyrka och kyrkogård nära flodstranden. Samtidigt byggdes en ny klockstapel, också denna gång ansvarade Jakob Winberg för bygget. För klockstapelsn topp gjorde kopparsmeden Samuel Berg ett klot av koppar och sol, vilka Hjulström förgyllde. En ny stengrund och en ny huvudtrappa till kyrkan färdigställdes också, gjorda av sandsten som köpmän från Björneborg hämtade från Öland. De sista större renoveringarna av kyrkan genomfördes 1758–1760, då en ny läktare byggdes i koret under ledning av byggmästare Anders Engström. Kyrkan fick slutligen en ny orgel 1774. Orgeln tillverkades av Gabriel Lind, organist och orgelbyggare från Vaxholms församling, Lind blev också organist i Björneborg.Ruuth, s. 608.
Förstörelse Björneborgs andra kyrka överlevde stadsbranden 1801 som nästan enda byggnad, men förstördes fullständigt i stadsbranden som rasade den 22 maj 1852. Då förstördes ungefär tre fjärdedelar av Björneborg. Man beslutade att bygga en ny kyrka öster om stadskärnan, på den plats där Björneborgs kungsgård tidigare hade legat. I området omkring den tidigare kyrkplatsen började återuppbyggnaden snabbt. I den nya stadsplanen som ritades av Georg Theodor Chiewitz löpte en gata över den gamla kyrkoplatsen och kyrkogården bostads- och industrikvarter.
Artefakter Inventarierna i den andra kyrkan var flera än i den första då de skänktes av adelsmän från trakten och rika stadsbor. Bland de mest värdefulla föremålen fanns på altaret en försilvrade bild av korsfästelsen, donerad av baronessan Helgard Elisabet Rehbinder och ljuskronorna, donerade av rådmännen Johan Indrén och Arvid Brander, samt löjtnant Johan Lagermarck.
De mest praktfulla kyrkotextilierna var den guldkantade mässhake som donerades av överste Gustaf Eneskjöld år 1708, samt mässhakar som senare donerats av den holländske köpmannen Carl in de Betou och adelsdamen Maria Eleonora Broman. Kyrkan innehöll också en målning av den korsfäste Kristus och ett porträtt av kung Karl XI.
Begravningar miniatyr| Gravvalven i Björneborgs tidigare kyrkor grävdes ut 1911. Foto av KE Klint. De rikaste stadsborna begravdes vanligtvis under kyrkgolvet fram till 1751, då detta sätt började begränsas genom kunglig order. Tre år senare förbjöds begravningarna helt, varefter begravningar endast utfördes i tegelvalv under kyrkan. Det tidigaste valvet hade redan byggts under den första kyrkan år 1666, då adelsmannen Henrik Grothusen begravdes där. År 1732 fanns det 12 familjegravar under den nya kyrkan, tillhörande adels-, präst- och borgerliga familjer. Förutom Grothusen fanns gravvalv för adliga familjer som Eneskjöld, Birkenholz, Grubbenhjelm och Knorring, samt prästfamiljerna Gottleben och Fortelius. Begravning under kyrkan stoppades slutligen 1774 på initiativ av borgmästare Lars Sacklén.Ruuth, s. 665–667.
Kyrkogården låg huvudsakligen i det område där Björneborgs ölbryggeri verkade från 1850-talet. År 1744 byggdes en vintergrav och ett ossuarium på kyrkogården, där avlidna som dog på vintern och ben från tidigare avlidna som hittats under gravgrävningar förvarades. Området var ursprungligen omgivet av ett timmerstaket, men under kyrkrenoveringen 1752 ersattes det med ett stenmur, som putsades och vitkalkades några år senare. Efter nästan 250 år av kontinuerlig fyllning hade kyrkogården blivit trång i början av 1800-talet och var redan ungefär tre meter högre än de angränsande gatorna. Dessutom fann man att den spred sjukdomar som böldpest under varma somrar. År 1801 beslutades det att anlägga en ny kyrkogård utanför staden på Hampusbacken. Området som nu kallas Gamla kyrkogården invigdes i juni 1809.
Under byggarbeten på den tidigare kyrkogården upptäcktes senare kranier och ben som begravdes på nytt på Käppärä kyrkogård, som öppnades i slutet av 1800-talet. År 1911 upptäcktes även gravvalv som byggts under de två första kyrkorna.Mökkönen, Liite 3.1.
Minnesmärke År 1938 restes ett minnesmärke över Björneborgs tidigare kyrkor i en park längs Hallituskatu. Minnesmärket avbildar stadens andra kyrka. Minnesmärket finns framför Satakunta-museet.
Det finns inga fotografier av den andra kyrkan i Björneborg, men Zachris Topelius bok Finland framstäldt i teckningar innehåller en litografi av Johan Knutson med en vy av staden från andra sidan älven och där finns också kyrkan med. Den finns också avbildad i en akvarell av Johan Isak Sillström på 1850-talet.
Referenser Noter
Allmänna källor Ruuth, J. V. & Jokipii, Mauno (toim.): Porin kaupungin historia II, 1558-1809. Pori: Porin kaupunki, 1958. Teoksen verkkoversio. Mökkönen, Teemu: Pori – Björneborg: Kaupunkiarkeologinen inventointi. Helsinki: Museovirasto, Rakennushistorian osasto, 2002. Webbversion.
Externa länkar Satakunta museums minityar
Kategori:Kyrkobyggnader i Egentliga Finland