Staters skyldigheter avseende klimatförändringar är ett rådgivande yttrande från den Internationella domstolen (ICJ), FN:s huvudsakliga rättsliga organ, som en följd av generalförsamlingens resolution 77/276 som antogs den 29 mars 2023. I den resolutionen begärde generalförsamlingen att domstolen skulle avge ett rådgivande yttrande som klargjorde staters rättsliga skyldigheter enligt internationell rätt att skydda klimatsystemet och andra delar av miljön från antropogena utsläpp av växthusgaser. I begäran begärdes också ett klargörande om de rättsliga konsekvenserna av dessa skyldigheter för stater vars handlingar eller underlåtenheter har bidragit till sådana utsläpp och orsakat skador på klimatet och miljön, särskilt med avseende på små östater under utveckling.
I sitt utlåtande erkände domstolen att klimatförändringarna utgör ett "existentiellt hot" som kräver åtgärder inte bara i juridiska termer utan även i sociala, politiska, vetenskapliga och etiska dimensioner. Den bekräftade att stater har både fördragsbaserade och sedvanerättsliga skyldigheter att skydda klimatsystemet och miljön från antropogena utsläpp av växthusgaser. Domstolen fann att underlåtenhet att uppfylla dessa skyldigheter utgör en internationellt sett felaktig handling, vilket utlöser statens ansvar. Detta ansvar kan innebära att stoppa skadligt beteende, ge garantier om att det inte upprepas och erbjuda full gottgörelse för den orsakade skadan, oavsett om det sker genom återbetalning, kompensation eller gottgörelse, förutsatt att det finns ett tydligt och direkt orsakssamband mellan handlingen och skadan.
Domstolens beslut återspeglar ett ökande beroende av internationell rätt för att hantera klimatkrisen, tillsammans med liknande förfaranden vid Internationella havsrättsdomstolen och Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter. Interamerikanska domstolen för mänskliga rättigheter utfärdade några veckor tidigare ett rådgivande yttrande där det förklarades att planeten befinner sig i en klimatkris och att de stater som undertecknat den amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter (San José-pakten) har internationella rättsliga skyldigheter att hantera den.
Offentliga utfrågningar om begärandet av det rådgivande yttrandet hölls den 2 till 13 december 2024, med deltagande från 96 stater och 11 internationella organisationer. Under den skriftliga fasen av processen lämnades 91 inlagor och 62 skriftliga kommentarer in, vilket markerar den högsta nivån av deltagande i domstolens, och dess föregångares, Permanenta domstolen för internationella rättvisa, historia.
Detta var den tjugonionde gången som Internationella domstolen utfärdade ett rådgivande yttrande. Det var också femte gången i domstolens 80-åriga historia som ett sådant beslut fattades enhälligt.
Det rådgivande yttrandet är inte rättsligt bindande, men på grund av yttrandets omfattning, ambition och enhällighet, och genom att fungera som en auktoritativ tolkning av relevanta rättsnormer, förväntar sig akademiker inom juridik att yttrandet sannolikt kommer att användas i rättsliga förfaranden på internationell och nationell nivå.
Bakgrund I september 2021 tillkännagav Vanuatu sin avsikt att begära ett rådgivande yttrande från Internationella domstolen angående staters skyldigheter i samband med klimatförändringarna. Initiativet drevs av den ungdomsledda gruppen Pacific Island Students Fighting Climate Change, som består av studenter från önationer i Stilla havet, inklusive Solomon Yeo, Cynthia Houniuhi, Caleb Pollard och Belyndar Rikimani. Vanuatus regering hävdade att ett sådant yttrande var nödvändigt på grund av dess territoriums och andra små östaters särskilda sårbarhet, samt det akuta behovet av att stärka de internationella klimatåtgärderna.
För att främja initiativet bildade Vanuatu en kärngrupp av FN:s medlemsstater för att bygga stöd inom generalförsamlingen. Överläggningar inom gruppen ledde till utarbetandet av en resolution, som lades fram den 1 mars 2023 under beteckningen A/77/L.58 under generalförsamlingens sjuttiosjunde session. Resolutionsutkastet lades fram av 108 stater, med Vanuatus premiärminister, Alatoi Ishmael Kalsakau, i en ledande roll.
Utkastet kringgick den vanliga remissförfarandet till en huvudkommitté. Den 29 mars 2023 antog generalförsamlingen resolution A/RES/77/276 med konsensus, utan omröstning. Totalt 132 stater var medförslagsställare till förslaget. Resolutionen hämtade inspiration från viktiga bestämmelser i FN-stadgan, internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter (inklusive den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter) samt klimatfördrag (inklusive Parisavtalet). Den hänvisade också till principer i internationell miljörätt, såsom skyldigheten att förhindra betydande miljöskador och skyldigheten att skydda och bevara den marina miljön.
Begäran överlämnades formellt till domstolen av FN:s generalsekreterare genom ett brev daterat den 12 april 2023.
Frågor från FN:s generalförsamling FN:s generalförsamling godkände den 29 mars en begäran om att Internationella domstolen skulle svara på följande frågor:
Rådgivande yttrande I sitt enhälliga yttrande redogjorde Internationella domstolen för de rättsliga konsekvenserna för stater vars handlingar eller underlåtenheter har orsakat betydande skada på klimatsystemet och andra delar av miljön. Domstolen konstaterade att klimatfördrag som Parisavtalet, FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och Kyotoprotokollet, tillsammans med internationell sedvanerätt, fastställer skyldigheter vars brott kan leda till internationellt ansvar. Den viktigaste bland dessa är skyldigheten att förhindra betydande miljöskador.
Efter att ha granskat viktiga mekanismer i klimatavtal, inklusive artiklarna 8 och 15 i Parisavtalet och artikel 14 i UNFCCC, drog domstolen slutsatsen att dessa inte ersätter allmänna regler om statligt ansvar, eftersom de varken uttryckligen eller implicit utesluter deras tillämpning. Domstolen erkände utmaningar som är unika för klimatkontexten, såsom svårigheten att tilldela ansvar på grund av den kumulativa och gränsöverskridande karaktären av utsläpp av växthusgaser. Icke desto mindre bekräftade domstolen att en stats handlingar eller underlåtenheter, inklusive underlåtenhet att adekvat reglera utsläppsproducerande verksamheter, kan tillskrivas den staten enligt internationell rätt. Den noterade vidare att förekomsten av flera ansvariga stater inte hindrar en skadad stat från att åberopa ansvar från en eller flera av dem.
Beträffande orsakssamband bekräftade domstolen tillämpligheten av kriteriet "klart och direkt orsakssamband" mellan den felaktiga handlingen och skadan. Den fann att denna standard kan anpassas till klimatkontexten genom att, fall för fall, göra bedömningar baserade på vetenskapliga bevis. Domstolen fastslog att skyldigheter att skydda klimatsystemet är av karaktären erga omnes och erga omnes partes, eftersom klimatet är ett globalt gemensamt bästa. Därför kan vilken stat som helst, även en som inte är direkt berörd, åberopa en annan stats ansvar för relevanta överträdelser.
De rättsliga konsekvenserna av internationellt felaktiga handlingar inkluderar:
Löpande plikt att efterleva Internationella skyldigheter fortsätter att gälla, även efter ett brott. Skyldighet att upphöra med den felaktiga handlingen och säkerställa att den inte upprepas Detta inkluderar att upphäva eller ändra inhemska åtgärder som strider mot internationella förpliktelser. Plikt att tillhandahålla gottgörelse Detta kan ta formen av återbetalning, ekonomisk kompensation eller symbolisk gottgörelse, beroende på fallet, så länge ett tillräckligt orsakssamband mellan handlingen och skadan kan fastställas.
Innan Internationella domstolen avgav den slutgiltiga delen av sitt yttrande betonade den att även om fallet var unikt på grund av dess globala omfattning, förblev domstolens roll strikt juridisk. Den betonade att de frågor som generalförsamlingen ställde var av juridisk natur och att dess skyldighet som rättsväsende var att svara inom ramen för internationell rätt. Trots det erkände domstolen att klimatförändringarna är ett "existentiellt hot" som kräver åtgärder inte bara från det juridiska området, utan även från sociala, politiska, vetenskapliga och etiska perspektiv, och den uttryckte hopp om att dess slutsatser skulle vägleda globala åtgärder för att hantera klimatkrisen.
Den slutgiltiga delen av yttrandet var följande:
Domstolen fann enhälligt att den hade jurisdiktion och beslutade att avge det begärda rådgivande yttrandet. Domstolen fastslog enhälligt att klimatfördrag, inklusive UNFCCC, Kyotoprotokollet och Parisavtalet, fastställer bindande rättsliga skyldigheter. Dessa inkluderar att anta begränsnings- och anpassningsåtgärder, lämna in nationellt fastställda bidrag (NDC), agera i enlighet med principen om gemensamt men differentierat ansvar och samarbeta i god tro. Domstolen fann enhälligt att internationell sedvanerätt ålägger alla stater en skyldighet att förhindra betydande skador på klimatet och miljön, och att samarbeta för att förhindra sådan skada. Enhälligt, relaterade miljöfördrag som Wienkonventionen och Montrealprotokollet, konventionen om biologisk mångfald och konventionen för bekämpning av ökenspridning medför också relevanta skyldigheter för att skydda klimatet. Enhälligt, stater som är parter i Förenta nationernas havsrättskonvention (UNCLOS) måste vidta åtgärder för att bevara den marina miljön, inklusive med avseende på klimatförändringar, och samarbeta i god tro. Enhälligt, internationell människorättslagstiftning förpliktar stater att skydda mänskliga rättigheter genom att skydda klimatet och miljön. Enhälligt anser man att ett brott mot de identifierade skyldigheterna utgör en internationellt felaktig handling som medför statligt ansvar.
Konsekvenserna av sådana överträdelser kan innefatta:
Upphörande av felaktiga handlingar eller underlåtenheter, om de pågår. Garantier för att inte upprepas, där omständigheterna kräver det. Fullständig upprättelse genom återbetalning, kompensation eller gottgörelse, förutsatt att de allmänna villkoren i internationell rätt är uppfyllda, inklusive förekomsten av ett tydligt och direkt orsakssamband mellan handlingen och skadan.
Yttrandet undertecknades av domstolens president, Yuji Iwasawa, och justitiesekreteraren Philippe Gautier. Beslutet åtföljdes av separata yttranden, förklaringar och gemensamma förklaringar från flera domare.
Källor
Externa länkar
Kategori:Global uppvärmning Kategori:Sidor med ogranskade översättningar