Lucius Domitius Ahenobarbus var en romersk statsman och konsul år 54 f.Kr. Som en del av Ahenobarbi-grenen av gens Domitia, en väl respekterad plebejfamiljPlinius den äldre, vii. 57. under den sena republiken, var han släkt till flertalet konsuler likt hans far Gnaeus Domitius Ahenobarbus. Lucius är mest känd för att tagit en aktiv roll mot Julius Caesar under Caesars inbördeskrig, där han efter nederlag i Corfinium och Massalia (nutida Marseilles) tillslut dog under slaget vid FarsalosCicero, Philippicae ii. 29. .

Karriär Lucius Domitius Ahenobarbus nämns först i det historiska källmaterialet år 73 f.Kr. som företrädare för skatteindrivare mot Oropierna. År 70 f.Kr. nämns han igen under Ciceros orationer i rättegången mot Verres och beskrivs som en (översatt) "lysande ung man" Cicero, In Verrem 2.1.139. Domitius Ahenobarbus steg igenom cursus honorum och tjänade som praetor år 58 f.Kr. samt konsul år 54 f.Kr. Suetonius skriver att under Domitius tid som konsul försökte Domitius aktivt entlediga Caesar från sitt befäl i Gallien.

Caesars Inbördeskrig

När Caesar tågade in i Italien år 49 f.Kr., samlade Pompejus som ledare av republiken legioner i södra italien. Pompejus skickade Vibullius Rufus att säkerställa mer trupper i Picenum. Caesar skriver i De Bello Civili att Rufus totalt sammanställer 13 kohorter när han slår samman med Domitius i Corfinium, som självmant har samlat 20 kohorter för att möta Caesar direktCaesar, De Bello Civici, I, 15. Nu under ledning av Domitius blir den samlade armén belägrad av Caesars trupper. Domitius skickar brev till Pompejus, där han menar att om Pompejus kommer och möter Domitius i Corfinium kan de stänga in Caesar i det bergspass han befinner sig i. Under tiden så kommer mer av Caesars legioner från Gallien och slår samman med honom i belägringen. Pompejus gensvar kommer till Corfinium där han skriver att han inte kommer komma till undsättning för Domitius, varpå Domitius enligt Caesar och senare historikern Appianos försöker fly staden. Denna flykt uppdagas av hans soldater som lämnar honom över till Caesar. Domitius ber enligt Plutark sin personliga läkare om ett gift för att begå självmord. När Domitius får höra att Caesar benådar honom skulle han ha blivit överlycklig av att hans läkare gett honom sömnmedel istället, och beger sig för att ansluta sig till Pompejus igen.

Domitius blev då skickad till Massilia i Gaul för att ta kontroll över staden. Caesar, påväg till Hispania marscherade förbi Massilia, där han lämnade tre legioner med Gaius Trebonius för att belägra stadenCaesar, De Bello Civici, II, 1. Efter en 4 månaders belägring gav staden upp, och Caesar benådade Domitius för andra gången, varpå Domitius tog sig till Pompejus armé i grekland.

Domitius dog senare i slaget vid Farsalos, något Cicero nämner i hans filippik mot Markus Antonius i senaten(översatt):Fastän du själv inte tog någon personlig del i det, delvis av blyghet, delvis av slöseri, hade du smakat, eller snarare sugit in, dina medborgares blod: du hade deltagit i slaget vid Pharsalia som ledare; du hade dräpt Lucius Domitius, en mycket berömd och högbördig man; du hade förföljt och dödat på det mest barbariska sätt många män som hade flytt från slaget, och som Caesar kanske skulle ha räddat, liksom han gjorde med några andra.

Eftermäle Den senare skalden Lucanus binder i hans skaldestycke Pharsalia Domitius död vid Farsalos, och slaget i sin helhet, starkt till döden av republikenLucan, Pharsalia, VII:597-646.Lucanus berättar att Domitius dog en heroisk död, där han hånade Caesar i sina döende ord. I Caesars egna texter spelar han en mindre betydande roll jämfört med Pompejus och Labienus. Referenser

Kategori:män Kategori:födda okänt år Kategori:Avlidna 48 f.Kr. Kategori:Romerska konsuler