1:a infanteriregementet "Furst Miloš den store" (serbisk kyrilliska: Први пешадијски пук „Књаз Милош Велики“; latinska: Prvi pešadijski puk „Knjaza Miloša Velikog“) var ett infanteriregemente inom den Kungliga serbiska armén och senare inom den Kungliga jugoslaviska armén, som existerade under åren 1884–1941.

Regementet tillhörde divisionen Morava. Det var förlagt i städerna Vranje (nuvarande södra Serbien) och Prizren (nuvarande omstridda Kosovo) i flera omgångar samt i Bosilegrad.

Regementet var namngivet efter Miloš Obrenović I. Han var ledare för det andra serbiska upproret (1815–1817) mot Osmanska riket, grundare av dynastin Obrenović och furste av Serbien under perioderna 1815–1839 och 1858–1860.

Historia Kungariket Serbien Regementet bildades som en bataljon år 1884, två år efter att Kungariket Serbien bildades. Det gjordes dock om till ett regemente år 1897 i samband med en omorganisation av armén.

År 1898 ändrades regementets namn till 1:a infanteriregementet "Furst Miloš den store", vilket efter det namnet behölls under resten av regementets existens.

Tillsammans med andra förband inom divisionen, deltog regementet i bland annat slagen vid Kumanovo, Babuna, Alinci och Bitola under det Första Balkankriget (1912–1913). Under det Andra Balkankriget deltog regementet i bland annat slaget vid Bregalnica mot bulgarerna.

I augusti 1913 demobiliserades armén och regementet förlades till Prizren. Månaden efter inledde väpnade grupper från Albanien ett anfall (”Arnautupproret”), vilket krävde förnyad mobilisering av vissa förband. Även det regementet mobiliserades vid detta tillfälle; det deltog i strider i närheten av Đakovica och medverkade därefter till att avväpna den albanska befolkningen. Efter att konflikten avslutats i november 1913 återvände regementet till Prizren, vilket krävde förnyad mobilisering av vissa förband.

Under Österrike-Ungerns, Bulgariens och Tysklands invasion av Serbien år 1915 under första världskriget, omgrupperades regementet och skickades till den serbisk-bulgariska gränsen tillsammans med andra förband ur Moravadivisionen (första uppbådet), där regementet stred mot bulgarerna vid berget Vlaška. Efteråt genomfördes reträtten genom Albanien mot Korfu i Grekland.

I februari 1916 genomgick armén en omorganisation, där divisioner och regementen ur första och andra uppbådet som bar samma beteckning slogs ihop med varandra. Som ett resultat av denna omorganisation skapades bland annat en enhetlig Moravadivision, vilket i sin tur ledde till att ett enhetligt första infanteriregemente bildades.

Efter regementets förflyttning till den Makedonska fronten, deltog en av regementets bataljoner i slaget vid Gorničevo mot Bulgarien. Därefter deltog hela regementet i striderna längs floden Crna. Efter striderna blev fronten stabiliserad och kriget gick över i ett mer långvarigt skyttegravskrig.

Under förföljelsen av de retirerande fiendestyrkorna i samband med genombrottet på den Makedonska fronten i september 1918, deltog förband ur regementet i striderna för befrielsen av Niš. Förband ur Moravadivisionen fortsatte därefter sin framryckning norrut i förföljandet av tyska styrkor, vilket nådde sin höjdpunkt under befrielsen av Serbiens huvudstad Belgrad i början av november 1918.

Regementet, tillsammans med andra förband ur Moravadivisionen, förflyttades till Smederevos trakter med anledning av att bevaka fronten och därefteråt korsade dem floden Donau.

Kungariket Jugoslavien Regementet fortsatte att existera efter att första världskrigets tog slut och att Kungariket Serbien blev en del av Serbernas, kroaternas och slovenernas kungarike (senare Kungariket Jugoslavien), där regementet blev en del av den Kungliga jugoslaviska armén. På grund av oklara gränsförhållanden, krävdes militära insatser och den nybildade armén kom därför att sättas in på flera fronter där regementet deltog i.

Under våren år 1919 förflyttades två av regementets bataljoner till Slovenien, där strider mot österrikiska förband pågick i förbundslandet Kärnten. En tredje bataljon stannade samtidigt kvar inom divisionen Osijeks ansvarsområde. Efter ankomsten till Slovenien placerades regementet inledningsvis i reserv inom Dravadivisionens område, men kom senare att skickas till fronten som en del av styrkorna vid Jezersko och Celovec (Klagenfurt).

På grund av risk för konflikt med Ungern, skickades regementet till Suboticas trakter i mitten av juli 1919.

I september samma år utfärdades en order om att regementet skulle förflyttas till Makedonien, där regementet deltog i ockupationen av Strumica i november 1919. Efter att området hade ockuperats, återfördes regementet till Vranje i december där det demobiliserades i maj året därpå, vilket det dock inte skulle vara för alltid.

På grund av bland annat uppror bland albaner (kachaker) i Kosovo, skickades regementet månaden därpå till Đakovica där enheter sattes in för att bland annat bekämpa upproren. När regementet lämnade är inte helt klart, men det anses ha skett någon gång mellan november 1920 och före augusti 1921.

Efter regementets insatser i Kosovo förblev det stationerat i Vranje fram till år 1941, även om delar av förbandet vid flera tillfällen var förlagda i Bosilegrad.

Under Axelmakternas invasion av Jugoslavien år 1941 (''Aprilkriget'') införlivades regementet i avdelningen Vlasina, som tillhörde den Femte armén. Avdelningen hade till uppgift att försvara gränsfronten mot Bulgarien och förhindra framryckning mot Vranje, Surdulica och Predejane.

Efter tyskarnas genombrott på andra delar av fronten, inledde förband ur Vlasina-avdelningen natten till den 8 april en reträtt och återsamlades i Lebane och omkringliggande byar fyra dagar senare. Under eftermiddagen och natten till den 13 april höll avdelningschefen överläggningar med sina officerare. Med anledning av frånvarande kontakt med den högre ledningen och Tysklands framryckning, fattades beslutet att upplösa förbanden. Officerarna skulle i stället bilda tremannagrupper och försöka ta sig till Adriatiska havet.

Därefter upplöstes regementet tillslut i närheten av byn Šumane.

Officerare Mellan maj 1920 och Axelmakternas invasion av Jugoslavien år 1941 leddes regementet av fem officerare:

Radoslav D. Petković (maj 1920–november 1921) Aleksandar J. Stanković (november 1921–februari 1927) Milutin Đ. Milovanović (mars 1927–juni 1933) Adolf J. Kilar (juni 1933–september 1939) Vladimir M. Prica (oktober 1939–april 1941)

Källor

Kategori:Militära enheter i den Kungliga serbiska armén Kategori:Militära förband Kategori:Organisationer bildade 1884 Kategori:Organisationer upplösta 1941