För det äldre begreppet "arbetsskola", se arbetsstuga Arbetsskola, efter tyskans Arbeitsschule, ibland även kallat reformpedagogisk arbetsskolaGeorg Kerschensteiner (1920) Begriff der Arbeitsschule, Vierte auflage, B. G. Teubner, Leipzig, Berlin var en pedagogisk rörelse från slutet av 1800-talet där man betonade barnets eget praktiska arbete, skapande och egna verksamhet framför traditionell, mer passiv katederundervisning. Man ville bort från bokbaserad, utantillinlära och skapa en arbetsplatsbaserad pedagogik vilket sågs som vägen ut ur 1800-talets auktoritetsorienterade skola.
Historia Länge, innan reformpedagogiken kring arbetsskolor utvecklades, hade det för fattiga och utsatta barn och unga funnits arbetsstugor som erbjudit utbildning i olika hantverk. I äldre nordiska skrifter, bland annat i Finland och Sverige, användes begreppet "arbetsskolor" synonymt för dessa arbetsstugor. Mot slutet av 1800-talet kom flera av dessa äldre former av arbetsskolor och arbetsstugor att fungera som föregångare för reformpedagoger, och i vissa fall övergick sådana arbetsstugor till att blir reformpedagogiska arbetsskolor.
År 1908 lanserade den tyska pedagogen Georg Kerschensteiner begreppet Arbeitsschule för att beskriva sina nya idéer kring pedagogik. Hans tanke var att skolan inte bara skulle förmedla nedskriven kunskap, utan utveckla hela människan genom praktiskt arbete. Kerschensteiner var skolinspektör i München, där han utifrån sina idéer omvandlade folkskolan genom att införa skolträdgårdar, slöjdsalar och fysiklaboratorier. Han betonade att skolan måste förbereda barnen för att ta samhällsansvar och för ett praktiskt yrkesliv. I USA fanns John Dewey vars pragmatiska pedagogik och devis learning by doing byggde på samma grundtankar. Dewey menade att skolan skulle spegla det verkliga livet och att tänkande och handling hörde ihop. Efter ryska revolutionen introducerade Pavel Blonskij och Nadezjda Krupskaja i Sovjetunionen "enhetlig arbetsskola", där skolarbete integrerades direkt med industriell och agrar produktion för att avskaffa klassklyftorna. Det var en skolform med fri pedagogik, arbetsfostran och uppmuntran till att eleverna fritt skulle söka kunskap. Skolformen lyckades dock inte nå de politiska mål som sattes upp, varför den under den sovjetiska kulturrevolutionen runt 1930 försvann.
I Sverige Redan 1872 hade Otto Salomon på Nääs slott utanför Göteborg öppnat en slöjdskola för pojkar, vilken med åren utvecklades till ett slöjdseminariumNordisk familjebok (1916) Uppslagsord: Otto Salomon, sid: 495-496, som byggde på liknande pedagogiska idéer som Kerschensteiner flera år senare skulle utveckla till arbetsskolan. Slöjdseminariets verksamhet blev en världsomfattande exportvara och visade hur praktiskt arbete kunde användas för att utveckla barns kunskapsinlärning.
Tillsammans med Maya Nymann grundade Eva Rodhe 1881 Praktiska arbetsskolan i Göteborg, ett reformpedagogiskt experiment där de införde ett särskilt slöjdsystem, som senare fick efterföljare i bland annat England och Nordamerika under namnet "The Eva Rodhe system".
Hösten 1896 öppnade Anna Eklund – som varit elev på Nääs – Kindergarten. Praktisk Arbetsskola för barn i Stockholm, vilket var Sveriges första barnträdgård.Förskolan på www.lararnashistoria.se , läst den 2 juni 20125 Ellen Keys bok Barnets århundrade från år 1900, blev ett viktig manifest för att sätta barns behov i centrum och i den kritiserade hon den äldre formen av pedagogik mycket hårt. Under 1920- och 1940-talen debatterades arbetsskolans idéer flitigt av 1918 års skolkommission och 1940 års skolutredning. När grundskolan slutligen infördes på 1960-talet var tankarna om elevaktivitet, grupparbete och temastudier direkt hämtade ur arbetsskolans tankegods.
Referenser
Noter
Kategori:Pedagogik