Reinhold Theodor Hausen, född 9 oktober 1850 i Sund, död 8 januari 1942 i Helsingfors, var en finländsk historiker, arkivarie och statsarkivarie. Han är känd för att ha gett ut Finlands medeltidsurkunder (1910–1935), det grundläggande källverket för medeltidsforskningen i Finland, och för att ha drivit fram statsarkivets egen byggnad. Han var far till Hans och Ulla Hausen.

Biografi Till sin härkomst tillhörde han en utomäktenskaplig gren av friherrliga ätten von Tiesenhausen som bosatte sig i Finland. Hans föräldrar var militärläkaren Karl Magnus Hausen och Julia Aejmelaeus. Han var gift med Anna Julia Reinholdina Böning från 1881 till 1907.

Hausen inledde sina studier 1859 vid Helsingfors lyceum och var en av de första i Finland att använda dokumentärfotografering, redan under sina kyrkoresor på 1870-talet. Han studerade vidare vid Tekniska realskolan (som 1908 blev Tekniska högskolan) innan han gick över till humanistiska studier.

Somrarna 1872 och 1873 grävde Hausen ut Nådendals kloster.

År 1890 publicerade Hausen Åbo domkyrkas svartbok, som är den viktigaste enskilda kopieboken med avskrifter av brev och handlingar som berör Åbo domkyrkas egendom. Sitt namn, svartboken, har den fått av pärmen som är överdragen med svart skinn. Den förvaras på finska riksarkivet.

Samma år stod även statsarkivets egen byggnad klar. Hausen hade drivit på dess tillkomst och på att byggnaden, ritad av arkitekten Gustaf Nyström, skulle hålla hög teknisk standard. Vid en tid när Finland saknade både nationalmuseum och nationalbibliotek framstod byggnaden som en manifestation av att Finland ägde en egen historia.

Från 1877 företog Hausen systematiska resor till arkiv i Sverige, Danmark, Baltikum och Tyskland för att samla uppgifter om Finland i medeltida och tidigmoderna källor. Detta arbete, som pågick i omkring 40 år, lade grunden för hans stora källverk. hausen blev filosofie doktor 1881.

År 1910 utkom första delen av den serie som ligger till grund för den moderna medeltidsforskningen i Finland: Finlands medeltidsurkunder. Under följande 15 år utgav Hausen ytterligare 7 delar. Jämfört med detta verk var äldre källutgåvor små och ofullständiga, och många saknade hänvisningar som handlingarnas ursprung. Hausen däremot anlade helt nya principer, då varje handling försågs med noggranna uppgifter om arkivtillhörighet samt om den blivit publicerad någon annanstans. Verkets betydelse för forskningen kan inte överskattas. 1935 var forskningsläget radikalt förändrat: forskarna hade plötsligt fått tillgång till de centrala handlingarna och kunde förankra sina hypoteser i källorna.

Under russifieringsperioden agerade Hausen aktivt för att skydda det finska arkivmaterialet. År 1901 lyckades han förhala ett krav på att Finska statssekretariatets arkiv skulle överlämnas till S:t Petersburg, och under tiden katalogiserades och kopierades materialet med hjälp av frivilliga innan det sändes iväg.

Hausen var hedersmedlem i Svenska Litteratursällskapet i Finland och var närvarande vid sällskapets grundande på Runebergsdagen 1885. Han var länge medlem av dess styrelse och spelade en central roll i utgivningen av sällskapets årsbok Förhandlingar och Uppsatser. Han ansvarade även för sällskapets projekt att katalogisera material ur den finländska tidningspressen; när projektet lades ned donerades ett kartoteket på 600 000 kort till universitetsbiblioteket i Helsingfors.

Hausens målsättning var att förena de historiska och arkeologiska källorna. I december 1916 hotades han med deportation om han inte omedelbart lämnade in sin avskedsansökan, orsaken var hans svenska sympatier och utgivningen av krigsbrev vid vad myndigheterna ansåg vara en olämplig tidpunkt. Han avgick från statsarkivarietjänsten 1917. Samma år avgick han även från Svenska litteratursällskapets styrelse.

__NOTOC__ Bibliografi

Öfversigt af Finlands statsarkivs uppkomst, tillvext och närvarande organisation. Helsingfors 1883. Anteckningar gjorda under en antiqvarisk forskningsresa sommaren 1870 i vestra Nyland (1872) Anteckningar gjorda under en antiqvarisk forskningsresa sommaren 1871 i egentliga Finland o. på Åland (1873) Kustö slott: Hist.-arkeol. beskrivning (1881) Öfversigt af Finlands statsarkivs uppkomst, tillväxt och närvarande organisation (1883) Anteckningar under en antiqvarisk forskningsresa sommaren 1876 i Östra Nyland (1887) I den gamla goda tiden (1899) Finlands medeltidssigill (1900) Ur Ålands forntid: Kulturhistoriska skildringar (1916–1937) Nådendals kyrka och klosterruiner (1922) Germundö säteri och dess ägare (1926) Kastelholms slott och dess borgherrar (1934) Några hundraåriga brev till en åländsk pensionsflicka [Julie Aeimelaeus] (1937) Bidrag till Finlands historia. Med understöd af statsmedel utg. af Finlands statsarkiv (1881–1883)

Referenser Sjöstrand, Per Olof: Hur Finlands vanns för Sverige: En historia för nationalstater. Uppsala 1996.

Noter

Vidare läsning

Kategori:Finländska historiker Kategori:Finländska arkivarier Kategori:Personer verksamma vid finska Riksarkivet Kategori:Födda 1850 Kategori:Avlidna 1942 Kategori:Män Kategori:Personer från Sund, Åland Kategori:Finlandssvenskar Kategori:Finländska historiker under 1800-talet Kategori:Finländska historiker under 1900-talet Kategori:Finlandssvenska historiker Kategori:Finländska arkeologer Kategori:Finlandssvenska författare Kategori:Finländska författare under 1800-talet Kategori:Finländska författare under 1900-talet