Oskar Perron, född 7 maj 1880 i Frankental, Tyskland, död 22 februari 1975 i München, var en tysk matematiker som gav många bidrag angående differentialekvationer.
Biografi Oskar Perrons far var köpmannen och bankiren Jakob Heinrich August Perron (1850-1925). År 1898 tog han gymnasieexamen och senare samma år började han sina studier i matematik och fysik vid Münchens universitet. Enligt den tidens sed att tillbringa terminer vid olika universitet studerade han också vid Berlins universitet. Han forskade för sin doktorsexamen i München under handledning av Ferdinand von Lindemann och 1902 tog han doktorsexamen vid Ludwig-Maximilians-universitet i München på sin avhandling Über die Drehung eines starren Körpers um seinen Schwerpunkt bei Wirkung äusserer Kräfte.https://mathshistory.st-andrews.ac.uk/Biographies/Perron/. Hämtad 2026-02-26.
År 1910 antog Perron en tjänst som extraordinarie professor vid Universitetet i Tübingen och den 13 december 1913, blev han ordinarie professor vid universitetet i Heidelberg där han arbetade fram till 1922. Han innehade därefter ordinarie professur vid universitetet i München från 1922 till 1951.
Perron bidrog med många differentialekvationer och partiella differentialekvationer, som Perronmetoden för att lösa Dirichlets problem för elliptiska partiella differentialekvationer. Han skrev en encyklopedisk bok om kontinuerliga bråk, Die Lehre von den Kettenbrüchen. Han introducerade Perrons paradox för att illustrera faran med att anta att lösningen till ett optimeringsproblem existerar:
Låt N vara det största positiva heltalet. Om N>1, då är N2>N, vilket motsäger definitionen av N. Därför är N=1.
Arbeten Über die Drehung eines starren Körpers um seinen Schwerpunkt bei Wirkung äußerer Kräfte, Diss. München 1902 Grundlagen für eine Theorie der Jacobischen Kettenbruchalgorithmus, Habilitationsschrift Leipzig 1906 Die Lehre von den Kettenbrüchen, 2 vols., 1913, 3rd edn. Teubner Verlag 1954 (vol. 1 Elementare Kettenbrüche, vol. 2 analytische und funktionentheoretische Kettenbrüche) Irrationalzahlen, 1921, 2nd edn. 1939, 4th edn. de Gruyter, Berlin 1960 Algebra I, II, Sammlung Göschen 1927, 3rd edn, 1951 with Evelyn Frank: Nichteuklidische Elementargeometrie der Ebene, Teubner, Stuttgart 1962
Priser och utmärkelser Perron invaldes i Heidelbergs vetenskapsakademi 1917, den tyska Vetenskapsakademien Leopoldina 1919, den Bayerska vetenskapsakademien 1924 och Göttingens vetenskapsakademi 1928.
Förutom de utmärkelser Perron mottog genom inval i de ovan nämnda akademierna, tilldelades han även hedersdoktorat vid universitetet i Tübingen 1956, universitetet i Mainz 1960 och tilldelades den Bayerska förtjänstorden 1959.
Se även Perron–Frobenius sats Perrons formel Perrons metod Perrontal AHP
Referenser
Edmund Hlawka: Das Werk Perrons auf dem Gebiete der diophantischen Approximationen. Jahresbericht der DMV 80, 1978, S. 1–12 Josef Heinhold: Oskar Perron, Jahresbericht der DMV 90, 1988, S. 184–199 (in der DML Bielefeld: ) Freddy Litten: Oskar Perron – Ein Beispiel von Zivilcourage im Dritten Reich, Mitteilungen der DMV Heft 3, 1994, S. 11–12; erweitert in: Frankenthal einst und jetzt, 1995, S. 26–28 (auf der Homepage von Litten: ) Leon Bernstein: The modified algorithm of Jacobi-Perron. Memoirs of the AMS 67, Providence, 1966 Leon Bernstein: The Jacobi-Perron algorithm - its theory and application. Lecture Notes Math. 207, Springer-Verlag, 1971
Noter
Externa länkar
Gabriele Dörflinger: Oskar Perron. In: Historia Mathematica Heidelbergensis.
Kategori:Matematiker under 1900-talet Kategori:Tyska matematiker Kategori:Tyska eponymer Kategori:Personer verksamma vid Heidelbergs universitet Kategori:Personer verksamma vid Münchens universitet Kategori:Alumner från Münchens universitet Kategori:Födda 1880 Kategori:Avlidna 1975 Kategori:Män