Ubychiska var ett nordvästkaukasiskt språk. Språket dog ut den 7 oktober 1992 då den siste talaren, Tevfik Esenç, avled i Turkiet. Ursprungligen talades språket i dagens Ryssland men år 1864 fördrevs talarna av ubychiska (som mestadels var muslimer) av ryssarna till Osmanska riket, där det blev allt svårare att behålla sitt eget språk då språkgemenskapen blev splittrad. Språket studerades bland annat av Georges Dumézil, som även lät spela in åtskilliga ljudupptagningar.
Språkets närmaste släktspråk är bland annat abchaziska. Ubychiska har inte några kända dialekter.
Fonologi Ett utmärkande drag i ubychiskans fonologi var att det bara hade 2 vokaler, men hela 81 konsonanter.
Konsonanter
Labial Alveolar Postalveolar Palatal Velar Uvular Glottal sluten laminal laminal apikal norm. fary. norm. lab. lat. norm. lab. norm. lab. pal. norm. lab. fary. pal. norm. lab. fary. fary. & lab. Klusil tonlös tonad ejektiv Affrikat tonlös tonad ejektiv Frikativ tonlös tonad ejektiv Nasal Approximant Tremulant
Källa:
Vokaler De enda två vokaler i språket som har identifierats är [a] och [ə]. Man är inte säker på användningen av andra vokaler.
Grammatik och lexikon Räkneord 1–10 på ubychiska:
12345678910затӀқващаплӀйшхыфыблыҒвaбҒьыжвыzat'qʷ'aɕap'ɬ'əʃxəfəbləʁʷabʁʲəʒʷə
Källor
Kategori:Nordvästkaukasiska språk Kategori:Språk i Turkiet Kategori:Utdöda språk