Varberg är en tätort i mellersta Halland och centralort i Varbergs kommun i Hallands län, belägen vid Kattegatt ungefär mittemellan Göteborg i norr och Halmstad i söder. Varberg är Sveriges 36:e största tätort med invånare (2023). I söder är tätorten sedan 2015 sammanväxt med Södra Näs och Träslövsläge.
Varberg är en turist- och handelsstad med hamn.
Historik
miniatyr|höger|Varberg år 1713. Ur Suecia antiqua et hodierna
miniatyr|Havsbad i Varberg, tidigt 1900-tal. Norrmännen genomförde diverse räder mot Hallands kust på 1200-talet och orter som exempelvis Aranäs (vid Viskans mynning) utplånades helt och hållet. Danskarna ville undvika liknande katastrofer och satsade därför på staden Getakärr (norr om dagens Varberg) eftersom den hade ett skyddat läge för angrepp från havssidan. Därmed hamnade Gamla Köpstad i skymundan. De äldsta beläggen för staden är ett brev från 1343 då staden benämns Getakärr, men utgrävningar visar att det fanns bebyggelse här redan på 1200-talet.Harrison, Dick, Varbergs historia i Harrison, Dick, Persson, Roger, Varberg, Tendens Bokförlag 2013, sid. 16-20 Staden kom under början av 1300-talet att fungera som centrum för ett halvt självständigt rike skapat av de förläningar Erik Magnusson och Ingeborg Håkansdotter hade i Bohuslän, Västsverige och Halland. Platsen Getsjö är däremot omnämnd tidigare då Saxo Grammaticus nämner den i samband med Slaget vid Nissan 1062.
Staden hade ett bra handelsläge och således växte den snabbt, vilket förde med sig att en kyrka anlades på 1300-talet. Den danske stormannen Greve Jacob Nielsen dömdes för mordet på den danska kungen Erik Klipping, men förblev på fri fot och blev regent över Norra Halland, som på den tiden var ett eget rike som inrättades som en buffertzon mellan Norge och Danmark. För att skydda sig mot angrepp från Danmark lade han grundstenen för Varbergs fästning, som byggdes på en bergsklippa nära Getakärr och fick namnet Varberg, benämnd efter klippan som hette Vardhberget. Till en början byggdes ett försvarstorn, senare även stenhus och stenmurar. Magnus Eriksson (kung över Sverige, Norge och Danmark) använde borgen till möten mellan Nordens herremän, en tradition som de danska kungarna fortsatte med när Varberg hade blivit danskt igen. Borgen hade så stor betydelse att Getakärr sedan 1400-talet också kallades för Varberg.Harrison, 21-23
Omkring 1430 anlades Ny Varberg, där Himleån och Munkeån möts, fyra kilometer om Varberg/Getakärr. Efter det fick Getakärr namnet Gamla Varberg och förföll så småningom eftersom Ny Varberg var en mycket rikare stad. Det finns två teorier om varför Ny Varberg grundades: antingen var det den pågående fejden mellan Kalmarunionen och den tyskdominerade Hansan som gjorde att man ville försämra för de tyska köpmännen i Gamla Varberg eller så var det privat initiativ av en lokal länsherre som ville gynna sin egen handel genom att anlägga en ny stad. Ny Varberg växte fort, men drabbades flera gånger av krig. Under Nordiska sjuårskriget erövrades fästningen av svenska soldater och 1612 ockuperades slottet på nytt under Kalmarkriget, denna gång brände man ned Ny Varberg. För att stärka försvaret började det byggas en helt ny fästning på 1590-talet under ledning av den holländska byggmästaren Hans van Steenwinckel som färdigställdes runt 1620. Den danske kungen Kristian IV lockade utlänningar med goda villkor till Varberg och lät bygga en stadsmur, som danskarna dock inte hade någon nytta av eftersom Halland blev svenskt efter freden i Brömsebro 1645. Hela stadsbebyggelsen flyttades 1613 till en plats alldeles bredvid fästningen. Denna nya stad brändes ner 1666 och ännu en stad byggdes, denna gång på större avstånd till fästningen.Harrison, sid. 24-29
Denna sista bebyggelse är platsen där staden finns än idag. På 1700-talet utvecklades staden på ett fredligt sätt. Borgen producerade tobak, snus, fick i mitten av 1700-talet ett färgeri för linne, silke och kläde och runt 1800 anlades ett saltverk. Men träbebyggelsen var fortfarande känslig för eld och drabbades av två stadsbränder åren 1767 och 1768. Eftersom kyrkan hade blivit offer för lågorna byggdes en ny kyrka i gustaviansk stil på samma plats.Harrison, sid. 31-33
Varberg passerades under 1800-talet av Halmstad som länets största stad. Industrialiseringen började på allvar på 1880-talet. Varberg-Borås Järnväg invigdes 1880 och Västkustbanan nådde staden 1885 och stod färdig 1888. Från 1870-talet började utvinning och export av gatsten. Under 1880-talet började fisket ta fart i Varberg med omnejd, till stor del orsakat av att Hushållningssällskapet betalade ett fiskelag från Råå för att de skulle flytta till Varberg, där deras metoder fick spridning.
Administrativa tillhörigheter Varbergs stad ombildades vid kommunreformen 1862 till en stadskommun. Träslövs socken/landskommun med delar av Varbergs bebyggelse infölivades 1953 och 1967. 1971 uppgick Varbergs stad i Varbergs kommun där Varberg sedan dess är centralort.
I kyrkligt hänseende har orten alltid hört till Varbergs församling och Träslövs församling. Efter expansion ligger även delar av orten i Lindberga församling.
Orten ingick till 1971 i domkretsen för Varbergs rådhusrätt. Sedan 1971 ingår Varberg i Varbergs tingsrätts domsaga.Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Varbergs tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
Befolkningsutveckling
Stadsbild
Gatunätet i centrala Varberg ritades upp efter att staden flyttats till sitt nuvarande läge efter den förödande stadsbranden den 12 augusti 1666.Sandklef 1963, sid 343. Denna stadsplan omfattar fem gator i nord–sydlig riktning, dessa är från väster räknat Västra Vallgatan, Kungsgatan, Drottninggatan, Östra Långgatan och Östra Vallgatan, och nio gator i öst-västlig riktning, dessa är från norr räknat Norra Vallgatan, Norrgatan, Borgmästaregatan, Kyrkogatan, Torggatan, Bäckgatan, Prästgatan, Södergatan och Södra Vallgatan. Den centrala platsen är Varbergs torg, och här ligger Varbergs kyrka från 1772 som tillhör Varbergs församling, stadshotellet från 1902,Jögård 2002, sid 28. sparbankshuset från 1898Petersen 2008, sid 18. och före detta rådhuset från 1865,Petersen 2008, sid 20. med flera byggnader. Torget är belagt med gatsten. I en fontän står Bror Marklunds staty Badande ungdom från 1937.Petersen 2002, sid 21. Varje onsdag och lördag året runt hålls livlig torghandel på torget.
Byggnaderna i den gamla stadskärnan härstammar från flera olika perioder. Historiskt har Varberg dominerats av träbyggnader, med något enstaka inslag av korsvirke.Petersen 2008, sid 24. Nordost om torget, vid Prästgatan, finns träbyggnader bevarade vars äldsta delar är från 1700-talet eller äldre.Petersen 2008, sid 27. Söder om torget är samtliga byggnader uppföra efter stadsbranden 1863,Grimbeck 2007, sid 202. men även här finns träarkitektur.
Från centrum sträcker sig Otto Torells gata, Södra Hamnvägen och Sjöallén ner mot havet. Precis vid havet ligger Varbergs fästning, ursprungligen uppförd som en borg i slutet av 1200-talet och omgjord till en stark försvarsanläggning decennierna kring år 1600. På andra sidan fästningens vattenfyllda vallgrav ligger den lummiga Societetsparken med Societetshuset i morisk stil i trä från 1886.Petersen 2008, sid 42. Norr om fästningen ligger Varbergs berömda kallbadhus från 1903.Petersen 2008, sid 43. Kallbadhuset är liksom Societetshuset uppfört i trä i morisk stil, och vilar på pålar i vattnet en bit ut från stranden. På andra sidan Societetsparken ligger Varmbadhuset i tjugotalsklassicism från 1925.
Norr om den ursprungliga stadskärnan ligger Norra Förstaden, en stadsdel som tillkom i slutet av 1800-talet då Varberg expanderade kraftigt, inte minst efter järnvägarnas tillkomst 1880 och 1888.Petersen 2008, sid 4–5. Gatunätet är en förlängning mot norr av 1600-talets stadsplan, genom att Västra Vallgatan, Kungsgatan, Drottninggatan, Östra Långgatan och Östra Vallgatan förlängts norrut och Engelbrektsgatan, Eskilsgatan och Magasinsgatan tillkommit parallellt med de öst-västliga gatorna i centrum. Gatorna är raka och kantas av lövträd, och stadsdelen inhyser kommunal administration – med bland annat det nuvarande stadshuset i rött tegel från 1894Petersen 2008, sid 11. – och andra offentliga byggnader som kulturhuset Komedianten från 2011 och Varbergs teater i nyrenässans från 1895.Petersen 2008, sid 8. I Norra Förstaden ligger också gamla järnvägsstationen, från vilken Eskilsgatan utgår som tänkt paradgata.Petersen 2008, sid 6.
Söder om centrum ligger Södra Villastaden, ett litet område med stora, individuellt utformade villor som uppfördes i början av 1900-talet, äldst är den Heijlska villan från 1904.Petersen 2008, sid 58. I området ligger också den gamla Rosenfredsskolan i tegel, idag använd som kulturskola, och den gamla Södra kyrkogården.Petersen 2008, sid 64-66.
Mellan Societetsparken i nordväst, centrum i nordost och det gamla stenbrottet i söder ligger en liten men klar avgränsad stadsdel kallad Platsarna. Den skiljs från centrum genom Västkustbanan som skär genom staden och från Societetsparken av Strandgatan. Här låg den historiska staden Varberg på Platsarna mellan 1611 och 1666. Under 1800-talet bebyggdes Platsarna igen.
Många av de byggnader som nu är mer framträdande i Varberg uppfördes av byggmästare Johannes Nilsson, mellan 1880 och 1920. Sparbankshuset, Stadshotellet, Läroverket, Flickskolan och Södra Folkskolan (Rosenfredsskolan) uppfördes alla av Nilsson under denna period .
Stadsdelar miniatyr|Brunnsberg. miniatyr|Breared. Apelviken är ett bad- och fritidsområde med många stugor och viss fast bebyggelse. På Apelvikshöjd och i sluttningen mot havet finns ett antal större fastigheter. Apelviks- och Ullebovägarna har äldre villabebyggelse. Breared är en stadsdel i södra delen av Varberg, avgränsad av Västkustvägen och Österleden. Tillfart sker från Västkustvägens rondeller vid Sörse och Ranelid eller från Österleden. Äldre Varbergsbor känner området som Môsen. Här finns i en växande bebyggelse av höghus, radhus och villor. Ett större äldreboende finns vid Kalkstensgatan. Området expanderade snabbt och saknade länge affärer och annan service. Sedan 2009 finns Breareds torg med bland annat saluhall, livsmedelsbutik, vårdcentral och folktandvård. Brunnsberg i norra delen av Varberg har ett flertal stora hus med hyres- och bostadsrätter, byggda från 1953 av dåvarande Stiftelsen Hyresfastigheter (nu Varbergs Bostad AB) och Riksbyggen, cirka 4 000 personer bor här. Intill bebyggelsen finns Brunnsbergsskogen, som planterades omkring sekelskiftet 1900. Området lär ha namngetts efter en man vid namn Bruhn, som bebodde landeriet vid nuvarande Brunnsbergsrondellen. Landeriet har anor från början av 1700-talet, den vita byggnaden intill Västkustvägen ritades 1867 för häradshövdingen Jonas Johnson. Tillsammans med ett par uthus från slutet av 1800-talet finns den med i den kommunala bevarandeplanen. I området finns Tallvägen och Granvägen, den senare med anslutning till Gödestadsvägen i söder och Monarkrondellen vid Västkustvägen. Träningsplan för fotboll, samt basket- och boulebanor finns tillgängliga för allmänheten. Brunnsbergsskolan (F3-skola och fritidshem), Kärnegårdens förskola samt Brunnsbergskyrkan kompletterar bilden av denna stadsdel. Under 2020 började ett nytt bostadsområde Nya Brunnsberg att byggas där 200 hyresrätter byggs med beräknad inflyttning under 2022. Göingegården ligger direkt norr om Lugnet och är ett av de nyare områdena i Varbergs utkanter. Här blandas hyresrätter, radhus och fribyggda villor i den sydöstra delen med gruppvillor och fribyggda villor i den sydvästra delen. Den norra delen av Göingegården står än så länge obebyggd, men planen är att området successivt skall byggas ut fram till omkring 2025. Till läsåret 2016/2017 skall en ny F-9-skola, Trönningeskolan, stå klar i området.