Djurrätt är uppfattningen att även andra djur än människan är moraliskt relevanta och att deras grundläggande intressen ska åtnjuta samma respekt som människors intressen. Det innebär att djurs grundläggande intressen – såsom intresset att inte lida – ska respekteras och visas hänsyn. Inom djurrätt anses det moraliskt fel att människor nyttjar djur som mat, som klädsel, som försöksdjur, för underhållning eller på annat sätt som strider mot djurens intressen.

Idag är djurrätt ett etablerat område inom filosofi och även en politisk ideologi. En grundtanke för djurrätt är idén att arttillhörighet i sig själv inte är en relevant uppdelning för vilka som ska inneha moraliskt värde eller moraliska rättigheter. Att använda arttillhörighet som ett kriterium för moraliskt värde benämns som speciesism. Denna uppdelning anses bygga på godtyckliga kriterier. Förespråkare för djurrätt menar att de moraliska ramverk som inte erkänner djurs moraliskt lika värde har misslyckats med att tillfredsställande definiera varför alla människor ska åtnjuta moralisk relevans, samtidigt som inga djur gör det. Speciesism kan därmed liknas vid begrepp som rasism eller sexism, alltså en uppdelning baserad på ett icke-relevant kriterium.

Det är vanligt att djurrätt förväxlas med begreppet djurskydd, men dessa två begrepp har två vitt skilda betydelser. Djurrätt kritiserar dels att djurs intressen ses som mindre värda än människors, dels själva institutionen av att nyttja djur för människors ändamål. Djurskydd accepterar däremot att djurs intressen är underordnade människors, men att nyttjande av djur ändå ska regleras i syfte att minska lidandet. Exempel på dessa två synsätt kan vara att djurskydd ställer krav på större burar och kortare slakttransporter, medan djurrätt handlar om tomma burar och inga slakttransporter.

Filosofi och olika ansatser

Översikt De två huvudsakliga filosofiska ansatserna som rör djurs moraliska ställning baseras antingen på utilitarism eller rättighetsetik. Det utilitaristiska synsättet har haft en framträdande roll inom djurrättsrörelsen sedan Peter Singers bok Djurens frigörelse (1975). Singer avfärdar att varken människor eller djur ska ges några grundläggande rättigheter. Istället är det deras intressen som ska värderas och ligga till grund för vilka handlingar som anses korrekta. Den andra ansatsen gällande djurs moraliska ställning, med grund i rättighetsetik, formuleras bland annat av Tom Regan i boken Djurens rättigheter (1983). Skillnaden ligger i om en handlings korrekthet ska bedömas utifrån dess konsekvenser (utilitarism) eller på principerna bakom handlingen (rättighetsetik).

En utilitaristisk djurrättsförespråkare kan därmed hävda att vi ska försöka maximera lyckan för alla (både människor och andra djur), medan en djurrättsförespråkare med grund i rättighetsetik hävdar att både människor och icke-mänskliga djur, kan ha vissa okränkbara rättigheter. Vissa anser att djurrätt enbart innefattar det rättighetsetiska perspektivet, medan andra menar att djurrätt handlar om att ifrågasätta speciesism, förespråka jämlik hänsyn till allas intressen och att utvidga omsorgscirkeln.

Förespråkare för djurrätt idag får anses vara överens om att det är moraliskt fel att använda djur som mat, som kläder, försöksdjur eller till underhållning. Det finns dock ett flertal olika synsätt inom djurrätt eller närliggande tankar gällande djurs moraliska status. En del förespråkar ett totalt avskaffande av all form av djurhållning, inklusive husdjur (abolitionism), medan andra först och främst vill avskaffa den industriella djurhållningen. Huruvida icke-våldsliga relationer mellan människor och djur, t.ex. i form av husdjur, ska anses vara i linje med djurrätt är en pågående debatt.

Historiska riktningar Tanken att det är fel att utnyttja djur för människors ändamål grundar sig på en lång idétradition inom moralfilosofi. Redan i antikens Grekland förekom filosofiska diskussioner gällande djurs moraliska status, t.ex. av Pythagoras och Theofrastos. I västerländsk tradition har dock Aristoteles varit starkt tongivande genom sin argumentation att djur inte har rättigheter och att de är skapade och finns för människans skull. Argumentationen grundas på uppfattningen att andra djur än människor saknar förmågan till rationalitet, trosuppfattningar och tänkande. Denna syn som djur som mindre kapabla än människor och att detta även motiverar lägre eller total avsaknad av moralisk status återfinns i senare västerländska tänkare som René Descartes, Immanuel Kant och Jeremy Bentham.

Exempel på förespråkare för människans skyldighet att respektera djur och inte se dem som en resurs kan den arabiska filosofen Abu al-Ala al-Maarri (973-1057) nämnas. I dikten Jag stjäl inte längre från naturen skriver han om hur komjölk inte är till för människor, utan för kalvarna, att det är orätt att ta ägg från fåglar och att bina inte samlar honung för att den ska tas av någon annan.

Abolitionism Det abolitionistiska synsättet inom djurrättsrörelsen förespråkar att djur ska ges rätten att inte betraktas som ägodelar, att all form av fortsatt djurhållning är moraliskt fel och att det är verkningslöst att förespråka djurrätt genom utökat djurskydd. Den primära förespråkaren för det abolitionistiska synsättet är Gary L Francione, som skrivit ett flertal böcker i ämnet. Francione är professor i juridik vilket återspeglar hur central djurs juridiska status är inom abolitionism.

Inom abolitionismen förespråkas veganism som en moralisk baslinje, vilket innebär att veganism är nödvändigt för att vara i linje med djurrätt, men inte heller att det är tillräckligt att bara vara vegan. I och med att man tillskriver djuren rättigheter, åläggs man även en skyldighet att försvara dessa rättigheter. Det abolitionistiska synsättet utgår från icke-våld och det som förespråkas är att kampen för djurrätt görs via utbildning och agerande som minskar efterfrågan på utnyttjandet av djur.

Francione har riktat skarp kritik mot dagens djurrättsorganisationer, som t.ex. PETA, då han anser att de istället för djurrätt snarare fokuserar på djurskydd. Francione kallar den allmänna ansatsen för att arbete med djurrätt idag för "new welfarists", som enligt honom försöker uppnå djurrätt genom successivt förbättrat djurskydd. Francione avfärdar dock tanken om att alltmer utökat djurskydd faktiskt leder till ett erkännande av djurs rättigheter. Snarare menar han att fokus på djurskydd förstärker synen att djurhållning i sig är rättfärdigt och att ökat djurskydd kan få människor att känna sig mer bekväma med fortsatt utnyttjande av djur. Kritiken riktar sig även mot att så länge som djur ännu betraktas som ägodelar så kommer deras intressen endast skyddas inom ramen för vad som är ekonomiskt lönsamt för människor. Så länge djur ses som någons ägodel kommer deras rättigheter inte att respekteras.

Francione riktar även sin kritik mot andra filosofer som Peter Singer, som i egenskap av utilitarist inte argumenterar för rättigheter utan endast djurskydd, och Tom Regan, vars kriterier för vilka djur som kan inneha rättigheter, enligt Francione, är för snäva.

Rättighetssynen och livssubjektskriteriet Ett grundläggande filosofiskt verk inom modern djurrätt är boken Djurens Rättigheter av Tom Regan. I boken framställer Regan ett filosofiskt ramverk som argumenterar för moraliska rättigheter och emot att dessa rättigheter är avhängiga av arttillhörighet. Regan föreslår istället en rättighetssyn där ett tillräckligt skäl att inneha rättigheter är att en individ (människa eller ej) uppfyller livssubjektskriteriet. Alla individer som är livssubjekt är enligt Regan moraliskt relevanta och har en inneboende rätt till sitt liv.

Regan ställer upp en rad krav för vilka förmågor en individ måste ha för att kunna räknas som ett livssubjekt. "Att vara ett livssubjekt, i den mening som uttrycket kommer att användas, handlar om mer än att bara vara vid liv och mer än att bara vara medveten. /---/ ... individer är livssubjekt om de har trosföreställningar och viljeattityder; perception, minne och en känsla för framtiden, sin egen inräknad; ett känsloliv tillsammans med känslor av smärta och lust; preferens- och välfärdsintressen; förmåga att inleda en aktivitet för att uppnå sina syften och önskemål; en psykofysisk identitet över tiden; och en individuell välfärd i den mening att deras upplevelsemässiga liv kan gå dem väl eller illa, logiskt oberoende av deras nytta för andra och logiskt oberoende av om de är föremål för någon annans intressen."Regan menar att åtminstone alla däggdjur över ett år är livssubjekt och därmed måste betraktas som moraliskt relevanta. En viktig notering är att livssubjektskriteriet inte är nödvändigt för att ges rättigheter, bara ett tillräckligt skäl. Det innebär att även individer som inte är livssubjekt kan ha rättigheter, men att det ligger utanför rättighetssynen att avgöra detta. En grund i rättighetssynen är dock att en försiktighetsprincip ska anammas och att när det är oklart om en individ är eller inte är ett livssubjekt, bör individen behandlas som om den vore ett livssubjekt.

Rättighetssynen avfärdar användandet av de flesta djur som i dag utnyttjas för mänskliga intressen, oavsett hur "humant" detta sker. En orsak till detta är att det enligt Regan även innebär skada för en individ om denna orättfärdigt avlivas, eftersom det innebär en förlust av framtida upplevelser. Trots ett gott liv och en smärtfri slakt innebär det faktum att individen har levt i syfte att uppfylla någon annans intresse och därmed förvägras att fortsätta sitt liv en skada. En skada som orätt åsamkas dem.

Rättighetssynen: "... nöjer sig inte med mindre än ett totalt avskaffande av djurindustrin som vi känner den."(s. 357) "... [har den allmänna hållningen att] låta vilda djur vara i fred. Viltvården borde inriktas på att skydda vilda djur från jägare, trappers och moraliska agenter." (s. 358) "... tar avstånd från forskningens användning av djur i försök som skadar dem och kräver ett totalt avskaffande av sådana försök." (s. 359) Till skillnad från det abolitionistiska synsättet så tar Regan inte avstånd från allt användande av djur, utan antyder att det kan vara godtagbart att använda vissa däggdjursfoster i forskning, innan de blir livssubjekt och om det innebär att djur som är livssubjekt kan besparas att utsattas för lidande.

Likt Regan finns det argument som utgår från ett subjekts medvetande. Vi "bör" respektera rättigheter hos andra varelser på grund av dess medvetande att känna smärta; vi "bör" respektera deras intressen eftersom ett intresse i sig konstituerar anspråk på en rättighet. Detta går att utveckla till ett utilitaristiskt argument, men det går likaväl att avgränsa det till ett deontologiskt sådant. Det finns föga argument för att djur inte kan känna av smärta, enkla observationer visar hur djur reagerar på smärta. En respons skulle kunna vara att hänvisa till Descartes som menade att alla djur var automatons, då djur i sådana fall skulle reagera och agera likt förprogrammerade robotar, men alltså inte på grund av de faktiskt kan känna av smärta. John Searle lyfter flera argument emot detta: bara för att vi inte kan veta att djur har en meta-intentionalitet, d.v.s. att de tänker vad de tänker, så betyder inte det att de saknar medvetande. Med detta menar Searle att djur kan tänka, eller reagera, på smärta som ett känslointryck bortsett från meta-intentionalitet. Att enkom utgå från den mänskliga fenomenologin i hur vi definierar smärta och dess respons blir alltså en del av problemet. Utifrån argumentet att rättigheter bör finnas till för att motverka negativa effekter, så som smärta, och att det ligger i alla djurs egenintresse att undvika smärta, blir alltså följden att djur bör tillskrivas rättigheter som skyddar de gentemot smärta.

Utilitarism