Gädda var en småländsk frälsesätt, känd från 1300-talets senare hälft och utdöd 1508. Historik Gädda antogs tidigare stamma från Sven Trottason, som förde två korslagda färlor i sitt vapen. Nils Gädda tillhörde i slutet av 1300-talet det mot Magnus Eriksson och Håkan Magnusson stridande aristokratpartiet. I början av 1400-talet innehade hans son, väpnaren Karl Gädda, Broby i Östergötland och Lars Gädda var kanik i Linköping.
Karl Gädda var gift med en till namnet okänd dotter till riddaren Karl Öra. Deras söner var riksråden Jon, eller Johan Gädda (död på 1450-talet) och Erengisle Gädda, som deltog i inbördesstriderna på 1450- och 1460-talet på skiftande sidor. Erengisles barn var Nils Gädda (död 1508) och Iliana Erengielsdotter (Gädda), född 1468 på Geddeholm (numera Tureholm), död 1495 i Örebro, gift med riksföreståndaren Svante NilssonSvensk uppslagsbok, Malmö 1932 och mor till Sten Sture den yngre: Illiana var barnbarnsbarnbarn till Erik Krummedige och således brylling med Gustav Vasa.
Vapen Vapen: Ätten förde ett så kallat talande vapen i form av en gädda i vapenskölden.
Släkttavla Jon Gädda Nils Gädda, riddare och häradshövding Karl Gädda, riksråd och häradshövding. Ingrid Karlsdotter. Erengisle Gädda, riksråd och riddare. Staffan Gädda. Johan Gädda, riddare, riksråd och häradshövding. Bengta Jonsdotter som var gift med Ärengisl Bengtsson.
Noter
Litteratur
Gottfrid Carlsson i Personhistorisk tidskrift 1951. Hans Gillingstam i Svenskt biografiskt lexikon, bd 17 och i ÄSF 2:1 (2001) och i Äldre svenska frälsesläkter, vol II:1.
Kategori:Medeltida svenska ätter