Östlig lökgroda (Pelobates syriacusSFS Artskyddsförordning (1998:179) Läst 2008-08-28) är en art i familjen lökgrodor (Pelobatidae) som tillhör ordningen stjärtlösa groddjur.
En underart som ursprungligen upptäcktes i Syrien kallas även för syrisk lökgroda.
Utseende Den östliga lökgrodan är en robust groda med tämligen stort huvud, vertikal pupill och utan synlig trumhinna. Hanarna saknar strupsäckar. Färgen är gulaktig till grå med mörkgröna fläckar och ljus, omönstrad undersida.Amphibiaweb Läst 2008-08-28 Grodan kan bli upp till 10 cm långDonato Ballasina 1984. Amphibians of Europe .
Utbredning Grodan finns på Balkan österut till Svarta havet, i Turkiet, norra Irak, i Iran längs Kaspiska havet, norra Syrien, norra Israel, Palestina och Kaukasus.
Vanor Grodan återfinns i bergiga skogsmarker, stepper och halvöknar upp till 2 000 m, ofta långt från vatten. Den gräver gärna ner sig under dagen, speciellt vid hög lufttemperatur, och kan även använda gamla gnagarbon eller håligheter under stenar.
Den lever av blötdjur, mångfotingar, spindlar och gräshoppor, som den fångar på land.
Grodan är nattaktiv och vanligtvis solitär.
Den övervintrar i december till januari, då den gräver ner sig i lövförna, jord eller under klippor och trädrötter. Under den hetaste tiden på året, juli till augusti, kan den också vara inaktiv.
Fortplantning Den östliga lökgrodan leker i februari till maj, då honan lägger mellan 5 500 och 6 500 ägg, virade kring vattenväxter i stillastående vatten.
Ynglen lever av alger och döda växtdelar.
Källor
Kategori:Lökgrodor Kategori:Groddjur i palearktiska regionen