miniatyr|Skånska dragonregementets vapen åren 1963–1994. miniatyr|Logementsbyggnad från P 2, kasern Ramsvärd Skånska dragonregementet (P 2/Fo 14) var ett pansarförband inom svenska armén som verkade i olika former åren 1942–2000. Förbandsledningen var förlagd i Hässleholms garnison i Hässleholm.Braunstein (2003), s. 153-156Kjellander (2003), s. 302-303Holmberg (1993), s. 24

Historia Bildandet Genom försvarsbeslutet 1942 beslutades att pansartrupperna skulle organiseras som ett truppslag vid sidan de övriga truppslagen. Till pansartrupperna skulle ett nytt regemente bildas, två regementen överföras från infanteriet och Skånska kavalleriregementet (K 2) från kavalleriet.Kjellander (1992), s. 31 Skånska kavalleriregementet avvecklades som kavalleriregemente den 30 september 1942 och från den 1 oktober 1942 organiserades regementet som Skånska pansarregementet (P 2).

Flytten till Hässleholm Regementet kom de första åren vara förlagt till Helsingborg, i de gamla kavallerikasernerna i stadsdelen Berga. Dock kom pansarvärnskompanier och pionjärkompanier att utbildas vid det gamla husarlägret i Ljungbyhed.Kjellander (1992), s. 386 Under början av 1944 granskades flera orter som ny förläggningsort för regementet. Bland annat utreddes att förlägga regementet till Ravlunda, i syfte att skapa ett "pansarcentrum" där man då skulle ha både förläggning, skjut- och övningsplats på samma ställe. Dock kom alla förslag att förkastas efter att försvarsminister Per Edvin Sköld visats runt i Hässleholm och han efter föredragningen meddelade "P 2 skall förläggas till Hässleholm".Kjellander (1992), s. 387 År 1947 flyttade regementet från Helsingborg till Hässleholm.

Genom omorganisationen av pansartrupperna 1963 bytte regementet namn till Skånska dragonregementet. Detta då regementet inte längre var det enda pansarregementet i Skåne, då två skånska infanteriregementena ombildats till Norra skånska regementet (P 6) respektive Södra skånska regementet (P 7/Fo 11). Namnet Skånska dragonregementet antogs för att återspegla traditionsansvaret som regementet förvaltade över de tidigare skånska kavalleriregementena.Kjellander (1992), s. 388

1974 års regeringsform I samband med att 1974 års regeringsform trädde i kraft den 1 januari 1975, ändrades namnet från Kungliga Skånska dragonregementet till enbart Skånska dragonregementet. Samtidigt fråntogs Konungen den formella rollen som högste befälhavare för krigsmakten, vilket även kom att gälla rollen som förbandschef över gardesförbanden.

OLLI-reformen I samband med OLLI-reformen, vilken genomfördes inom försvaret åren 1973–1975, bildades A-förband samt B-förband. A-förbanden var regementen som tillfördes ansvaret för ett försvarsområde, och vilka betecknades som försvarsområdesregemente. Försvarsområdesregementena tillfördes samtidigt mobiliserings- och materialansvaret inom försvarsområdet. Detta medförde att de arméförband som ingick i ett försvarsområde kom att bli ett B-förband (utbildningsregemente). I Skåne, på Västkusten och i Norrbotten gjordes vissa avsteg från den principiella organisation, det vill säga att ett försvarsområdesregemente tilldelades det samlade mobiliseringsansvaret inom försvarsområdet. I Skåne gjordes avsteget inom Kristianstads försvarsområde (Fo 14), förutom försvarsområdesförbandet Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) gavs även Skånska dragonregementet (P 2) mobiliseringsansvar. Skånska dragonregementet blev ett utbildningsförband, men av operativa skäl fick en organisation som innehöll en fredsorganiserad stomme till en fördelningsstab. Regementet fick även mobiliseringsansvar för vissa pansar- och etappförband, vidare fick även regementet det verkställande förvaltningsansvaret för Skånska trängregementet (T 4). Den 1 juli 1975 trädde regementet in i den nya organisationen som ett utbildningsregemente. Kjellander (1992), s. 391

Försvarsbesluten Inför försvarsbeslutet 1977 hade Försvarets fredsorganisationsutredning (FFU) utrett olika alternativ om arméns fredsorganisation i Skåne. Bland annat konstaterades utredningen att samtliga förband inom pansartrupperna hade överskott på förläggningsplatser. Dock konstaterades samtidigt att Skånska dragonregementet (P 2) och Norrbottens pansarbataljon (P 5) inte nåde upp till den värnpliktsstyrka, som enligt FFU, borde vara ett riktvärde för utbildningen vid pansartrupperna. FFU hade även studerat möjligheten med att minska pansartrupperna i Skåne med ett regemente. Syftet var att samla utbildning på skilda stridsvagnstyper till ett förband, detta då Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) utbildade värnpliktiga på Centurion-stridsvagnar och Skånska dragonregementet (P 2) tillsammans med Södra skånska regementet (P 7/Fo 11) utbildade värnpliktiga på Stridsvagn S. Av de olika alternativen som FFU hade studerat var det två som berörde Skånska dragonregementet, alternativ C och alternativ D. I alternativ C skulle Skånska dragonregementet avvecklas och utbildningsansvaret överföras till Södra skånska regementet. Alternativ D berörde regementet endast indirekt, genom att Skånska dragonregementet skulle kvarstå i fredsorganisationen, samt bibehålla rollen som mobiliseringsmyndighet. Vidare innebar alternativ D att pansarutbildningen i Ystad skulle avvecklas och ersätts med luftvärnsutbildning, samt att den pansarutbildning som bedrivs i Revingehed organisatoriskt står kvar i försvarsområdesregementet i Ystad, men samordnas med motsvarande utbildning i Hässleholm av Skånska dragonregementet. De båda alternativen kom att stå för handlingsväg 1 (pansarutbildningen i Ystad avvecklas och Lv 4 flyttas dit) och handlingsväg 2 (P 2 läggas ned och Lv 4 flyttas till Kristianstad). Försvarets fredsorganisationsutredning föredrog handlingsväg 1, då återverkningarna på sysselsättningen i Hässleholm vägde tungt i deras samlade bedömning. Vilket även var den handlingsväg som riksdagen beslutade om, och som sedan verkställdes under 1982.

Inför försvarsbeslutet 1982 blev Skånska dragonregementet återigen föremål för en eventuell avveckling. Överbefälhavaren föreslog att samlokalisera Skånska trängregementet (T 4) med Skånska dragonregementet. Försvarskommittén pansarutbildningen i Skåne koncentreras till två platser, Södra skånska regementet (P 7/Fo 11) i Revingehed och Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) i Kristianstad. Dock kom försvarsminister Torsten Gustafsson att gå på överbefälhavarens linje och föreslog för riksdagen att Skånska trängregementet senast 1987 skulle vara samlokaliserade med Skånska dragonregementet. Flytten av Skånska trängregementet gjordes i två steg, från den 1 juli 1985 verkade staben från P 2, och den 30 juni 1986 lämnade T 4 sitt gamla kasernområde helt.Holmberg (1993), s. 43

I försvarsutredning 1988 föreslog försvarsminister Roine Carlsson i sin proposition en avveckling av Norra skånska regementet (P 6). Inför regeringens förslag, hade de avvägt en avveckling av Skånska dragonregementet (P 2) eller Norra skånska regementet (P 6/Fo 14). Södra skånska regementet (P 7/Fo 11) hade undantagits, då det ansågs att det gick att utbilda två brigader vid P 7 i Revingehed. Vad som var till Skånska dragonregementet fördel var att regeringen ansåg att utvecklingsmöjligheterna på sikt bedömdes vara mindre vid Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) i Kristianstad än vid Skånska dragonregementet (P 2) i Hässleholm. I samma proposition föreslog regeringen att Skånska trängregementet skulle avvecklas. Dock skulle en enhet bibehålls för underhållsutbildning ingående i myndigheten Skånska dragonregementet (P 2). I december 1989 antog riksdagen regeringens proposition, och Skånska trängregementet avvecklades som självständig myndighet den 30 juni 1991, och uppgick den 1 juli 1991 som en utbildningsbataljon i Skånska dragonregementet (P 2).Kjellander (2003), s. 304-305

I försvarsbeslutet 1992 fastställde Regeringen Carl Bildt det som Regeringen Carlsson II hade föreslagit riksdagen inför försvarsutredning 1988. Det vill säga att Norra skånska regementet (P 6/Fo 14) skulle avvecklas. Bakgrunden var att även försvarsminister Anders Björck ansåg i sin proposition att produktionen av pansar- och mekaniserade brigader i södra Sverige kunde tillgodoses inom ramen för två regementen, det vill säga Skånska dragonregementet (P 2) och Södra skånska regementet (P 7/Fo 11). I regeringens samlade bedömning ansågs Skånska dragonregementet ha bättre tillgång till övningsfält, bättre utvecklingsmöjligheter samt bättre ekonomiska faktorer jämfört med Norra skånska regementet. Avvecklingen av Norra skånska regementet, som var ett försvarsområdesregemente, medförde att försvarsområdesstaben överfördes till Skånska dragonregementet i Hässleholm. Vidare beslutades att Skånska trängbataljonen skulle avvecklas och att Wendes artilleriregemente skulle samlokaliseras med Skånska dragonregementet.

Den 1 juli 1994 omorganiserades regementet från ett utbildningsregemente till ett försvarsområdesregemente och fick det samlade mobiliseringsansvaret inom Kristianstads försvarsområde (Fo 14), vilket markerades med det nya namnet Norra Skånska dragonregementet (P 2/Fo 14). Från samma datum var regementet samlokaliserat med Wendes artilleriregemente. Regementets brigad, Skånska dragonbrigaden (PB 8), avskildes från regementet och blev från 1 juli samma år ett kaderorganiserat krigsförband inom Södra militärområdet (Milo S).

I försvarsbeslutet 1996 beslutades det att Södra skånska regementet (P 7/Fo 11) skulle avvecklas senast den 31 december 1997 som försvarsområdesregemente. Regementet kom då att uppgå i Södra skånska brigaden under det nya namnet Södra skånska regementet och Södra skånska brigaden (MekB 7). Malmö försvarsområde (Fo 11) kom i sin tur att integreras i Kristianstads försvarsområde (Fo 14), under det nya namnet Skånes försvarsområde (Fo 14). Genom den förändringen som började gälla från den 1 januari 1998 återtog regementet sitt ursprungliga namn, Skånska dragonregementet. Försvarsområdesstaben vid regementet fick samtidigt det samlade ansvaret för hela Skåne som försvarsområde.

Inför försvarsbeslutet 2000 hade regeringen vägt Skånska dragonregementet (P 2/Fo 14) och Skånska dragonbrigaden (MekB 8) mot Södra skånska regementet och Södra skånska brigaden (MekB 7). Regeringen gjorde bedömningen att MekB 7 hade mekaniserad kapacitet och tillgång till goda övnings- och skjutfält. Vidare är MekB 7 en av de enheter som har de bästa förutsättningarna att genomföra manöverstrid med mekaniserade förband på eget övningsfält. Gällande MekB 8 bedömde regeringen att det fanns en mekaniserad kapaciteten och en bra infrastruktur, men att regementet och brigaden samtidigt hade begränsningar avseende det egna övningsfältets kapacitet och möjligheter till manöverstrid. Då Wendes artilleriregemente skulle avvecklas och inte utgöra huvudenhet inom artilleriet fanns det inte heller någon möjlighet till garnisonssamordning i Hässleholm. Regeringen bedömde i sin proposition att MekB 7 hade bättre långsiktiga förutsättningar för utbildning av mekaniserade förband och att Skånska dragonregementet (P 2/Fo 14) och Skånska dragonbrigaden (MekB 8) skulle avvecklas.

Den 30 juni 2000 upplöstes och avvecklades regementet med försvarsområdesstaben. Från den 1 juli 2000 övergick verksamheten till en avvecklingsorganisation, fram till att avvecklingen skulle vara slutförd senast den 31 december 2001. Avvecklingsorganisationen upplöstes i sin tur den 30 juni 2001, då avvecklingen av förbandet var slutförd. Ur Skånska dragonregementet bildades en militärdistriktsgrupp den 1 juli 2000, under namnet Skånska dragongruppen. Gruppens uppgift var att stödja och utbilda Hemvärnet och frivilligorganisationer inom den delen av Skåne län som tidigare hade utgjort Kristianstads försvarsområde.

Ingående enheter Skånes försvarsområde