Fabian Gotthard von Steinheil, () eller Faddei Fjodorovitš Šteingel, född 14 oktober 1762 i Hapsal, död 7 mars 1831 på Mejlans herrgård i Helsingfors, var en balttysk greve och rysk militär. I mars 1810 utnämndes Steinheil till Finlands generalguvernör. Under hans tid stabiliserades Finlands statsrättsliga ställning, och centralförvaltningen fick fasta verksamhetsformer. Som svenskkunnig kom han nära senatens ledamöter och fungerade vid konflikter som medlare. År 1812 upphöjdes han till finsk greve.
Biografi Militär karriär Steinheil föddes i Hapsal i Estland och hans föräldrar var friherre Friedrich Jacob Steinheil och Christina Wilhelmine von Tiesenhausen. Han inriktade sig tidigt på den militära banan. Han deltog i kriget mellan Sverige och Ryssland 1788–1790 och befordrades till överstelöjtnant. Efter kriget ägnade han sig åt topografiska uppdrag och ledde befästningsarbeten. Åren 1793–1795 ledde han förbättrandet av fästningarna i Fredrikshamn, Davidstad och Villmanstrand samt kartlade Gamla Finland. Under dessa år lärde han känna stora delar av guvernementets ämbetsmän, som han senare som generalguvernör utnämnde till tjänster vid sitt kansli.
Under Napoleonkrigen utmärkte sig Steinheil i Ostpreussen i striderna mot fransmännen och befordrades 1807 till generallöjtnant. Under Finska kriget 1808–1809 förde han befäl över den infanteristyrka och den marinavdelning som sändes till Åland. Från september 1812 till våren 1813 deltog han åter i striderna mot Napoleon i Mellaneuropa.
Generalguvernör i Finland I början av 1810 utnämndes Steinheil till generalguvernör i Finland och till överbefälhavare över de ryska styrkorna där. Under de första åren stabiliserades förvaltningen, och regeringskonseljen, från 1816 kallad senaten, intog sin dominerande ställning inom centralförvaltningen. Som svenskkunnig deltog Steinheil regelbundet i senatens plenum och i ekonomiedepartementets sammanträden, och hans relationer till senaten var bättre än hans efterträdares, som inte behärskade svenska.
Steinheils relation till kommittén för finska ärenden var däremot mer konfliktfylld. Han förstod inte vad kommittén skulle tjäna till och ansåg att den störde hans verksamhet. Kommitténs ordförande Gustaf Mauritz Armfelt uppskattade för sin del inte regeringskonseljen och ansåg att den bromsade upp reformer, vilket tvingade Steinheil att försvara senaten mot kommittén. Spänningen lättade dock efter att de två mötts ett antal gånger, och den försvann i och med Armfelts död 1814.
Armfelts efterträdare, statssekreterare Robert Henrik Rehbinder, delade dock hans låga uppfattning om Steinheil och beskrev honom som oumbärlig endast för att en sämre efterträdare skulle vara värre. Även bland Finlands ledande ämbetsmän ifrågasattes hans auktoritet; Carl Johan Walleen formulerade 1812 saken sålunda: "Generalguvernörens makt må ej nämnas, ty i verkligheten existerar den inte." Kommittén lade sig alltmer i generalguvernörens och senatens förvaltningsområde, och från 1817 svarade Steinheil med upprepade avskedsansökningar som inte bifölls.
Då Steinheil hösten 1823 förnyade sin avskedsansökan blev den godtagen. Han skötte dock ämbetet till våren 1824, då han överlämnade det till sin efterträdare Arsenij Zakrevskij.
Efter ämbetet Efter avgången ägnade sig Steinheil åt mineralogiska undersökningar samt åt målningar och teckningar på Mejlans gård i Helsingfors, som han hade köpt 1823.
Utmärkelser
Referenser Noter
Källor August Theodor Låstbom: Swea och Götha höfdinga-minne sedan 1720. Tredje Afdelningen: General-Gouverneurer och Landshöfdingar i Finland., Upsala 1843, s. 3
Externa länkar
Kategori:Födda 1762 Kategori:Balttyskar Kategori:Generalguvernörer Kategori:Finlands historia under ryska tiden Kategori:Ryska militärer Kategori:Ryska generaler Kategori:Avlidna 1831 Kategori:Män Kategori:Personer från Hapsal