Storstrejken är den strejkrörelse som utbröt i Ryssland i oktober 1905 efter nederlaget i det rysk-japanska kriget och som spred sig till Finland. I Finland varade den 30 oktober–6 november och lamslog samhället, samtidigt som samarbetet mellan de konstitutionella och socialisterna började spricka. Strejken ledde till att senaten avgick och att novembermanifestet utfärdades, vilket upphävde russifieringen och satte igång arbetet på en representationsreform.
Bakgrund Storstrejken föregicks av flera års passivt motstånd mot förryskningen under ofärdsåren 1899–1905, organiserat bland annat genom motståndsrörelsen Kagalen. Den konstitutionella (legalistiska) linjen leddes av statsmannen Leo Mechelin, kring vilken de svenskspråkiga och ungfinnarna hade grupperat sig till en konstitutionell front.
Förloppet i Finland I Finland varade storstrejken från den 30 oktober till den 6 november och lamslog all verksamhet i bland annat fabriker, ämbetsverk och skolor. Det politiska läget förde samman ledarna för olika politiska läger, som de konstitutionella och socialisterna till gemensamma överläggningar. Därefter var strejken ett faktum i Helsingfors, varifrån den spred sig över landet. Men under strejken började samarbetet knaka i fogarna. De borgerliga ville främst se februarimanifestet upphävt och en urtima lantdag samlad för att diskutera representationsreform, medan socialisterna ville sammankalla en konstituerande församling vald genom allmän och lika rösträtt. Nationalgardet som bildats under befäl av Johan Kock för att upprätthålla ordningen, splittrades i röda gardet och borgerliga skyddskårer.
Även på det svenskspråkiga Åland var uppslutningen i strejken stor; tidningsredaktören Julius Sundblom framträdde under dessa år som en ledande gestalt bland ålänningarna.
Senaten avgick den 31 oktober, och nästa dag godkände generalguvernör Obolenskij en av Leo Mechelin utarbetad och till tsaren riktad framställning om återställandet av lagligheten. Aktstycket fördes på ångaren Eläköön till Sankt Petersburg och returnerades den 4 november som novembermanifestet. Samma kväll förde de konstitutionella överläggningar med Obolenskij, eftersom deras mål nu var uppnådda. Socialisterna ville däremot fortsätta storstrejken. Deras stöd bland befolkning och intellektuella hade ökat. Men när det blev känt att regeringen i Sankt Petersburg tagit kontroll började strejkfronten svikta.
Följder Den viktigaste följden av storstrejken var att russifieringen upphävdes och att arbetet på en representationsreform sattes igång. I slutet av 1905 tillsattes en ny senat under ledning av Leo Mechelin, den så kallade Mechelins senat, vilket innebar de konstitutionellas storhetstid. Strejken innebar också ett politiskt uppvaknande, särskilt för arbetarrörelsen – även den svenskspråkiga, då Finlands svenska arbetarförbund växte kraftigt i samband med strejken. Den visade också på det ryska imperiets sårbarhet, vilket blev en viktig lärdom för de finska självständighetssträvandena.
Se även Petrogradkommunen 1905 Ryska revolutionen 1905 Sveaborgsrevolten
Källor
Kategori:1905 i Ryssland Kategori:1905 i Finland Kategori:Arbetskonflikter 1905 Kategori:Generalstrejker Kategori:Arbetskonflikter i Finland