Kristdemokratiska ungdomsförbundet (KDU) är ett politiskt ungdomsförbund associerat till svenska Kristdemokraterna. Förbundsordförande sedan 2024 är Louise Hammargren. Lousie Hammargren ny ordförande för KDU Läst 2 november 2024. KDU utgår i sina politiska ställningstaganden ifrån den kristdemokratiska ideologin.
Förbundet anses generellt ha en tydligt borgerlig inriktning och lyfter ofta fram behovet av starka familjer, större personligt självbestämmande, personligt ansvarstagande, social marknadsekonomi, decentralisering, starkt försvar samt en effektiv och rättvis rätts- och kriminalpolitik.
Ideologi och profilering KDU skriver i sina stadgar att de utgår i sin syn på samhället från den kristdemokratiska ideologin, vilken är baserad på personalism, kristen etik och kristen människosyn.Kristdemokratiska Ungdomsförbundets stadga, antagen 2011-06-05.
Förbundet vilar således på den kristdemokratiska idétraditionen, som i sin tur har sin grund i den thomistiska filosofin. Hur man uttolkar denna idéströmning har i omgångar vållat en del interna konflikter i förbundet (se avsnittet om förbundets historia). Men den nuvarande förbundsledningen har valt att sätta denna idéströmning i en tydlig borgerlig kontext. Huruvida denna tolkning av den kristdemokratiska ideologin samtidigt skall betraktas som en del av konservatismen har också diskuterats till och från under det senaste decenniet.Tidningen Kristdemokraten, 2007-05-25
Prioriterade politiska frågor KDU driver idag framförallt frågor som kan kopplas till de politiska områdena skola och utbildning, jobb, lag och ordning, skatter, familj, jämställdhet samt försvar. KDU vill se sänkta skatter och en familjepolitik med mer valfrihet. Förbundet säger också bestämt nej till kvotering i alla dess former.
Under en längre period har KDU satsat på att starkare försvar, dels genom att kräva upprustning av Försvarsmakten och återinförd värnplikt, och dels genom att arbeta för att uppvärdera svenska veteraners situation, t.ex. genom en insamling under namnet "Stöd våra soldater". Förbundet strävar också mot ett Sverige med fler patrullerande poliser på gator och torg och en kraftig ökning av antalet poliser totalt samt mot ett rättssystem med strängare straff för vålds- och sexualbrott.
Inom skolområdet driver KDU på för en skola med kunskap samt ordning och reda i fokus. Inom utbildningsområdet arbetar förbundet för att avskaffa det så kallade fribeloppet i studiemedelssystemet så att studenter kan få arbeta så mycket de vill utan att få sitt studiemedel indraget.
På det jobbpolitiska området arbetar KDU för sänkta arbetsgivaravgifter och för att turordningsreglerna inom lagen om anställningsskydd ska slopas.
Kampanjer Under de tidiga åren drevs en lång rad kampanjer; allt från abort- och mediapolitik till kärnkraftsfrågan. Under Jakob Forssmeds ordförandetid (2001-2004) valde förbundet att driva kampanjer på internationella teman, exempelvis till stöd för de demokratiska oppositionerna i Kuba och Vitryssland.KDU, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet 40 år 1966–2006 (Samhällsgemenskaps förlag 2007) sida 51 Under valet 2006 drev KDU kampanjen ”Pensionera Persson”; något som kritiserades i förbundets egen valutvärdering. Kampanjen ansågs ha för stort fokus på Alliansen och för lite fokus på Kristdemokraterna. Under Charlie Weimers ordförandetid (2008-2011) drev förbundet kampanjen ”Ska det vara så svårt?”; med tema kriminal-, skol- och arbetsmarknadspolitik.Aftonbladet 2010-04-13
Förbundets har senare drivit kampanjer som: ”Skaffa dig ett liv!” vilken sätter betydelsen av personligt ansvarstagande samt politikens gränser i fokus. Förbundet argumenterar där att varje människa har ett personligt ansvar för sina liv och handlingar medan politikens uppgift är att skapa så goda förutsättningar som möjligt för människor att ”skaffa sig ett liv”. De frågeområden som lyfts är skol- och jobb- och rättspolitik. "Självklart...", med rubriker som "Självklart Alliansen... men rösta också borgerligt!" och "Självklart sänkt skatt för fler jobb... men också för starkare familjer!". "We can do it - utan kvotering" där Ebba Busch Thor är frontperson, skapad under tiden hon var vice ordförande i KDU.
Organisation Förbundet är i likhet med de flesta andra rikstäckande politiska organisationerna i Sverige uppdelat på tre olika nivåer: riksorganisationen, distriktsorganisationer och klubbar. Många mindre KDU-distrikt nöjer sig dock med att bedriva verksamhet på distriktsnivå. Distriktsuppdelningen överensstämmer med län.KDU:s hemsida https://www.kdu.se/kontakt/distrikt/
Förbundets högsta beslutande organ är riksmötet, vilket traditionellt har ägt rum under Kristi himmelfärdshelgen varje år, men som från 2016 har flyttats till hösten för att även kunna innefatta frågor som tidigare beslutades av ett förbundsråd, såsom budget och verksamhetsplan. Rikskansliet, där riksorganisationen har sitt säte, är beläget i Gamla stan i Stockholm. Där arbetar, utöver den heltidsarvoderade förbundsordföranden, två tjänstemän. Riksorganisationens styrelse kallas förbundsstyrelsen och väljs på riksmötet, denna består av en förbundsordförande, två viceordförande och åtta ledamöter.
En handfull av KDU:s distriktsorganisationer har egna ombudsmän, men i normalfallet bedrivs verksamheten helt av ideella krafter.
Vissa arbetsuppgifter ligger på utskott. Internationella utskottet (IU) hanterar förbundets internationella verksamhet och Organisationsutskottet (OU) syftar till att stötta distrikten och utveckla förbundets organisatoriska arbete. https://www.kdu.se/om-kdu/utskott/
Historia Den första tiden Kristen Demokratisk Samling (det parti som idag heter Kristdemokraterna) bildades våren 1964. Bakgrunden var en lång och fruktlös kamp hos kyrkliga grupper att påverka etablerade partier att lyfta fram kristna värderingar i samhället.Dag Elfström, På möte med Wallberg och Staaf (Danagård, 2011), sida 12 ff I takt med att partiorganisationen byggdes blev det också naturligt att lyfta frågan om ett ungdomsförbund. Vid moderpartiets andra riksting, i Jönköping i maj 1965, tillsattes en ungdomskommitté på tio personer. Vid ringstinget i Sundsvall året därpå konstituerades Kristen Demokratisk Ungdom (KDU). Dess första ordförande blev adjunkt Bernt Olsson från Vällingby. I riktlinjerna för ungdomsförbundets arbete angavs att KDU skulle byggas parallellt med KDS och vara ett stöd för partiet. Under första året hade förbundet inte någon egen budget, utan verksamheten fick bekostas av partiet. Efter ett par år hade arbetet kommit igång i så gott som alla län.
Bernt Olsson avgick som förbundsordförande 1970, på riksmötet i Rättvik. Han efterträddes av Alf Svensson. År 1970 fick KDU:s rikskansli också sin första heltidsanställda tjänsteman och 1972 anställdes den förste förbundssekreteraren på heltid. Alf Svensson valdes 1973 till partiordförande och avgick därför som KDU-ordförande; även om han under några få månader faktiskt innehade båda posterna.Göran V. Johansson Kristen Demokrati på Svenska (Liber 1985), sida 168 ff År 1975 köpte KDU en kursgård i Stockholms skärgård. Denna såldes dock redan 1979 då förbundet inte fick bygga om den som önskat.KDU, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet 40 år 1966–2006 (Samhällsgemenskaps förlag 2007) sida 14 ff
Aktivism på 1970-talet Under den här tiden, och även framöver, var KDU:s verksamhet inriktad på att hitta lämpliga forum för att kunna opinionsbilda bland ungdomar. KDS och KDU utestängdes systematiskt ifrån de arenor som var öppna för de stora riksdagspartierna och efter det att KDS bildats införde ett flertal nya lagar och regler som syftade till att hålla KDS borta från den politiska debatten. För KDU innebar det till exempel att förbundet allt som oftast blev utestängda ifrån skolorna och inte fick delta i skoldebatter och liknande. På grund av detta motstånd arbetade KDU ofta med olika aktioner som till exempel gatuteater, demonstrationer och insamlingar. KDU anordnade också olika typer av fritidsaktivitet för ungdomar för att bland annat kunna syssla med politisk opinionsbildning.
I mitten av 1970-talet skedde ett uppsving i KDU:s verksamhet. Antalet medlemmar och lokalavdelningar ökade snabbt. 1975 valdes Mats Odell till ordförande för KDU. De bakomliggande politiska skälen till uppsvinget var bland annat debatten innan införandet av 1974 års abortlagstiftning som sågs som en devalvering av människovärdet och det ökade engagemanget i samhället för miljö- och internationella utvecklingsfrågor.Ibid
1976 antog KDU sitt första allmänna, mera heltäckande handlingsprogram. Förbundets politiska inriktning var under 1970-talet påverkad av tidsandan och präglades av en stark tilltro till statens möjligheter att genom lagstiftning rätta till samhällsproblem. Bland hjärtefrågorna fanns bland annat ett nej till kärnkraft och höjda biståndsanslag, men också införande av friskolor, stöd till frihandel, avmonopolisering av radion, samt de baltiska ländernas självständighet. Under perioden engagerade förbundet sig mycket i olika typer av internationella utvecklingsfrågor och bedriv även egna biståndsprojekt.
Vid KDS och KDU:s bildande hämtade förbunden ofta inspiration ifrån sitt norska systerparti KrF och deras ungdomsförbund KrFU. Man uppfattade sig dock inte som en del av den större europeiska kristdemokratiska rörelsen som ansågs allt för högerinriktad. 1976 inträdde dock KDU som observatörsmedlem i European Young Christian Democrats (EYCD) och 1980 blev förbundet fullvärdiga medlemmar.
På grund av den utestängning som KDS och KDU utsattes för under perioden fäste man ofta stor vikt vid de sammanhang man ändå fick delta i. Bland annat uppfattades det som ett stort genombrott när Mats Odell utsågs till kampanjgeneral för linje 3 vid folkomröstningen om kärnkraften 1980.
1980- och 1990-talen, med förändrat fokus Under 1980-talet skedde en omvärdering av delar av den kristet demokratiska rörelsens identitet. Sedan bildandet i början 1960-talet var KDS och KDU förespråkare av att breda samlingsregeringar skulle styra Sverige och menade man att politiken präglades av onödiga/poserade stridigheter som kunde resoneras bort. Vid början av 1980-talet sällade man sig däremot till det borgerliga blocket.
Genom sina nya kontakter med den bredare kristdemokratiska rörelsen i Europa började den svenska rörelsen även omvärdera sin egen politiska identitet och vissa av sina politiska utgångspunkter. En process som kulminerade i att Kristen Demokratisk Ungdom 1987 bytte namn till sitt nuvarande: Kristdemokratiska ungdomsförbundet.KDU, Kristdemokratiska Ungdomsförbundet 40 år 1966–2006 (Samhällsgemenskaps förlag 2007) sida 24
1991 kom Kristdemokraterna för första gången in i riksdagen helt av egen kraft och hamnade direkt i regeringsställning. Det innebar också att KDU nu för första gången fick tillgång till samma arenor som de andra riksdagspartiernas ungdomsförbund. Under Hans Åström Eklinds ordförandetid (1992–1996) påbörjades även en förändring av KDU:s politiska profil. Efter en lång intern debatt ställde sig förbundet år 1993 positivt till svenskt medlemskap i EU och 1994 ställde sig KDU bakom ett ersättande av inkomstbortfallsprincipen med ett grundtrygghetssystem. Diskussionerna inom KDU rörande Sverige plats i EU-samarbetet och eventuellt framtida medlemskap i EMU präglade i stor utsträckning förbundets 1990-tal.Cecilia Hjorth Attefall (red.) Partiet som lyfte – 40 år med svensk kristdemokrati
Under 1995 utkom Hans Åström Eklind med boken Medborgarsamhället där han lyfte fram motsättningen mellan en stor stat och ett starkt civilsamhälle. Han målade upp en vision om att ersätta välfärdsstaten med ett medborgarsamhälle. Boken presenterade en betydligt mer positiv bild av marknadsekonomi och decentralisering än vad som tidigare varit gängse i KDU och en betydligt mer negativ syn på social ingenjörskonst än vad som tidigare varit norm i förbundet.Hans Åström Eklind Medborgarsamhället (KDU, 1995)