Cornwalls and västra Devons gruvlandskap är ett världsarv som omfattar valda gruvlandskap i Cornwall och västra Devon i sydvästra Storbritannien. Objektet sattes upp på världsarvslistan under världsarvskommitténs 30:e möte i Vilnius i juli 2006.
Historia miniatyr|höger|Del av Crown Mines, Botallack miniatyr|Kompressorhall I Geevorgruvan som stängdes i början av 1990-talet och omvandlades till museum. miniatyr|Spår av gruvbrytningar vid Pendeen. miniatyr|Levantgruvan med den enda balansångmaskinen byggd för gruvdrift som fortfarande drivs med ånga på sin ursprungliga plats. Fram till mitten av 1500-talet, producerade Devon mellan 25 och 40 procent av den mängd tenn som Cornwall gjorde, men den totala produktionen från de båda landskapen under denna period var relativt liten. Efter 1540-talet, steg Cornwalls produktion kraftigt och Devons produktion var endast omkring en tiondel av den i Cornwall. Från mitten av 1500-talet och framåt gav Devon Stannaries en mycket låg inkomstkälla för kungen.
Landskapen Cornwall och West Devon var radikalt omskapade under 1700- och 1800-talet av djuplodade gruvor för koppar och tenn. Underjordiska gruvor, motorhus, hyttor, nya städer, småjordbruk, hamnar och mining och underliggande industrier visar den inriktade innovationen, som i början av 1800-talet, gjorde den möjligt för regionen att stå för två tredjedelar av världens kopparproduktion. I slutet av 1800-talet blev arsenikproduktionen överlägsen med gruvor i östra Cornwall och West Devon och stod för halva världsproduktionen.
I början av 1800-talet kom också ångmaskinen i bruk som radikalt transformerade den tunga gruvindustrin. Högtryckspumpar utvecklade av ingenjörerna Richard Trevithick och Arthur Woolf möjliggjorde gruvdrift på mycket större djup än som dittills varit möjligt. Nya motorer och gruvmaskiner exporterades från större ingenjörshyttor i Hayle, Perranarworthal, Tavistock och andra platser till gruvfält över hela världen under hela århundradet.
En kraftigt reducerad gruvindustri fortsatte i Cornwall efter kopparkraschen på 1860-talet och produktionen kom att fokuseras på tenn. Brytning av metaller i Cornwall upphörde 1998 efter stängningen av South Crofty i Pool, den sista tenngruvan i Europa
Områden Världsarvet omfattar diskreta men tematiskt länkade områden i såväl Cornwall som West Devon. Områdena (med koder från nomineringsakten) är:
A1 - St Justs gruvdistrikt A2 - Hayles hamn A3i - Tregonning och Gwinears gruvdistrikt A3ii - Trewavas A4 - Wendrons gruvdistrikt A5i - Camborne och Redruths gruvdistrikt A5ii - Wheal Peevor A5iii - Portreaths hamn A6i - Gwennaps gruvdistrikt A6ii - Perrans hytta A6iii - Kennall Vale A7 - St Agnes gruvdistrikt A8i - Luxulyandalen A8ii - Charlestown A9 - Caradons gruvdistrikt A10i - Tamar Valley A10ii - Tavistock
Referenser
Externa länkar BBC – World Heritage site bid gets go-ahead Cornish Mining – World Heritage Status
Kategori:Världsarv i England Kategori:Industriminnen i Storbritannien Kategori:Världsarv inskrivna 2006 Kategori:Cornwall Kategori:Devon