Se även Telia Company.
Telia Sverige ABhttp://www.allabolag.se/5564300142/adresser (tidigare Telia Sonera Sverige AB, Telia AB), skapat genom bolagisering av det statliga Televerket (ursprungligen Kongl. Elecktriska Telegraf-Werket), är Sveriges största teleoperatör, både sett till omsättningen och antal kunder. Företaget säljer anslutningar inom fast telefoni, datakommunikation, Internet, digital-tv, Ip-telefoni och mobiltelefoni till privatpersoner, företag och organisationer. Telia Sverige ingår i koncernen Telia Company. Telia Company använder varumärket Telia i sin marknadsföring till slutkunder, numera inte bara på den svenska marknaden. Andra varumärken inkluderar Fello för mobiltelefoni. Skanova, med tjänster riktade till andra teleoperatörer, är sedan 2017 en del av Telia Infra som är en renodlad wholesale- och nätorganisation.
Historia
Bakgrund
miniatyr|Farstaanläggningen från 1963. miniatyr|Larsbodaanläggningen från 1969. miniatyr|Äldre Telia-skylt på en telefonkiosk i Stockholm. Telias föregångare var Kongl. Elecktriska Telegraf-Werket som bildades 1853 och från 1950-talet hette Televerket. Det var både en myndighet och ett affärsdrivande statligt verk. Sverige har aldrig haft ett lagstadgat monopol på telefoni, men trots det var Televerket den enda operatören av betydelse på marknaden under en lång tid. På 1980-talet var det högkonjunktur i Sverige och IT-mognaden bland konsumenterna var stor, vilket ledde till att nya aktörer började etablera sig. År 1987 blev Sverige det första land i världen som hade ett rikstäckande digitalt telenät, över tio år efter att Televerket började införa digitala telefonväxlar (AXE-växlar). Då var det av ekonomiska skäl eftersom man fick plats med tio gånger så många förbindelser på de kopparkablar som digitaliserades, vilket löste en del av problemen med att snabbt bygga ut telefonnätet i takt med behoven. Det var också av ekonomiska skäl som digitaliseringen fortsatte, bland annat via radiolänk och fiberkablar. I slutet av 80-talet lade Televerket ut ca 2 000 km fiberoptiska kablar per år, då med hastighet på 565 Mbit/s, vilket gav att 16 000 abonnenter kunde ringa samtidigt i en ledning tjock som en sytråd. 1989 tog Sveriges Radio över administrationen av TV-licenserna från Televerket.
1993: Bolagisering I samband med bolagiseringen av Televerket överfördes Televerkets myndighetsroll, den så kallade frekvensförvaltningen, 1992 till den nybildade myndigheten Post- och telestyrelsen. Rundradioutsändningsverksamheten inom dåvarande Televerket Radio fördes samtidigt över till det nya aktiebolaget Teracom. Televerkets återstående affärsverksamhet överfördes från 1 juli 1993 till det nybildade Telia AB som blev ett aktiebolag med den svenska staten som ensam ägare.
Telia sålde Teli (Teleindustrier) till Ericsson.
1994 Under det första verksamhetsåret avvecklade och sålde man de enheter som tillverkade telekomutrustning, till exempel Teli. Strategiska mål var att expandera utomlands för att kompensera för en sjunkande marknadsandel i Sverige. Man gjorde klart att man inte skulle konkurrera med priset utan med en hög tillgänglighet i sina nät och med en kunnig kundsupport. Marknadsandelen i Sverige inom fast telefoni uppgick ännu till över 95 procent. Mobilverksamheten växte utomlands genom köp av mindre aktieposter av operatörer verksamma i bland annat Namibia, Ecuador, Ryssland och Lettland.
Utbyggnaden av AXE-systemet pågick för fullt, och 81 procent av kunderna var nu anslutna till en AXE-station. Under året driftsattes de första två ATM-växlarna i Göteborg och Stockholm. Man påbörjade installation och integration av ett nytt telenät baserat på ISDN-teknik. Ett nät baserat på SDH-teknik driftsattes mellan Stockholm, Göteborg och Malmö. Detta var det första året som antalet nya GSM-abonnemang överskred antalet nya NMT-abonnemang. Man började nu även sälja internetaccess via smalband.
Vid denna tid var Lars Berg företagets vd.
1995: AXE-N-projektet avbryts Projektet AXE-N (AXE Network) initierades av Ericsson och Telia 1987 inom ramen för Ellemtelsamarbetet, men avbröts 1995 efter att Ericsson samma år tagit över Ellemtel. Projektet syftade till att utveckla en ATM-baserad ersättare till AXE-arkitekturen. Det var Sveriges mest påkostade utvecklingsprojekt efter JAS 39 Gripen, och har betecknas som en av Sveriges största industrifloppar. [https://archive.is/20120524221358/http://ericssonhistory.com/templates/Ericsson/EricssonBook/Article.aspx?id=3882&epslanguage=ENLiv Marcks von Würtemberg, Svenska IT-fiaskon under lupp , IDG.SE/CIO Sweden, 2010-06-11
Under 1995 bildades Telia Handel AB som skulle sköta Telias detaljistförsäljning via både egna butiker och fristående återförsäljare. Man började sälja produkter och tjänster via kedjor som Expert, Dialect, GEAB, Ring Up och Telfac.
Nya tjänster som infördes under året var bland annat möjligheten att skicka och ta emot fax via mobiltelefonen samt SMS. Telia Persona var en tjänst som gjorde en person nåbar oavsett vilken fysisk telefon den befann sig vid. Tele Telesvar, en virtuell telefonsvarare och Telia Nummerpresentation infördes också.
Företagets multimediadivision tog fram webbportalen Passagen som bland annat innehöll nyheter, underhållning och spel. Portalen skapades för att lotsa svenskarna ut på internet, som då fortfarande var nytt, och man hoppades att genom portalen kunna sälja samtalsminuter. En av de som tidigt anställdes för att skapa innehåll till Passagen var Jonas Birgersson som senare lämnade Passagen för att starta Framtidsfabriken. Passagens största konkurrent var Postens webbportal Torget.se. Det faktum att två stora aktörer tidigt satsade på internet har framhållits som viktigt för Sveriges internetutveckling.
Andelen AXE-anslutna telefonikunder ökade till 91 procent. Efterfrågan på internetuppkoppling gjorde att man byggde upp en rikstäckande nät av modempooler.
Den internationella närvaron förstärktes med köp av operatörer i Indien och Filippinerna. Man etablerade dotterbolag i Norge och Danmark.
1996 Telia fortsatte sin satsning på multimediatjänster och man såg sig nu som en informationsmäklare som skulle kunna erbjuda kunderna söktjänster. Man slöt ett avtal med amerikanska Digital Equipment i syfte att driva söktjänsten Altavista i Norden, Baltikum, Polen, Tyskland och BeNeLux-länderna. Man tog fram tjänsterna Autotel och Bilguiden för att förenkla köp av begagnade bilar; tjänsten Preventel för kreditupplysningar och en tjänst för turistinformation, Navigo m.fl.
Företagets kabeltvbolag, Svenska Kabel-TV tog fram tjänsten Bio Hemma, en pay-per-view-tjänst. Gula Sidorna blev nu tillgängliga på Internet. Portalen Passagen hade nu officiell premiär. Åt Sparbanken (nuvarande Swedbank) tog man fram en internetbaserad banktjänst.
Utbyggnaden av SDH och ATM fortsatte, den senare var nu tillgänglig i 31 städer i Sverige.
Internationellt fortsatte företaget att växa. I Finland köpte man 75 procent av operatören Telivo. I Norge köpte man 90 procent av internetoperatören RiksNett. I Estland och Lettland fortsatte man via bolagen Eesti Telefon och Latvijas Mobilais Telefon utbyggnaden av infrastrukturen för fast och mobil telefoni. På Sri Lanka etablerades Suntel, en fastnätsoperatör som ägdes av Telia till 75 procent. I Indien köpte man en minoritetspost i Minicall-operatören Punwire Paging Systems. I Kina köpte man en mindre post i mobiloperatören Shanghai Skycell Telecommunications.
1997
I oktober 1997 fattade Telia beslutet att sälja dotterbolaget Telia Fastigheter Telaris AB, som äger, driver och förvaltar alla Telias fastigheter.
Vid årsskiftet 1997/98 slogs IT-konsulten Telia Engineering AB (f.d. Telia Research, dessförinnan TeleSoft, dessförinnan TeleLogic) ihop med delar av Telia Data och bildade Telia ProSoft AB.
I Sverige lade Telia krafter på att utöka sin produktportfölj för att nå helt nya målgrupper. Bakgrunden var bland annat att den traditionella teletjänstmarknaden var så pass mogen i Sverige att företaget inte kunde växa mer inom de gamla marknaderna.
Man tog fram tjänster anpassade för olika typer av nät (VPN-nät, mobilnät och fasta nät) till exempel virtuella callcenters och röstigenkänning. Man lanserade Internet via TV och man testade en videokonferenstjänst över bredband. Åt nuvarande Nordea tog man fram ett säkerhetssystem för deras internetbank. Man fortsatte satsningen på portalen Passagen där man nu lade till en shoppinggalleria och en nyhetstjänst med nyheter från CNN.
Telias första ADSL-nät öppnade till studentbostäder i Sundsvall, med on-demand streamingtjänster. Samtidigt kom Telia Flexicom (nyttjandebaserad bredbandstjänst).
Efterfrågan från andra operatörer på hyrda förbindelser var stor och man träffade avtal med fyrtio operatörer under året. För att möta kravet på snabbare internetförbindelser fortsatte man att investera i SDH-nätet, ISDN-nätet och ATM-nätet. Man fortsatte investera i digital kabel-tv och interaktiva tjänster som pay-per-view och video-on-demand.
Telia Mobitel lanserade i Sverige sitt GSM 1800-nät för att åtgärda mobilnätets kapacitetsproblem i storstäder. Telia Mobitel blev därmed den första mobiloperatören med ett integrerat GSM 900 och GSM 1800 nät i kommersiell drift. Telia Business System kände stor efterfrågan på företagsväxlar och man omsatte nästan två miljarder kronor, bland annat på försäljning av växlar från Ericsson (MD110) och Nortel (Meridian). Försäljningen av datakomprodukter, till exempel servrar och modem ökade jämfört med tidigare år och omsatte nu 1,1 miljard. Trots detta gick man med förlust.
Telia Internet 020, ett uppringt internetabonnemang där abonnenten ringde upp ett gratisnummer men fakturerades särskilt för uppkopplingstiden, lanserades. Samtidigt ändrades taxereglerna så att man inte längre kunde ringa till angränsande riktnummerområden till lokalsamtalstaxa.
Internationellt fortsatte man sin expansion. Vid slutet av året bedrev man verksamhet i 20 länder. Ett DCS 1800-nät lanserades i Danmark, Finland och Hongkong. I Lettland och Litauen började man sälja internetaccesser. I den kinesiska provinsen Nantong etablerade man mobiloperatören Skycell tillsammans med en annan operatör.
Telia blir först i världen med att visa upp VDSL.
1998: Digitaliseringen slutförd
Alla kunder i Sverige var nu anslutna till digitala AXE-växlar. Den sista elektromekaniska växeln som byttes ut kom att bli Älvros.
1999: Telenor-affären
Den 20 januari 1999 blev det offentligt att Telia och norska Telenor avsåg att gå ihop. Den 30 mars undertecknades ett Letter of intent. Syftet var att skapa synergieffekter och att minska kostnaderna. I april ansökte Norge och Sverige hos EU-kommissionen om att få slå samman sina telebolag. Kommissionen beslöt i oktober att ett sådant bolag skulle få en monopolställning och krävde omfattande avyttringar innan en fusion kunde ske. Kommissionen anmärkte även på att en fusion skulle kunna slopa gränsen för utlandssamtal mellan Sverige och Norge, en fördel som konkurrenter inte hade.
De svenska och norska regeringarna kunde inte enas om hur de skulle uppfylla kommissionens krav och det blev ingen fusion.
Numret till Telias nummerupplysning ändrades den 1 april 1999 från 07975 till 118118.
2000: Folkaktie, 3G-nej I juni 2000 sålde svenska staten 30 procent av Teliaaktierna till privata investerare och noterade företaget på Stockholmsbörsen. Teliaaktien lanserades som en folkaktie. De senaste årens IT-boom och börsyra medförde att intresset för aktier var större än någonsin bland svenskarna och börsintroduceringen fick stor uppmärksamhet i media. Nästan en miljon svenskar köpte aktier i Telia till ett introduktionspris på 85 kronor. Tajmingen var dock dålig då luften börjat gå ur IT-bubblan och redan några dagar efter börsintroduceringen stod det klart att aktiekursen sjönk och ett år senare var en aktie värd 25 kronor. Sparekonomen Claes Hemberg har i efterhand kallat Telias börsintroduktion för ”århundradets börsflopp”.