Kungliga Hovjägeristaten var den organisation vid de Kungliga Hovstaterna som hade tillsyn över kronans parker, skogar, jakträttigheter och djurgårdar. Alla befattningshavare utnämndes av konungen. Den rättsliga grunden för hovjägeristaten var skogs- och jaktregale.
Organisation Hovjägeristaten hade följande sammansättning. En överhovjägmästare var högste ämbetsman och u varje län tjänstgjorde flera jägeribetjänter och skogsbetjänter. Dessutom fanns jaktjunkare, en tjänsteman vid hovjägeristaten, i rang närmast under hovjägmästare, som ursprungligen ofta var ung ädlingSvenska Akademins ordbok
Överhovjägmästaren Överhovjägmästaren utnämndes av Konungen och var ansvarig inför denna för konungens parker, skogar och jakträttigheter. Han var såldes chef för hela Jägeristaten, och hade i varje län underordnade som utförde kontroller och övervakade konungens och kronans intressen. Detta chefskap och ansvar avvecklades 1824 då ansvaret lämnades till Kunglig Majestäts befallningshavande i varje län.
Förste hovjägmästare 1921–1925: Hans Ramel 1942–1955: Carl-Axel Trolle-Wachtmeister
Hovjägmästare
1908–1925: Carl Bonde 1911–1925: Gustaf C:son Lewenhaupt 1914–1925: Carl Gustaf Oscar Ankarcrona 1914–1925: Sigfrid Rålamb 1917–1925: Claës Lewenhaupt 1921–1925: Edvard Cederlund 1921–1925: Sten Bielke 1922–1925: Corfitz Beck-Friis 1923–1925: Gustaf Otto Tage Stig Thott 1933–: Theodor Christofer Ankarcrona 1934–: Carl Gripenstedt 1941–: Carl Otto Palmstierna 1942–: Otto Ramel 1946–: Ebbe Hamilton 1946–: Gösta Reuterswärd 1954–: Carl Bonde
Referenser Sveriges statskalender 1877–1984 Noter
Kategori:Titlar i statsförvaltning Kategori:Kungliga hovstaterna Kategori:Jakt i Sverige Kategori:Skogsbruk i Sverige