miniatyr|277px|Entrén till Somerset House sedd från entrésidan The Strand mot norr. Detta byggnadsverk räknas som Chambers främsta i London och sysselsatte honom från 1776 och fram till hans död 20 år senare. William Chambers, född 23 februari 1723 i Göteborg, död 8 mars 1796 i London, var en svensk-brittisk hovarkitekt och trädgårds- och landskapsarkitekt verksam i London. Chambers utbildade sig till arkitekt i Paris och Rom och betraktas som det sena 1700-talets viktigaste engelska arkitekt. Han blev inspirerad av ostindisk arkitektur och kinesisk arkitektur i samband med tre resor för Svenska Ostindiska Companiet under åren 1740–49 till Bengalen, nuvarande Bangladesh, och till Kanton, nuvarande Guangzhou.

Chambers blev 1757 utnämnd till ritlärare för Prinsen av Wales, senare Georg III, och anlade samtidigt trädgård och byggnader i Kew Gardens i sydvästra London. År 1761 blev han förste hovarkitekt hos Georg III i Kungariket Storbritannien. Chambers var 1768 en av grundarna av Royal Academy of Arts, där han blev dess förste skattmästare med konstnären Sir Joshua Reynolds som preses. Han mottog 1770 Nordstjärneorden och blev därefter adlad som Sir William.

Hans arkitektur har en tonvikt på nyklassicism med Somerset House som främsta exempel, utfört och tillbyggt 1776–96. För det svenska hovet utförde han ritningar till trädgårdarna vid Svartsjö slott och Ulriksdals slott. Av svenska byggnader kan i första hand nämnas ritningar till Partille herrgård. Den svenske arkitekten Fredrik Magnus Piper utbildades i London med stöd av Chambers och praktiserade även på dennes kontor.

Familj William Chambers föddes av skotska föräldrar. Fadern var John Chambers (1695–1735) – uppvuxen i Kingston upon Hull. Farfadern hade bidragit med stora pengar till Karl XII:s arméer i kriget mot tsar Peter av RysslandAftonbladet, 1997-03-13, s. 29.. Fadern som var mäklare och delägare i firma "Chambers & Pierson (Pehrsson)" i Göteborg från 1716Söderpalm (2003), s. 55 anger årtalet till 1718., blev borgare den 12 april 1727.Göteborgs Stads Borgarelängd 1621–1864, [Konsul Carl Aug. Kjellberg in memoriam], Erland Långström, Skrifter utgifna af Personhistoriska föreningen äldre göteborgssläkter, Göteborg 1926, s. 78. Modern Sara Chambers, född Elphinston, var troligen släkt med George Elphinston; styrman och kapten i Ostindiska kompaniet."Chambers – handelsmän, superkargörer och kungliga arkitekter". Moderns flicknamn har uppgivits som Pintzou (Pinkau).Sven Gulin (red), Framställningen i del 1-2 rörande fastigheterna under 1600- och 1700-talen är baserad på manuskript av Olga Dahl: "Göteborgs hjärta - En bok om människor, affärer och byggnader kring Kungsgatan, Del 1, Kungsgatan, dess kvarter och omgivning från Carolus Rex till Västra Hamngatan", [Gulins/Pepita], Göteborg 1977, s. 225. William hade fyra syskon: Sara (1724–85),Kvarteret Stadsmäklaren, Rote 2, tomt 127. JohanBerg, (1890–93), s. 601./John (född 1726) och Elizabeth (1728–36) samt Maria/Mary (1731–74).Fredberg med flera, (1922/1977), s. 662.

Från 1723, Williams födelseår, bodde familjen i ett hus i hörnet av Kungsgatan och Västra Hamngatan – nuvarande Kungsgatan 38–40 och Västra Hamngatan 11. Fadern dog 1735 och modern Sara 1740. Barnen fick då två förmyndare; Benjamin Hall och John Innes. Brodern John fick tjänst hos Svenska Ostindiska Kompaniet och gjorde fem resor med olika fartyg innan han blev fast placerad superkargör i Kanton 1769–72. Han bosatte sig därefter också i London.Åke W-son Munthe (1927). Familjen Chambers i Göteborg. Brev dat. Stocksund 6/8 i GSM:s arkiv. - Kjellberg, S.T., 1974, s. 81-84, 111-112, 136, 178-181, 203 och 270. - John Harris (1997). "Sir William Chambers liv och verk — en översikt." och Magnus Olausson (1997). "Chambers och Sverige." Båda artiklarna i: Chambers & Adelcrantz. Nationalmusei utställningskatalog nr 596. Stockholm 1997.

Sara gifte sig första gången den 24 november 1747 med läkaren Georg Bellenden (1718–70).Berg, (1890-1893), s. 587 och 947. Efter dennes död gifte hon om sig den 5 april 1772Berg, (1890–93), sidan 598 med riksdagsmannen och direktören vid Svenska Ostindiska Kompaniet Martin Törngren (1735–99),Svenska ostindiska kompanierna 1731–1813 : kryddor, te, porslin, siden, Sven T. Kjellberg, Sven T., Allhem förlag, Malmö 1974 , s. 166. som var en förmögen köpman. Maria gifte sig med David Sandberg, adlad af Sandeberg, direktör vid det Svenska Ostindiska Kompaniet.

William Chambers gifte sig 1753 med Catherine More. Med henne fick han fem barn, som nådde vuxen ålder. År 1770 skrev han sin självbiografi, avfattad på god svenska. På äldre dagar besvärades Chambers av astma och efter en långvarig sjukdomstid dog han i sitt hem på Norton Road i London.

Uppväxten i England och ungdomsåren med Svenska Ostindiska Kompaniet miniatyr|En Superkargör vid Svenska Ostindiska Companiet. Så här kan William Chambers varit klädd när han representerade "Kompaniet". Efter faderns död den 21 mars 1735 flyttade William till England där han gick i Ripon Grammar School i Yorkshire. Han återvände till Göteborg i samband med moderns död 1740, för sitt första engagemang i Ostindiska Kompaniet.

I april 1740 gick han med "Fredericus Rex Sueciae" till Bengalen, som lärling till den biträdande superkargören. Denna tjänst innebar ansvar för försäljning och köp av kompaniets last i de hamnar som fartyget anlöpte. Chambers återkom till Göteborg den 18 oktober 1742. Sedan han tjänstgjort ett halvår på kompaniets kontor gick han åter till sjöss i maj 1743 på fartyget "Riddarhuset", som gjorde en seglats på två och ett halvt år till Kanton. Troligen var Chambers assisterande superkargör på den resan. Skeppet gjorde några månaders uppehåll i Kanton och det var troligen där och då som Chambers intresse för arkitektur väcktes.

På hösten 1745 var han tillbaka i Sverige och for sedan vidare till England, Holland och norra Frankrike. Den 26 januari 1748,Svenska ostindiska kompanierna 1731–1813 : kryddor, te, porslin, siden, Sven T. Kjellberg, Sven T., Allhem förlag, Malmö 1974 , sidorna 178 och följande. påbörjade han sin tredje resa med kompaniet till Ostindien. Denna gång gick han med fartyget "Hoppet" till Kanton. Hans befattning var tredje superkargör. En annan kargör ombord var David Sandberg, adlad af Sandeberg, som 1756 gifte sig med Chambers syster Maria. Chambers studerade ivrigt kinesernas byggnadskonst och hela den övriga kinesiska kulturen. Han beslutade, att med lämpliga förändringar, anpassa stilen till europeiska förhållanden.

Utbildningen till arkitekt Efter sin återkomst till Sverige den 11 juli 1749 tog han avsked från kompaniet. Han reste därefter vidare till Paris för att grundligt inhämta mer kunskap om arkitektur. Han kom där i kontakt med den svenske ambassadören i Frankrike, C.F. Scheffer, som skrev ett antal rekommendationsbrev för honom till flera framstående personer i Italien,, sidan 158 dit han reste för fortsatta studier under fem år. William Chambers bosatte sig i november 1755 i London med hustrun Catherine, där han också öppnade sitt arkitektkontor. En av kontorets adresser var Berners Street/Oxford Street.Brev av den 18 oktober 1783 från William Chambers syster Sara Törngren adresserat till Oxford Street/Berners Street, London, Handskriftsavdelningen, Universitetsbiblioteket, Göteborgs universitet. Efter rekommendationer från Lord Bute, blev han 1757 ritlärare åt den dåvarande prinsen av Wales (Georg III) och utgav under dennes beskydd samt med bistånd från sina vänner i Göteborg praktverket Designs of Chinese Buildings, Furniture etc. (1757), vilket efterföljdes av A treatise on civil architecture (1759); med nya upplagor 1768 och 1826.

Hovarkitekt i England miniatyr|vänster|Handtrycke för Somerset House, cirka 1785, formgiven av Sir William Chambers. V&A Museum no. 4013-1855. Redan tidigt fick William Chambers i uppdrag att anlägga en trädgård i Kew åt prinsens mor Augusta. Han tillämpade då sina nya idéer rörande trädgårdskonst och dekorativa byggnader. Hans nygestaltning av parken och Kews byggnader skildrades i ett stort praktverk: Plans, elevations, sections, and perspeclive views of the gardens and buildings at Kew in Surrey (1763), som utfördes av den tidens bäste kopparstickare. Emellertid mötte Chambers smak ganska mycket motstånd och han fick därför anledning att ge ut en särskild avhandling till försvar för sina åsikter, Dissertation on Oriental Gardening, (1772), ny upplaga 1773; översättning till franska och tyska). År 1762 fick Chambers uppdraget att bygga om Buckingham House efter kungens krav. Kostnaden uppgick till 73 000 pundslottsguiden.info: "Buckingham Palace"..

År 1762 valdes Chambers in i Acedémie Royale d'Achitecture i Paris och fyra år senare blev han medlem av den svenska Vetenskapsakademien. Tillsammans med Robert Adam utsågs han 1761 till kungens förste arkitekt. Det dröjde till 1769 innan han krönte sin bana genom att efterträda Henry Flitcroft som chef för "Board of Works" - den engelska motsvarigheten till Byggnadsstyrelsen.Olausson, Magnus (katalogredaktör): Magnus Olausson] ; Granath, Olle, Harris, John, Olausson, Magnus och Fogelmarck, Stig; översättning: Naylor, Martin N. och Olausson, Magnus; foto: Cornelius, Erik: Chambers & Adelcrantz,Nationalmuseum, Utställningskatalog nr 596, 1997, , sidan 41.

Med kungens stöd grundades 1768 Royal Academy of Arts av Chambers som skattmästare, och med konstnären sir Joshua Reynolds som preses. I praktiken var det Chambers som kom att leda akademiens överläggningar och verksamhet.Olausson, Magnus (katalogredaktör): Magnus Olausson] ; Granath, Olle, Harris, John, Olausson, Magnus och Fogelmarck, Stig; översättning: Naylor, Martin N. och Olausson, Magnus; foto: Cornelius, Erik: Chambers & Adelcrantz, Nationalmuseum, Utställningskatalog nr 596, 1997, , sidorna 41–42..

William Chambers kom i diskussion med poeten William Mason, som utgivit en dikt om de engelska trädgårdarna. Konungens förtroende för Chambers var emellertid orubbat och han fick i uppdrag att bygga om och bygga till Somerset House (1776–96) i London - ett storartat byggnadsverk, som anses tillhöra 1700-talets förnämsta engelska byggnader. Bland hans övriga arbeten kan nämnas Blackfriarsbron och Adelphi Buildings. Dessa utförde han tillsammans med bröderna Adam.

Slottsarkitekt även i Sverige Ritningar till Svartsjö slott och Nordstjärneorden miniatyr|Nordstjärneorden är en kunglig orden, numera endast utdelad till utländska alternativt statslösa medborgare eller till medlemmar av det svenska kungahuset. I slutet av 1767 fick Chambers av drottning Lovisa Ulrika ett guldskrin med inläggningar föreställande svenska kungliga slott. Detta var mer än en vänskapsgest i utbyte för böckerna "Kew, Chinese Buildings" och "Treatise", som han hade sänt till drottningen. William Chambers utförde 1769 idéskisser och ritningar för Svartsjö slott tillsammans med sin elev Edward Stevens. Detta var en nedbantad variant av Chambers tidigare ritningar till Harewood.Olausson, Magnus (katalogredaktör): Magnus Olausson; Granath, Olle, Harris, John, Olausson, Magnus och Fogelmarck, Stig; översättning: Naylor, Martin N. och Olausson, Magnus; foto: Cornelius, Erik: Chambers & Adelcrantz, Nationalmuseum, Utställningskatalog nr 596, 1997. s.68. Förslaget var redan från början chanslöst eftersom det helt gick på tvären mot den arkitektoniska traditionen i Sverige och dessutom inte tillgodosåg det svenska kungaparets krav på ett stort och representativt slott. Istället godkändes Carl Fredrik Adelcrantz projekt våren 1770 och utbyggnaden stod färdig tre år senare.