Eusebios av Nikomedia var biskop av Berytus (dagens Beirut) i Fenicien och senare av Nikomedia och slutligen patriark av Konstantinopel från 338 och till sin död år 342. Han var den som döpte Konstantin den store.Pohlsander, Emperor Constantine, s. 75–76; Lenski, "Reign of Constantine" (CC), s 82.
Eusebios var en avlägsen släkting till kejsar Konstantin och dennes familj och hade honom att tacka för sin bortflyttning från ett ganska obetydlig stift till det viktigaste biskopssätet. Även den stora makt han utövade inom Kyrkan erhöll han av Konstantin. Med undantag för en kort period hade Eusebios fullt förtroende både hos Konstantin och Konstantin II och var handledare för den siste kejsaren, Julianus Apostata, och det var han som döpte Konstantin den store i maj 337."Eusebius of Nicomedia". Catholic Encyclopedia. Hämtat 2007-02-18. Under Eusebios tid blev arianismen mer populär bland medlemmarna av kungafamiljen och det är logiskt att säga att Eusebios hade en stor hand i godtagandet av arianismen i Konstantins hushåll.Ellingsen, "Reclaiming Our Roots: An Inclusive Introduction to Church History, Vol. I, The Late First Century to the Eve of the Reformation", s. 121.Young, "From Nicaea to Chalcedon", s. 92.
Liksom Arius var Eusebios en av Lukianos av Antiochias elever och det är troligt att han delade åsikter med Arius ända från början. Han var nämligen en av Arius mest hängivna anhängareJones, "Constantine and the Conversion of Europe", s. 121. och senare även ledare för arianerna.
Eusebios var mer en politiker än något annat.Drake, "Constantine and the Bishops", s. 395. Han kunde förflytta och landsförvisa tre av arianismens främsta motståndare som åtog sig det Första konciliet i Nicaea: Eustathius av Antiochia år 330, Athanasios av Alexandria år 335 och Marcellus av Ancyra år 336. Detta var ingen liten bedrift eftersom Athanasios betraktades som en "Gudsman" av KonstantinRoldanus, "The Church in the Age of Constantine: the Theological Challenges", s. 84. och både Eustathius och Athanasios innehade höga positioner inom Kyrkan.
Eusebios dog år 342.Drake, "Constantine and the Bishops", s. 393. Han var så inflytelserik att Konstantin II följde hans och Eudoxus av Konstantinopels råd att försöka konvertera romarriket till arianismen genom att skapa arianska råd och officiella arianska doktriner.Guitton, "Great Heresies and Church Councils", s. 86.
Noter
Referenser Drake, H.A. (2000). Constantine and the Bishops: The Politics of intolerance. Baltimore: The Johns Hopkins University Press. Ellingsen, Mark (1999). Reclaiming Our Roots: An Inclusive Introduction to Church History, Vol. I, The Late First Century to the Eve of the Reformation. Pennsylvania: Trinity Press International. Guitton, Jean (1963). Great Heresies and Church councils. New York: Harper & Row Publishers. Jones, A.H.M. (1978). Constantine and the Conversion of Europe. Toronto: University of Toronto Press. Lenski, Noel, ed (2006). The Cambridge Companion to the Age of Constantine. New York: Cambridge University Press. Pohlsander, Hans (2004). The Emperor Constantine. London & New York: Routledge. Roldanus, Johannes (2006). The Church in the Age of Constantine: the Theological Challenges. Oxfordshire: Routledge. Young, Frances (1983). From Nicaea to Chalcedon. Philadelphia: Fortress Press.
Kategori:Biskopar Kategori:Personer inom tidig kristendom Kategori:Personligheter inom antitrinitarism Kategori:Avlidna 342 Kategori:Män Kategori:Födda okänt år