Georg Friedrich Händel () ()Händel använde denna anglifierade form av sitt namn i England och omtalas därför i engelskspråkig litteratur främst under detta namn, medan tysk och svensk litteratur oftare använder den ursprungliga tyska namnformen., född 23 februari 1685 i Halle an der Saale, död 14 april 1759 i London, var en tysk-engelsk barocktonsättare, berömd för sina operor, oratorier och concerti grossi. Händel var kosmopolit. Han föddes i Tyskland, var utbildad i Italien, där han också först blev känd som tonsättare, och tillbringade större delen av sitt liv i England. Händel bosatte sig i England 1712 och blev engelsk medborgare den 22 januari 1722.British Citizen by Act of Parliament: George Frideric Handel
Till de mest kända verken hör oratoriet Messias, Water Music och Music for the Royal Fireworks. Även hans italienska operor i opera seria-traditionen, bland andra Rinaldo och Giulio Cesare in Egitto, spelas idag flitigt. Några av hans mest kända stycken är "Hallelujakören" från Messias, "Lascia ch'io pianga" från Rinaldo, "Ombra mai fù" från Xerxes, "See, the conqu'ring hero comes!" från Joshua och Judas Maccabaeus samt "Sarabande" från hans andra publicerade volym av cembalosviter. Händel var starkt påverkad av såväl de italienska barockmästarna, som exempelvis Arcangelo Corelli, som de brittiska, som exempelvis Henry Purcell. Händels egen musik kom i sin tur att påverka tonsättare som Haydn, Mozart, Beethoven, Gluck, Mendelssohn och Roman.
De tidiga åren miniatyr|Händels namn i Marktkirches dopbok för åren 1667–1686. Händel var son till Georg och Dorothea (född Taust) Händel och föddes den 23 februari 1685, samma år som både Johann Sebastian Bach och Domenico Scarlatti. Han döptes i Marktkirche Unser Lieben Frauen i Halle den 24 februari. Händel visade tidigt stor musikalisk talang. När han fyllde sju år fick han ett mindre klaverinstrument (antingen ett klavikord eller en spinett) av sin moster Anna. Instrumentet placerades på vinden så att han skulle kunna spela utan att störa sin far.Deutsch, Otto Erich, "Handel: A Documentary Biography", Music & Letters, 36(3) (July 1955), sid. 269–72.Hird, Edward, Rev., Rediscovering Handel's Messiah , April 1993, Deep Cove Crier, North Vancouver, B.C., Canada. Redan vid sju års ålder var han en driven cembalist och organist. Hans mor uppmuntrade hans musikaliska planer medan hans far däremot, som var en ansedd borgare i Halle och tjänstgjorde vid furstehoven i hertigdömet Sachsen-Weissenfels och kurfurstendömet BrandenburgAdams Aileen, K., Hofestadt, B., "Georg Handel (1622–97): the barber-surgeon father of George Frideric Handel (1685–1759)", Journal of Medical Biography, 2005, Aug; 13(3):142–49. som betjänt, barberare och läkare, motsatte sig sonens planer på en musikkarriär och ville att han skulle studera juridik.
Den unge Händel tilläts ändå att ta lektioner i komposition och klaverspel av Friedrich Wilhelm Zachow, organist i Liebfrauenkirche i Halle. Händel undervisades i harmonilära och tidens kompositionsstil. Under Zachow studerade Händel verk av kompositörer som Zackau, Alberti, Frobergher, Krieger och Kerll. Han bedrev även partiturstudier, lärde sig att utarbeta fugateman och kopiera noter. Ibland vikarierade han för läraren som organist vid gudstjänster.
Från Halle till Italien miniatyr|Händel-Haus i Halle, där Händel föddes 1685. Händels musikaliska studier avbröts då hans far dog 1697. Han följde sin faders önskan och började studera juridik 1702 vid Halles universitet. Han övergav emellertid juridiken och blev organist i den protestantiska katedralen. År 1704 flyttade han till Hamburg där han fick plats som violinist och cembalist i operaorkestern. Där blev han bekant med Johann Mattheson, Christoph Graupner och Reinhard Keiser. Sina första två operor, Almira och Nero, skrev han 1705. Ytterligare två operor, Daphne och Florindo, skrevs 1708.
På inbjudan av Gian Gastone de' Medici reste Händel till Italien 1706–1709. Under Händels tid i Hamburg hade de lärt känna varandra. Händel umgicks också med brodern, Ferdinando de' Medici, som var musiker. Då operor vid den här tiden var bannlysta av påven, arbetade Händel i stället med sakrala verk. Hans Dixit Dominus tillkom vid den här tiden (1707). Han skrev också många operaaktiga kantater till sammankomster i kardinal Pietro Ottobonis palats. Hans första helt italienska opera Rodrigo skrevs i Florens 1707. Operan Agrippina tillkom i Venedig 1709. Agrippina, som visade en påtaglig mognad, fick ges inte mindre än 27 gånger och medförde att Händel etablerade sig som operatonsättare. Två oratorier, La Resurrezione och Il Trionfo del Tempo, producerades för privata uppsättningar för Francesco Maria Marescotti Ruspoli och kardinal Ottoboni 1709 respektive 1710.
Flytten till London Händel utnämndes 1710 till kapellmästare hos Georg Ludvig, kurfurste av Hannover, som senare kom att bli Georg I av Storbritannien. På sin väg till London stannade han 1710 en tid hos Anna Maria Luisa de' Medici och bosatte sig i London 1712. Han anställdes av drottningen Anna av Storbritannien mot en årslön om 200 engelska pund. Under de tidiga åren i London var en av hans viktigaste välgörare den unge förmögne Richard Boyle, 3:e earl av Burlington, som tidigt blev förtjust i Händels musik.Handel. A Celebration of his Life and Times 1685–1759. National Portrait Gallery, sid. 92. Händel tillbringade sin mesta tid på godset Cannons och lade där grunden för sin kommande körproduktion med de tolv Chandos Anthems även kallade Anthems for Cannons.Bukofzer, M. (1983) Music in the Baroque Era. From Monteverdi to Bach, sid. 333-335
Den franske författaren Romain Rolland har beskrivit dessa anthems som lika betydelsefulla för Händels oratorier som kantaterna var för operorna. Rolland uppskattade mycket Acis and Galatea, precis som Winton Dean som skrev "the music catches breath and disturbs the memory" ("musiken hämtar andan och rubbar minnet").Dean, W. Handel's Operas 1704-1726, sid. 209. Under Händels livstid var Acis and Galatea hans mest spelade verk. I juli 1717 framfördes Händels Water Music vid en vattenfest på Themsen. Musiken skrevs och framfördes som ett samarbete mellan kungen och Händel. miniatyr|"Handel House" på 25 Brook Street i London.
Händel flyttade år 1723 in i ett nybyggt hus på 25 Brook Street i London. Där bodde han till sin död 1759. Huset i georgiansk stil är nu ett Händelmuseum (Handel House Museum) öppet för allmänheten och där det också ges barockkonserter. Det renoverades år 2000 av "Handel House Trust" och öppnades som museum 2001. På huset sitter en så kallad blå platta, ett märke som anger att det är en byggnad av historiskt intresse. I huset komponerade Händel Messias, Zadok the Priest och Music for the Royal Fireworks.
År 1726 uruppfördes operan Scipio i vilken ingår den marsch som är Grenadier Guards signum marsch.
Året därpå, 1727, fick Händel i uppdrag att skriva fyra anthem till Georg II av Storbritanniens kröning. Ett av dessa, Zadok the Priest, har sedan dess framförts vid varje kröning av en brittisk monark. Händel var mellan 1720 och 1728 chef för det operasällskap som kallades Royal Academy of Music och tillsammans med John James Heidegger också teaterchef vid King's Theatre under åren 1729–1734. I mars 1734 skrev han ett anthem till prinsessan Anne av Oranges bröllop. Händel samarbetade också länge med Royal Opera House i Covent Garden där många av hans italienska operor uruppfördes.Se E.A. Bucchianeri: Handel's Path to Covent Garden: A Rocky Journey, (1stBooks / Authorhouse, 2002)
I april 1737, vid 52 års ålder, drabbades Händel av en stroke (eller en liknande sjukdom) som tillfälligt förlamade hans högra arm, vilket hindrade honom från att framträda. Han fick också svårt att se. För att kurera sig reste han till Aachen i Tyskland för att ta varma bad och så småningom spela orgel där för den lokala publiken.För mer information om dessa händelser, läs Ilias Chrissochoidis: "Handel Recovering: Fresh Light on his Affairs in 1737," Eighteenth-Century Music 5/2 (2008): 237-44.
Senare år miniatyr|vänster|Queen's Theatre vid Haymarket av William Capon.
Efter att ha blivit återställd efter sjukdomen ägnade sig Händel åt att komponera oratorier i stället för opera. Händels Messias uruppfördes på Irland i New Musick Hall i Fishamble Street i Dublin den 13 april 1742. Kören bestod av 26 gosskorister och fem män ur körerna i St Patrick's Cathedral och Christ Church Cathedral i Dublin.Percy M Young Handel. New York: David White Company, 1966.
Music for the Royal Fireworks komponerades och framfördes 1749 och publiken bestod av 12 000 personer. Tre personer dog, däribland en av trumpetarna, dagen efter.
1750 arrangerade Händel ett framförande av Messias till förmån för Foundling Hospital, som var ett barnhem i London grundat 1739. Framförandet blev en stor succé och följdes av årliga välgörenhetskonserter under resten av hans liv och han skrev också för dessa konserter Foundling Hospital Anthems. Som tack för det stöd han gav blev Händel utsedd till beskyddare av barnhemmet dagen efter den första konserten. Han testamenterade ett vackert exemplar av Messias till institutionen vid sin död. Hans engagemang i barnhemmet lever kvar ännu idag genom en permanent utställning i Londons Foundling Museum, som också innehåller Gerald Coke Handel Collection. Förutom stödet till Foundling Hospital stöttade Händel också fattiga musiker och deras familjer. Sommaren 1741 inbjöds han av William Cavendish, 3:e hertig av Devonshire, som var en av grundarna till Foundling Hospital i London, till Dublin för att också där ge konserter till stöd åt lokala sjukhus och barnhem.
I augusti 1750, vid en resa från Tyskland tillbaka till London, skadades Händel allvarligt i en olycka med en skjuts mellan Haag och Haarlem i Nederländerna. 1751 blev hans syn, av okänd orsak, sämre på det ena ögat. Även synen på det andra ögat försämrades. Hans sista oratorium Jephtha uruppfördes den 26 februari 1752.
Händel dog nära åtta år senare, 1759 i London, och den sista konsert han besökte var ett framförande av hans eget Messias. Över 3 000 sörjande deltog i begravningen som var en statsbegravning och ägde rum i Westminster Abbey.
Händel förblev ogift och var förtegen om sitt privatliv. Han efterlämnade en stor förmögenhet om 20 000 pund, ett enormt belopp på den tiden. Det mesta gick till syskonbarn i Tyskland, men också en del till andra släktingar, tjänstefolk, vänner och välgörenhetsprojekt.
Verkförteckning För utförlig lista, se Verklista för Georg Friedrich Händel.
Händels verkförteckning innehåller 42 operor, 29 oratorier, över 120 kantater, duor, trior, ett stort antal arior, kammarmusik, oden, 16 orgelkonserter och concerti grossi. Händel införde en del nyheter bland instrumenten i sina kompositioner som till exempel viola d'amore och violetta marina (i Orlando), luta (i Ode for St. Cecilia's Day), tre tromboner (i Saul), klarinetter eller små höga sinka (i Tamerlano), teorb, valthorn (i Water Music), lyrichord, kontrafagott, viola da gamba, rörklockor, orgelpositiv, och harpa (i Giulio Cesare, och Alexander's Feast).<ref>Texthäfte till CD Sacred Arias with Harp & Harp Duets by Rachel Ann Morgan & Edward Witsenburg.</ref>
Händels verk har katalogiserats och numrerats med HWV-nummer (Händel-Werke-Verzeichnis). Hans samlade verk är utgivna av Samuel Arnold i 40 volymer i London 1787–1797 och av Friedrich Chrysander för det tyska Händelsällskapet Händel-Gesellschaft i 100 band i Leipzig 1858–1902.
Operor i urval Almira (HWV 1) ,1705 Agrippina (HWV 6), 1709 eller 1710 Rinaldo (HWV 7), 1711 Il pastor fido (HWV 8), 1712 Giulio Cesare in Egitto (Julius Caesar) (HWV 17), 1724 Tamerlano (HWV 18), 1724 Rodelinda (HWV 19), 1725 Alessandro (HWV 21), 1726 Partenope (HWV 27), 1730Orlando (HWV 31), 1732 Ariodante (HWV 33), 1735 Alcina (HWV 34), 1735 Xerxes (HWV 40), 1738 Imeneo (HWV 41), 1740
Oratorier Några av Händels oratorier (både sakrala och profana)