Olympiska vinterspelen 2002, de nittonde (XIX) olympiska vinterspelen, hölls i Salt Lake City i USA mellan 8 och 24 februari 2002. Spelens motto var Light The Fire Within (ungefär "Tänd elden inombords"). Salt Lake City blev den dittills största orten att hålla ett olympiskt vinterspel, för vid den tiden hade staden 1 516 227 invånare. Staden var 2010 den tredje största staden att ha arrangerat ett olympiskt vinterspel. Den varierande naturen vid Salt Lake City var unik för spelen. Strax väster om staden ligger en stor öken. OS 2002 var de första olympiska spelen för IOK:s nya ordförande Jacques Rogge.
Salt Lake City blev utvald den 16 juni 1995 på den 104:e IOK-kongressen i Budapest i Ungern. De övriga städerna som gjorde anspråk på att få hålla i spelen var Québec, Sion och Östersund. Salt Lake City säkrade segern redan i första röstomgången med 54 av totalt 89 avgivna röster. I december 1998 avslöjade schweiziska IOK-medlemmen Marc Hodler mitt under en presskonferens att flera av IOK:s medlemmar hade tagit emot mutor för att rösta på Salt Lake City som värdstad. Detta gav till följd att flera av IOK:s medlemmar avgick och att reglerna ändrades för hur framtida omröstningar ska gå till. De två högst ansvariga för Salt Lake Citys OS-kampanj, Frank Joklik och Dave Johnson, tvingades avgå. Salt Lake City fick emellertid behålla spelen.
2002 kom skeleton tillbaka som OS-sport för första gången sedan vinterspelen 1948. Bland övriga sporter som introducerades finns bland annat tvåmansbob för damer. Säkerhetsarrangemangen var rigorösa efter 11 september-attackerna 2001. En av de mest osannolika guldmedaljerna i olympiska vinterspelen vanns i Salt Lake City av australiern Steven Bradbury. Han tog sig till final på 1000 m short track som siste man, tack vare en diskvalificering i semifinalen. I finalen låg Bradbury sist under hela loppet tills de fyra andra skridskoåkarna kolliderade så illa i sista kurvan att han ohotad kunde åka i mål som guldmedaljör.
Val av arrangör Resultat från omröstningen Stad LandOmgång 1 Salt Lake City USA 54 Sion Schweiz 14 Östersund Sverige 14 Québec Kanada 7
Totalt hade nio städer ansökt om att få anordna spelen; av dessa valde Internationella olympiska kommittén ut fyra officiella kandidater vilka utöver Salt Lake City var Québec i Kanada, Sion i Schweiz och Östersund i Sverige. Den 6 juni 1995 hade IOK samlats för sin 104:e kongress i Budapest i Ungern för att rösta fram arrangören för spelen 2002. För första gången sedan valet av värdstad för vinterspelen 1972 behövdes det bara en omgång för att välja arrangör. Salt Lake City vann en tveklös seger genom att få 54 av de 89 rösterna.
Skandalen kring Salt Lake Citys värdskap inleddes under 1998 med att Tom Welch, ordförande för organisationskommittén, tvingades bort från sin post efter att hans pågående otrohetsaffär hade avslöjats. Den nya ordföranden blev Frank Joklik. Han hade ett förflutet inom gruvbranschen, och hans attityd väckte missnöje bland medlemmarna i kommittén. Missnöjet ledde till att en av medlemmarna skickade ett anonymt brev till en journalist på en lokal TV-station där han avslöjade att det förekommit mutor. Historien fick ingen större publicitet förrän en annan journalist följde upp med ett telefonsamtal till den schweiziska IOK-medlemmen Marc Hodler, då historien bekräftades.
På en presskonferens den 12 december 1998 antydde Marc Hodler att röster hade varit till salu i samband med IOK:s omröstningar om värdstäder. Hodler syftade inte bestämt på valet av Salt Lake City utan menade att detta hade skett under de flesta omröstningarna under de senaste 10 åren. Mutorna skulle ha bestått av bland annat resor, kontanter, sjukvård, universitetsplatser och husdjur. Upplägget skulle ha kretsat kring framförallt fyra agenter som på uppdrag av Salt Lake City och tidigare ansökande städer skulle köpt röster av IOK-medlemmarna På julafton 1998 meddelade tidningen Los Angeles Times att Federal Bureau of Investigation inlett en undersökning mot organisationskommittén. Kommittén undersöktes då redan av både IOK och den amerikanska olympiska kommittén.
I svallvågorna efter skandalen höjdes röster för att den dåvarande ordföranden i IOK, Juan Antonio Samaranch, skulle avgå. Samaranch avfärdade dock alla avgångskrav under en presskonferens den 25 januari 1999, där han personligen utlovade att utrota alla tendenser till missbruk inom IOK. Samaranch erkände med tiden att han tagit emot ett jaktgevär värt cirka 10 000 svenska kronor. Även krav på att Salt Lake City skulle fråntas spelen förekom. Anita DeFrantz, viceordförande i IOK, klargjorde att ingen stad kunde ta över värdskapet med enbart 3 år kvar till starten av spelen, och att – vilket även många andra uttryckte – Salt Lake City vann spelen på sina meriter.
Både Tom Welch och hans kompanjon i ledningen, Dave Johnson, ställdes inför rätta för mutbrott. Båda friades av David Sam, distriktsdomare i Utah, som menade att de hade agerat oetiskt men inte olagligt. Fyra medlemmar i IOK avgick frivilligt och ytterligare sex stycken uteslöts under IOK:s kongress 17 mars 1999 i Lausanne. Under samma kongress hölls en förtroendeomröstning kring Samaranchs ordförandeskap i vilken han fick enbart två röster mot sig av sammanlagt 90.
Invigning och avslutningsceremoni miniatyr|Den amerikanske presidenten George W. Bush under invigningen. Invigningen hölls den 8 februari 2002 i Rice-Eccles Stadium. Den olympiska eden för deltagarna lästes av Jim Shea och för funktionärerna av Allen Church. Invigningen följdes av cirka 55 000 åskådare på plats och av uppskattningsvis tre miljarder tv-tittare. För första gången öppnades ett olympiskt vinterspel av en sittande amerikansk president, George W. Bush. Presidentens invigningstal kritiserades av delar av IOK för att den bröt den traditionella ton som talen brukar ha. Till exempel valde Bush att hylla USA som stolt värd av spelen före det klassiska öppnandet av spelen. Bush bröt från det uppsatta programmet och höll på eget initiativ ett tal om kopplingar mellan spelen och 11 september-attackerna, något IOK starkt hade motsatt sig. Under hans tal bars en trasig flagga från ruinerna i Ground zero in, vilket även det var en avvikelse från programmet. USA:s olympiska kommitté hade under en längre tid försökt få IOK att låta deras trupp marschera in med denna fana, men IOK hade även nekat detta. Under invigningen sjöng Grammy-vinnaren LeAnn Rimes spelens officiella sång, Light the Fire Within. Mormon Tabernacle Choir framförde den amerikanska nationalsången Star-Spangled Banner. Tillsammans med Utah Symphony Orchestra framförde de även det olympiska mottot, Citius, Altius, Fortius (snabbare, högre, starkare). John Williams komponerade spelens tema Call of the Champions, vilket var hans tredje tema för ett olympiskt spel samt det första till ett vinterspel.
På avslutningsceremonin spelade bandet KISS för sista gången med Ace Frehley i bandet. Övriga artister som framträdde var Earth, Wind & Fire, Harry Connick Jr., Bon Jovi och Gloria Estefan med flera. De tidigare olympiska vinterspelens avslutningsceremonier hade utmärkts av att den förre ordföraren i IOK Juan Antonio Samaranch hade avslutat sitt tal med att förklara spelen de bästa någonsin. Den nya ordföranden, Jacques Rogge, förde inte traditionen vidare utan valde istället att avsluta sitt tal med att kalla spelen felfria. Sedvanligt lämnades den olympiska flaggan över från Salt Lake Citys borgmästare Rocky Anderson till Sergio Chiamparino, borgmästaren för nästa värdstad Turin.
Sporter miniatyr|John Nowak med facklan 15 sporter (enligt IOK:s räknemodell) utövades under spelen.
Den alpina skidåkningen dominerades stort av Janica Kostelić, Kjetil André Aamodt och Stephan Eberharter. Kroatiskan Janica Kostelic vann guld i slalom, kombination och storslalom och ett silver i super-G. Norrmannen Kjetil Andre Aamodt dominerade kombinationen och super-G. Österrikaren Stephan Eberharter som vann silver i storslalom i senaste vinter-OS tog denna gång medalj i slalom, super-G och störtlopp. Brittiske bronsmedaljören i slalom Alain Baxter åkte fast för att ha använt det otillåtna preparatet metamfetamin och fråntogs sin medalj.
I backhoppningstävlingarna vann schweizaren Simon Ammann oväntat de båda individuella gulden; Ammann hade tidigare inte ens vunnit en världscuptävling, och han vann gulden strax efter att ha genomgått en operation. Tyskland vann lag-guldet före Finland med en marginal på 0,01 poäng, tack vare Martin Schmitts sista hopp.
miniatyr|USA:s andralag i fyrmansbob Detta var de första spelen då tävlingar i bob för damer fanns med på programmet; tävlingen vanns av amerikanskorna Jill Bakken och Vonetta Flowers medan Tyskland vann silver och brons. Flowers blev den första afroamerikanen att vinna en medalj i ett olympiskt vinterspel. I herrarnas tävlingar vann tyskarna guld i båda grenarna; i två-mans vann Schweiz de övriga medaljerna och i fyra-mans vann USA både silver och brons, något som innebar att landet vann medalj för första gången på 46 år.
På damsidan vann Storbritannien över Schweiz i finalen. Förhandsfavoriten Kanada vann bronset efter match mot USA. I herrarnas turnering vann Norge guld före Kanada med 7-6 efter en skiljeomgång; Schweiz vann bronset.
De amerikanska favoriterna Shannon Bahrke och Travis Mayer missade båda gulden i puckelpisten. Gulden gick istället till norskan Kari Traa och finländaren Janne Lahtela. Australiensiskan Alisa Camplin vann guld i damernas hopp och Tjecken Aleš Valenta vann herrarnas guld.
Vid skridskotävlingarna i Utah Olympic Oval slogs flera världsrekord; efter tävlingarnas slut hade skridskovärlden sju nya världsrekord och nya olympiska rekord i samtliga grenar. Jochem Uytdehaage från Nederländerna vann två guld, på 10 000 meter och 5 000 meter, samt satte världsrekord på 10 000 meter som första man under 13 minuter. Claudia Pechstein vann också två guld, på 3 000 meter och 5 000 meter; det var hennes tredje OS-guld i rad på 5 000 meter. Clara Hughes, som vann brons på 5 000 meter, blev den fjärde att vinna medalj i både olympiska sommar- och vinterspelen; hon hade sedan tidigare ett brons i bancykling från Atlanta 1996.
miniatyr|Kanadas herrlandslag.
På herrsidan bröt Kanada sin 50-åriga trend utan OS-guld i hockey genom att slå USA med 5-2 i finalen. Vitryssland, som gjorde sin bästa insats i OS-hockeyn hittills, gick överraskande till semifinal efter en seger på 4-3 över Sverige i kvartsfinalen, men förlorade semifinalen mot Kanada och bronsmatchen mot Ryssland. På damsidan vann också Kanada över USA i finalen. I bronsmatchen vann Sverige över Finland, därmed tog det svenska damhockeylandslaget sin första medalj i grenen någonsin.
En kontrovers uppstod i paråkningen, där det ryska paret vid tävlingens slut stod som vinnare, men en protest lämnades in då misstanke att det ryska paret vann guldet som en kompensation för förlorat guld i isdansen där guldet gick till Frankrike och Ryssland fick silver. Protesten resulterade i delat guld mellan Kanada och Ryssland. Den tidigare dömde affärsmannen Alimzjan Tochtachunov greps misstänkt för mutbrott, men släpptes igen. I damernas singel vann Sarah Hughes överraskande guld, förhandsfavoriten Michelle Kwan föll i sitt långa program och slutade trea. I herrarnas singel vann Aleksej Jagudin.
miniatyr|Andrus Veerpalu En dopningsskandal utspelade sig inom längdskidåkningen med tillbakadragna medaljer och fem avstängda längdskidåkare. Ryskorna Larisa Lazutina, ett silver och ett guld, och Olga Danilova åkte fast för nesp, likaså gjorde Johann Mühlegg, Spanien, vars tre guldmedaljer drogs tillbaka. Även två österrikiska längdskidåkare blev avstängda från tävlandet.