BergvidafinkSveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14 (Euplectes psammacromius) är den näst största fågelarten inom vävarsläktet Euplectes.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11 Kunskapen om arten är fortfarande mycket begränsad.
Utbredning och biotop Arten förekommer endemiskt i öppna gräslandskap på det östafrikanska höglandet på 1800-3000 meter över havet, från sydvästra Tanzania till allra nordöstligaste Zambia och norra Malawi.Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
Utseende Likt alla andra fågelarter i släktet Euplectes skiljer sig utseendet mellan hane och hona markant under häckningssäsongen då hanen ruggar till en svart praktdräkt som inkluderar mycket långa stjärtfjädrar och ett större gult parti på de övre vingtäckare. Utanför häckningssäsongen är hanarnas utseende liknande honornas med en brun, gul och svartspräcklig fjäderdräkt och de gula partierna är diskretare.
Ekologi Under häckningsperioden försvarar hanarna sina revir på morgonen efter soluppgång, respektive på kvällen innan solnedgång.
Taxonomi Bergvidafinken beskrevs taxonomiskt första gången år 1900 av Anton Reichenow. Reichenow placerade då taxonet i släktet Penthetria men den placeras numera i vävarsläktet Euplectes som omfattar mellan 15 och 20 arter. Tidigare har den också ofta behandlats som underart till träskvidafink (Euplectes hartlaubi) men behandlas idag oftast som en monotypisk art.Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Status och hot Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt vanlig.
Referenser Noter
Källor Terry Stevenson, John Fanshawe (2002) Birds of East Africa David Krantz (2010) Examensarbete data, Zoologiska Institutionen, Göteborgs Universitet SOF (2008) Svenska namn på världens fåglar.
Externa länkar
Bilder och filmer på Internet Bird Collection Läten på xeno-canto.org
Kategori:Vävare Kategori:Fåglar i etiopiska regionen