Guesch Patti, ursprungligen Patricia Yolande Ghislaine Porrasse, född 16 mars 1946 i Neuilly-sur-Seine, död 22 juni 2026 i Paris, var en fransk sångare, dansare och koreograf. Hon blev mest känd för hitlåten "Étienne" (1987), efter flera decennier som dansare i opera och på TV, och nu under artistnamnet Guesch Patti.

Därefter fortsatte musikkarriären med fem soloalbum, varefter Patti på senare år återgick till teaterscenen. Hon uppmärksammades bland annat som komedienn i franska uppsättningar av Tolvskillingsoperan och The Vagina Monologues samt för sin förmåga att växla medium och stil som en artistisk kameleont.

Biografi

Bakgrund och dans Patricia "Guesch" Porrasse föddes i Neuilly-sur-Seine som dotter till Linda och Jean Porrasse; fadern var artistagent och konstnärlig ledare hos Pathé-Marconi. Hennes gudfar var skådespelaren Bernard Blier. Det tidiga smeknamnet "Guesch" var en variant av det baskiska "Gaixoa" som hennes farfar fört i arv. I tidig ålder blev Porrasse van besökare i scenmiljöer, och vid nio års ålder dansade hon balett som elev vid balettskolan i Paris. Som 15-åring engagerades hon vid Opéra National de Paris under koreografen Roland Petit. Åtta år senare valde hon att övergå till modern dans.

Under danskarriären kom Porrasse senare att arbeta med koreografer som Carolyn Carlson och Pina Bausch. För TV var hon bland annat inblandad i produktioner för artister som Nana Mouskouri och Sylvie Vartan. 1980 medverkade hon i uppsättningen på Palais des Sports av Les Misérables.

Musikkarriären

Tidiga insatser Porrasse startade sin sångkarriär åren 1964/1965 genom två singelutgåvor, som del av artistduon Yves et Patricia. Den andra halvan av duon var kompositören och pianisten Yves Gilbert, som hon var gift med mellan 1964 och 1974. Efter skilsmässan från Gilbert återgick Porrasse till en karriär inom modern dans.

På 1980-talet återkom Porrasses intresse för sång och musikaliskt artisteri. Detta syntes inledningsvis som del av synt/new wave-gruppen Dacapo, med Florence Davis och Lydie Callier som de två andra delarna av trion. Gruppen släppte 1984 singeln "Somnifères", där A-sidan var en cover på den ursprungligen jiddisch-språkiga sången "Bei mir bist du schön".

Étienne och Labyrinthe Tre år senare återkom Porrasse, nu under artistnamnet Guesch Patti, som rocksångerska och stödd på ett kompband som senare kom att få namnet Encore. Låtarna under den kommande musikkarriären var oftast med texter av Patti och kompositioner av medlemmar i kompbandet och andra inkopplade låtskrivare. Pattis sångstil och musikaliska attityd präglades av en djärv och tuff ton.

Den första singeln från den här nya konstellationen medförde ett stort och direkt genombrott. Via "Étienne", lanserad med en sexuellt provokativ och elegant koreograferad musikvideo, beskrevs Patti även internationellt som en "modern Piaf". Musikvideon, där sex och droger kontroversiellt associerades, regisserades för övrigt av Lydie Callier, den tidigare kollegan i trion Dacapo, medan melodin av Vincent Bruley fick en matchande text av Patti. Videon kom även att ge inspiration till amerikanska artisten Madonna, som i slutet av 1980-talet börjat experimentera med allt mer explicita sexuella referenser i sitt musik- och musikvideoskapande.

Hemma i Frankrike blev låten listetta under fem veckor i rad, och den nådde förstaplats även i åtta andra länder – trots sin rocktext på franska. Totalt sålde singeln 1,5 miljoner exemplar, och artisten själv belönades därefter med en Victoire de la musique i kategorin Årets kvinnliga nykomling. Framgången komplicerades dock att Patti hade skrivit kontrakt med två olika producenter, vilket ledde till en långvarig juridisk process. Själv ansåg Patti senare att det omedelbara genombrottet med "Étienne" snarare var en nackdel och ett hinder för hennes fortsatta musikkarriär, något som hon skulle jämföras mot.

Därefter följde året efter (1988) albumet Labyrinthe, där bland annat singeln "Let be must the queen" nådde högt på hitlistorna i Frankrike och flera andra europeiska länder. 1989 medverkade Patti även på albumet Blue blanc vert av Jean-Louis Aubert.

Senare musikkarriär 1990 återkom Guesch Patti med sitt andra album Nomades och en Europaturné, kompletterat med spelningar i Nordamerika. Varken albumet eller singellåtarna "L'Homme au tablier vert", "Comment dire" eller "Nomades" kunde dock återupprepa succén från "Étienne" och debutalbumet.

Musikkarriären fortsatte under 1990-talet med ytterligare albumproduktioner. 1992 kom albumet Gobe, stött på ett nytt kompband efter att Encore splittrats. Albumet spelades in i Minneapolis, i artistkollegan Princes studio och med Pattis tidigare trummis Bobby Z som producent. Inte heller denna skiva nådde ut till musikköparna, som fortfarande väntade på "en ny Étienne"; att musikrecensenterna var positiva hjälpte föga. Pattis återkommande lek med fransk-engelska språkblandningar hördes på det här albumet i form av låten "Wake up", så som "Let be must the queen" blandade språken på hennes debutalbum.

1995 återkom Guesch Patti med albumet Blonde, nu i en ny och mer elektronisk stil och med relativt sett större framgång. Här samarbetade hon med artister som Étienne Daho, Françoise Hardy och Matthieu Chedid. Att Peter Greenaway använde två av låtarna från albumet – "La Marquise" och titellåten – på sin film Pillow Book hjälpte till att skapa uppmärksamhet för albumet som även påverkats av genrer som triphop och freestyle.

Pattis femte och sista musikalbum kom 2000, i form av Dernières nouvelles. Albumet, som präglades av melankoli, ensamhet och lugnare tongångar, kompletterades två år senare med en DVD bland annat innehållande koreograferade framträdanden. 2002 spelade hon även in duetten "Dans tes yeux" tillsammans med artisten Gonzales. Ytterligare ett par låtar spelades in 2009 och 2010, "Bilingue" och "Ensemble", men utan ambitionen att återuppta någon musikkarriär.

Teater och film Efter mitten av 1990-talet återgick Guesch Patti alltmer till sitt tidigare intresse för dans och scenkonst i allmänhet. 2001 engagerade hon sig i scenshowen Elle sourit aux larmes, presenterad på Théâtre des Abbesses och där hon tolkade dansstycken koreograferade av namn som Odile Duboc, Daniel Larrieu och Dominique Mercy.

Som skådespelare medverkade Guesch Patti på senare år i ett antal filmer av franska och europeiska regissörer. Det inkluderar Elles (1997), Une pour toutes av Claude Lelouch (1999), Suzanne av Viviane Candas (2007) och Toi, moi, les autres av Audrey Estrougo (2010). På TV syntes hon 2007 i produktionen Monsieur Max, efter att hon året före medverkat i juryn till ett franskt dansprogram i TV. Därutöver syntes hon i flera större produktioner på teaterscenen, inklusive 2003–2004 i franska uppsättningar av The Vagina Monologues och Tolvskillingsoperan.

Inte heller på senare år undkom Patti den hitlåt som redan 1987 blev hennes största kommersiella framgång. 2008 tolkades "Étienne" i Star Academy (den franska upplagan av Talang), och både 2021 och 2022 gavs uppmärksammade coverversioner ut av olika artister.

Sista tid Guesch Patti avled natten mellan 21 och 22 juni 2026 i Paris efter en längre tids sjukdom. Hon blev 80 år gammal.

Produktioner

Diskografi

Album Labyrinthe (1988) Nomades (1990) Gobe (1992) Blonde (1995) Dernières nouvelles (2000)

Singlar "Somnifères" (med gruppen Dacapo, 1984) "Étienne" (1987) "Let be must the queen" (1988) "Cul cul clan" (1988) "Bon anniversaire" (1988) "L'Homme au tablier vert" (1990) "Comment dire" (1990) "Nomade" (1990) "Wake up" (1992) "Mélomane" (1992) "La marquise" (1995) "Amnésie" (1995) "Blonde" (1996) "4+1" (2000) "Dans tes yeux" (duett med Gonzales, 2002) "Bilingue" (2009) "Ensemble" (2010)

DVD Dernières nouvelles (2002) Suzanne (2007)

Filmografi

Biofilm 1997 – Elles (i regi av Luís Galvão Teles) – rollen som "Branca" 1999 – Le Gang des TV (kortfilm av Artus de Penguern) 1999 – Une pour toutes (av Claude Lelouch) – "lesbiska vänninan" 2007 – Suzanne (av Viviane Candas) – "Ingrid" 2010 – Toi, moi, les autres (av Audrey Estrougo) – "kvinnan från öst"

TV-produktioner 2007 – Monsieur Max (av Gabriel Aghion) – "borgardamen"

Teater 2003 – Marche's (av Pedro Pauwels), théâtre de l'Étoile du Nord 2003–2004 – L'Opéra de quat'sous (av Bertolt Brecht och Kurt Weill), TNP Villeurbanne -> Théâtre national de la Colline -> Théâtre national de Strasbourg 2004 – Les Monologues du vagin (av Eve Ensler), Petit Théâtre de Paris 2006 – Jésus Camacho 404 284 (av Francis Marmande, efter Victor Hugo), MC93 Bobigny 2008 – Par-dessus bord (av Michel Vinaver), TNP Villeurbanne -> Théâtre national de la Colline 2009 – Allegro ricordando (av Ami Flammer), MC93 Bobigny 2009 – Les Princesses (av Odile Azagury), Théâtre national de Chaillot 2012 – La Culture c'est la règle, l'art c'est l'exception (sång och uppläsning), med Le Collectif artistique de la Comédie i Valence 2012 – Une heure avec (av Reinhardt Wagner, hyllningsföreställning för Roland Topor), i Nancy 2014 – RE-VUe (scenföreställning med teater och dans), festivalen Étrange Cargo, Ménagerie de verre i Paris

Referenser

Noter

Allmänna källor

Externa länkar Officiell webbplats (franska)

Kategori:Kvinnor Kategori:Födda 1946 Kategori:Avlidna 2026 Kategori:Personer från Neuilly-sur-Seine Kategori:Franska popsångare Kategori:Franska sångare under 1900-talet Kategori:Artister på EMI Kategori:Franska låtskrivare Kategori:Franska dansare Kategori:Franska koreografer Kategori:Franska skådespelare Kategori:Artistpseudonymer Kategori:Projekt Kvinnliga huvudpersoner