Skottlands herrlandslag i fotboll representerar Skottland på landslagsnivå. Skottland spelade tidernas första fotbollslandskamper, först 1-1 vid en inofficiell match mot England den 5 mars 1870 i Glasgow, sedan när man den 30 november 1872 mötte England i Partick i Glasgow i Skottland i den första officiella fotbollslandskampen. Matchen slutade 0–0.
Skottland har blivit kända för sin oförmåga att gå vidare från VM:s gruppspel (första omgång). De har ofta kvalificerat sig men väl i VM har man inte lyckats. Man har ofta varit nära men på grund av målskillnad har man inte tagit sig vidare. Så var fallet till exempel 1974.
Historia Skottland är tillsammans med England världens äldsta fotbollslandslag. Lag som representerade länderna möttes i fem landskamper 1870–1872. Det var också Skottland och England som möttes i den första officiella landskampen. Den arrangeras på Hamilton Crescent i Partick i Skottland 30 november 1872.
De kommande 40 åren spelade Skottland bara landskamper mot de andra riksdelarna inom Storbritannien och Irland: England, Wales och Irland. Dessa riksdelar, de så kallade Home nations, deltog alla i det brittiska mästerskapet, British Home Championship (BHC), som startades 1883. Under dessa år var Skottland svårslaget och det dröjde till 1903 innan något av de andra lagen förutom England slog Skottland då Irland vann med 2-0.
Skottlands ärkerival är grannen England. 1873 förlorade Skottland mot England för första gången. 1874 vann man sin första landskamp mot England med 2-0, målen gjordes av Fred Anderson och Angus MacKinnon. 1876 slog man England med 3-0 och samma år mötte sin andra motståndare genom tiderna, Wales. Skottland vann med 4-0. 1878 togs största segern mot England, 7-2 och största landslagssegern med 9-0 mot Wales. 1884 mötte man Irland för första gången och vann med 5-0. Första matchen på 1900-talet spelades mot Wales den 3 februari 1900, det blev seger med 5-2.
I en BHC-landskamp på Ibrox park i Glasgow 1902 rasade en läktarsektion samman. 26 människor dog och ett hundratal skadades. Matchen avbröts men återupptogs. Det blev omspel på Villa Park där matchen slutade 2-2.
I maj-juni 1929 gjorde man en turné i Europa med tre matcher. Den 26 maj 1929 mötte man för första gången ett lag utanför Brittiska öarna. Skottland utklassade Norge med 7-3 i Bergen. Fler landskamper följde, med vinster mot Tyskland och Frankrike men förluster mot Österrikes Wunderteam och Italien. Skottland följde övriga brittiska lag och valde att inte delta i VM under 1930-talet. Första efter andra världskriget gick Skottland och de andra brittiska landslagen åter med i Fifa och deltog i VM.
1950-talet 1950 Skottland kvalificerade sig formellt till VM 1950 genom en andraplats i British Home Championship, men det skotska förbundet hade på förhand beslutat att landslaget endast skulle resa till Brasilien om man vann turneringen. Trots uppmaningar från spelare och representanter för det engelska landslaget att ompröva beslutet stod förbundet fast vid sin linje. Skottland blev därmed det enda landslag som frivilligt avstod från ett redan säkrat VM-slutspel.
1952 mötte man Sverige för första gången och föll med 1-3 på Råsunda, Skottlands mål gjordes av Billy Liddell.
1954 Till VM 1954 kvalificerade sig Skottland och kom nu planenligt att ställa upp. Förberedelserna inför VM 1954 har i efterhand ofta kritiserats. Trots att FIFA tillät trupper på upp till 22 spelare valde det skotska förbundet att endast ta ut 13 spelare till turneringen. Efter premiärförlusten mot Österrike avgick dessutom förbundskapten Andy Beattie bara timmar före matchen mot Uruguay som slutade med en förlust med 0-7. Efter detta drog sig laget ur sista matchen mot Tjeckoslovakien.
1958 1958 gick världsmästerskapet i Sverige och Skottland kvalificerade sig till sitt tredje VM-slutspel. Inför turneringen hade den framgångsrike Manchester United-tränaren Matt Busby utsetts att leda landslaget, men bara några månader före mästerskapet skadades han allvarligt i flygolyckan i München i februari 1958, där flera av hans spelare omkom. Busby kunde därför inte följa med till Sverige och ersattes av Dawson Walker.
Själva turneringen inleddes lovande när Skottland spelade 1–1 mot Jugoslavien och därmed tog sin första poäng någonsin i ett VM-slutspel. Förhoppningarna om avancemang minskade dock efter en dramatisk 2–3-förlust mot Paraguay. I den avslutande gruppspelsmatchen mot Frankrike behövde Skottland vinna för att gå vidare, men förlorade med 1–2 mot ett franskt lag lett av Just Fontaine, som senare skulle sätta målrekord i samma världsmästerskap. Skottland slutade sist i gruppen och slogs ut redan i första omgången.
1960-talet Under de första EM-turneringarna 1960 och 1964 ställde inte Skottland upp. Kvalet till EM 1968 innehöll samtliga brittiska nationer där storebror England vann, men under samma kval den 15 april 1967 spelades en klassisk landskamp mot England på Wembley, vilken även var en del av säsongens BHC. England hade inte förlorat en landskamp sedan VM-guldet 1966. Skottland vann sensationellt med 3-2 efter mål av Denis Law, Bobby Lennox och Jim McCalliog. Skotska fans invaderade planen och kallade sig inofficiella världsmästare. Detta var mer ett skämt.
1970-talet 1974 Skottland kvalificerade sig för Fotbolls VM 1974 i Västtyskland efter tre missade VM i rad. I första matchen vann man enkelt mot Zaire med 2-0 efter mål av Lorimer och Joe Jordan. I nästa match väntade regerande mästarna Brasilien där matchen slutade mållös. Skottland hade nu chans att avancera till andra gruppspelsomgången. I sista matchen mot Jugoslavien hamnade man i underläge med tio minuter kvar, men i den 88:e minuten gjorde Joe Jordan 1-1. Jugoslavien gick vidare på grund av sin stora målskillnad (9-0 mot Zaire) och Brasilien (som spelat 0-0 också mot Jugoslavien) som slog Zaire med 3-0 och hade ett plusmål mer. Efter det snöpliga uttåget ur VM 1974 lämnade Skottland turneringen som ett av få lag utan förlust. Trots seger mot Zaire och oavgjorda matcher mot både Brasilien och Jugoslavien räckte inte målskillnaden för avancemang. Trots att Skottland lämnade turneringen redan efter gruppspelet betraktades insatsen som en av landets främsta i VM-sammanhang. Skottland blev det första landslaget i VM-historien att slås ut utan att ha förlorat en enda match. Uttåget förstärkte samtidigt bilden av ett landslag som ofta föll offer för små marginaler i internationella mästerskap.
Under de följande åren fortsatte landslaget att utvecklas. Flera spelare från den starka generationen under 1970-talet etablerade sig i engelska storklubbar, och Skottland betraktades som ett av Europas mest svårslagna landslag. Förväntningarna växte i takt med de goda resultaten i kvalspel och i British Home Championship.
1977 tog Skottland hem British Home Championship efter en prestigefylld 2–1-seger mot England på Wembley. Segern skapade stor eufori bland de tillresta supportrarna, som efter slutsignalen stormade planen, vilket var en upprepning som av den kända matchen år 1967. Händelsen blev en av de mest omtalade i turneringens historia och bidrog till den optimism som omgav landslaget inför VM året därpå.
1978 Man vann sin kvalgrupp före Tjeckoslovakien och Wales. Inför VM 1978 i Argentina rådde stor framtidstro. Förväntningarna på Skottland var ovanligt höga inför turneringen. Förbundskaptenen Ally MacLeod hade öppet talat om lagets möjligheter att nå långt i mästerskapet, och optimismen bland supportrar och medier var stor. Därför uppfattades förlusten mot Peru och poängtappet mot Iran som några av de största besvikelserna i skotsk fotbollshistoria.
Inför sista matchen mot en av dåtidens starkaste lag Nederländerna räknade många bort Skottland. Nederländerna tog ledningen. Kenny Dalglish kvitterade före halvtid. Archie Gemmill satte en straff i den 47:e minuten och Skottland var i ledning. Sen gjorde samma Gemmill ett spektakulärt solomål till 3-1 då han sprang ifrån tre nederländare och satte bollen i mål. Gemmills mål har senare kommit att räknas som ett av de främsta i världsmästerskapens historia. Nederländerna gjorde ett till mål men Skottland vann med 3-2. Både Skottland och Nederländerna stannade på tre men Nederländerna gick vidare på bättre målskillnad. Segern mot Nederländerna, som senare nådde VM-finalen, har i efterhand kommit att räknas som en av Skottlands främsta matcher i ett världsmästerskap. Samtidigt förstärkte resultatet känslan av missad potential, eftersom laget först efter de två inledande motgångarna visade den nivå som många hade förväntat sig före turneringen.
1970-talet kom att bli ett av Skottlands mest framgångsrika årtionden på den internationella scenen. Landslaget kvalificerade sig till två världsmästerskap och etablerade sig som en respekterad fotbollsnation. Samtidigt präglades perioden av flera dramatiska uttåg där små marginaler hindrade laget från att nå ännu större framgångar.
1980-talet 1982 Skottland kvalificerade sig till fotbolls-VM 1982 i Spanien efter att ha slagit lag som Sverige och Portugal och slutade som gruppsegrare.
Turneringen i Spanien inleddes på ett övertygande sätt med en 5–2-seger mot Nya Zeeland, vilket skapade optimism kring lagets möjligheter. I den andra gruppspelsmatchen mot Brasilien tog Skottland en oväntad ledning genom David Narey, vilket var första gången ett europeiskt lag ledde mot Brasilien i turneringen. Brasilien vände dock matchen och vann med 4–1 efter ett målrikare och mer offensivt spel.
I sista matchen mot Sovjetunionen tog Skottland återigen ledningen genom Joe Jordan. Sovjetunionen vände till 2–1 efter ett avgörande skotskt försvarsmisstag, men i slutminuterna kvitterade Graeme Souness 2-2. Trots att Skottland slutade på samma poäng som Sovjetunionen slogs laget ut på sämre målskillnad, vilket innebar ett nytt tidigt uttåg i ett VM trots starka prestationer mot kvalificerat motstånd.
Det brittiska mästerskapet (British Home Championship) spelades för sista gången 1984. Därefter ersattes turneringen av Rous Cup, där Skottland mötte England i en årlig prestigematch. Skottland vann den första upplagan 1985 efter 1–0 på bortaplan, vilket sågs som en betydande seger i en annars svår period. England vann året därpå, och från slutet av 1980-talet utökades turneringen med inbjudna nationer, men formatet fick begränsad sportslig och kommersiell framgång och avvecklades i början av 1990-talet.
1986 Under mitten av 1980-talet fortsatte Skottland att vara en återkommande kraft i kvalsammanhang, men laget misslyckades att kvalificera sig till EM 1984. VM-kvalet 1986 kom att präglas av en ovanlig och dramatisk ledarskapssituation. Jock Stein ledde ursprungligen Skottland genom större delen av kvalspelet och säkrade i praktiken avancemang till ett interkontinentalt playoff genom en 1–1-match mot Wales i Cardiff i den avslutande gruppspelsomgången den 10 September 1985. Kort efter matchens slut kollapsade Stein vid sidlinjen och avled av en hjärtinfarkt, vilket innebar att han gick bort i direkt anslutning till att Skottland hade säkrat fortsatt chans att nå VM.
Efter Steins död övertog Alex Ferguson ansvaret som förbundskapten inför det avgörande playoffmötet mot Australien. Ferguson hade redan ingått i ledarstaben under kvalet och fick nu huvudansvaret för att slutföra kvalkampanjen. För att hantera uppdraget parallellt med sitt klubblag i Aberdeen utsåg han Archie Knox till assisterande tränare i landslaget. I playoffet mot Australien vann Skottland hemmamötet i Glasgow med 2–0, innan returen i Melbourne slutade mållös. Sammantaget innebar detta att Skottland kvalificerade sig till VM 1986. Ferguson hade därmed en begränsad men avgörande roll i att fullfölja kvalprocessen efter Steins död, även om större delen av lagets grundstruktur redan var etablerad under kvalspelet.