Stockholms centralstation (ursprungligen Stockholms Centralbangård), officiellt Stockholms central,Transportstyrelsen fastställer namnen på svenska järnvägsstationer. Namnformen Stockholms central återfinns i följande lista: lokalt vardagligen Centralen, är Sveriges största järnvägsstation sett till antalet passagerare och tåg. Fjärrtåg går till de flesta större städer i Sverige och internationella fjärrtåg till Tyskland, Danmark och Norge. Den ligger på Norrmalm, i centrala Stockholm, vid Centralplan/Vasagatan och sträcker sig från Vattugatan i söder till Kungsbron i norr. Stationen togs i bruk den 18 juli 1871 och efter bolagiseringen av Statens Järnvägar 2001 ägs och förvaltas byggnaden av Jernhusen AB medan perronger och spår förvaltas av Trafikverket. Centralens stationssignatur är Cst, vilket skall utläsas som Centralbangården STockholm.
Huvudbyggnaden för Stockholms centralstation uppfördes efter ritningar av arkitekt Adolf W. Edelsvärd. Byggmästare var Carl Henric Hallström tillsammans med Lars Magnus Elfling. Anläggningen har därefter om- och tillbyggts ett flertal gånger. De största förändringarna skedde 1925–1928 då den stora centralhallen kom till, ritad av arkitekt Folke Zettervall, samt i mitten på 1950-talet då stationen kopplades ihop med Stockholms tunnelbana via den nya underjordiska gångtunneln och hallen. Byggnaden var mellan 1986 och 2000 ett statligt byggnadsminne.Riksantikvarieämbetet: Lagskydd för Stockholms centralstation. Sedan 2001 är det ett enskilt byggnadsminne, då det ägs av Jernhusen och inte direkt av staten.
Historik Nya stationshuset och sammanbindningsbanan 1871
miniatyr|Stockholms central 1890, mot Vasagatan. miniatyr|vänster|Stationsbyggnaden på Alfred Bentzers Stockholmskarta från 1899. miniatyr|vänster|Takmålningen på kassettaket i entréhallen målades omkring 1910 av Filip Månsson. miniatyr|Centralen 1922 med den gamla banhallen. miniatyr|Banhallen på Centralstationen ca 1910 (då centralen är påbyggd).
Sveriges första järnväg invigdes 1856, relativt sent jämfört med Centraleuropa och England. Regeringen lade 1853 fram ett förslag om statliga järnvägar, något som bifölls vid riksdagen 1854. Det var inte förrän september 1857, då regeringen beslöt att dra Västra stambanan söder om Mälaren, att planering för slutstationen i Stockholm kunde inledes. Nils Ericson, ansvarig projektör och ingenjör för samtliga stambanor i södra och mellersta Sverige, förespråkade en centralstation som skulle kunna vara gemensam för banorna norrifrån och söderifrån till Stockholm. Eftersom denna åsikt var omdiskuterad var Ericson tvungen att anlägga en Södra station (Sst) som låg vid Södra Bantorget (nuvarande Medborgarplatsen). Detta vilade på ett beslut av Ericson att dra järnvägen genom Liljeholmen till Fatbursjön istället för via Skanstull.
Banan mellan Stockholm och Södertälje Saltskog invigdes 1 december 1860. Genomgående trafik mellan Stockholm och Göteborg kom igång 8 november 1862 efter att sträckan mellan Katrineholm och Hallsberg hade fullbordats. År 1866 öppnades Norra station (Nst) som anslöt Uppsala med Norra stambanan, stationen låg i höjd med Norra Bantorget och stationshuset i tegel finns fortfarande kvar. Den stora utmaningen var att skapa en sammanhängande sträckning genom den svåra geografin med Söders åsar och Riddarfjärden.
Placeringen av det nya stationshuset hängde intimt samman med framdragningen av Sammanbindningsbanan. För Nils Ericson stod det från början klart att det nya stationshuset skulle uppföras på en strategisk plats där västra och norra stambanan kunde knytas samman, exempelvis på sydvästra Norrmalm intill Klara sjö, här låg redan norra stambanans slutstation. Stationshuset med tillhörande ämbetslokaler för trafikstyrelsen samt bangården med spåranläggningar, magasinsbyggnader och liknande krävde stort utrymme och det kunde skapas här genom omfattande utfyllnader av Klara sjö intill Klaragasverket.Beskrivning av Sammanbindningsbanans tillkomst och sträckning.
Det fanns även andra lokaliseringsförslag för ett nytt stationshus där Sammanbindningsbanan skulle byggas längs östra sida av Gamla stan. Enligt det alternativet som kom från Baltzar Cronstrand, Konstfackskolans grundare hade centralstationen hamnat vid Östermalmstorg.Abrahamsson (2004), sida 137 Det blev till sist ingenjören Nils Ericsons förslag som genomfördes. Han fick inte uppleva det färdiga resultatet men hedrades 1893 med en staty av John Börjeson, som står framför huvudentrén. Bansträckan genom Stockholm var för sin tid ett mycket komplicerat projekt började byggas 1864 och stod klart 1871. På den plats där Stockholms Centralstation nu ligger låg tidigare Klara tekniska fabrik som producerade stearinljus. Fabriken låg i Klarakvarteren vid Klara Bergsgränd 43 och den hette då Clara Tekniska Fabrik och ägdes av fabrikören och grosshandlaren Lars Montén. Efter riksdagsbeslut 1862–1863 om att dra en Sammanbindningsbana genom Stockholm väntade expropriationsdomar. Montén flyttade därför verksamheten till Alvik i Bromma.Stearinljusfabriken i Alvik, Stadsmuseet.
Stationshuset byggdes 1867–1871 och invigdes 17 juli 1871 samtidigt med sammanbindningsbanan. Något större invigningsceremoni kring den nya banan och den nya centralstationen blev det inte. Men kung Karl XV, kronprins Oscar (sedermera kung Oscar II), danske kronprinsen Fredrik (sedermera Fredrik VIII av Danmark), Norges statsminister i Stockholm Otto Richard Kierulf och några andra högt uppsatta personligheter provåkte sträckan i tre kungliga vagnar. Dessutom inbjöds trehundra arbetare och "tal höllos med anledning af det nu afslutade fleråriga och betydelsefulla arbetet å banan genom hufvudstaden".Jernhusen AB: Stockholm Centralbangård 140 år 1871–2011, läst 2 oktober 2012
Arkitekt för den nya stationen var Järnvägsstyrelsens chefsarkitekt Adolf W. Edelsvärd. Edelsvärds främste medhjälpare var Axel Kumlien. De arbetade med projektet på Statens Järnvägars arkitektkontor i Gamla stan. Vid invigningen var endast bottenvåningen färdig. Följande år kunde de övriga våningarna tas i bruk. Till en början inreddes också tjänstebostäder i stationshuset bland annat för banöverdirektören, biljettförsäljaren och ett par vaktmästare. Byggnaden är uppförd i renässansstil och fasaden mot Vasagatan smyckades av en rad skulpturer. Högst upp fanns statyer visande Södra Sverige och Mellersta Sverige skapade av bildhuggaren Carl August SödermanStatyer av C.A Söderman. Mellan dessa statyer fanns lilla riksvapnet i en sköld, som kröntes upptill av en kunglig krona, vilka skapades av konstnären Frans Oscar Theodor Berg. Därunder satt en stor klocka som hade tillverkats av Linderoths urfabrik (se även Klockor på Stockholms central). Byggnadens mittenparti smyckades av fyra kvinnogestalter som symboliserade Jordbruket, Handeln, Industrin och Strategin. Dessa hade utförts av skulptören Carl August Söderman.Husen på malmerna (1985), s. 64–65 All denna utsmyckning avlägsnades vid renoveringen och utbyggnaden av stationshuset på 1950-talet.
Kassettaket i den ursprungliga biljetthallen (numera entréhallen) från 1871 bevarades dock. Taket fick sin takmålning omkring 1910 av Filip Månsson i en nonfigurativ orientalisk stil. Sven Erixson, som under 1920-talet arbetade som yrkesmålare hos Filip Månsson, ansåg att taket var Stockholms vackraste.Jernhusen AB: Konst och kulturmiljöer på Stockholms Centralstation / Taket i entréhallen (tidigare biljetthallen), läst 1 oktober 2012. Ingen annan svensk stationsbyggnad blev föremål för en så omfattande konstnärlig bearbetning som Stockholms.Riksantikvarieämbetet, Stockholms centralstation, byggnadsbeskrivning.
Stationens banhall, även den ritad av Edelsvärd, rymde fem spår. Själva banhallen blev inte alls så imponerande som huvudbyggnaden. Den täckets av ett enkelt sadeltak med fackverkstakstolar av järn. Banhallen sammanlänkades med stationshuset genom ett plattformstak uppburet av en järnbalk som vilade på järnkolonner. Banhallsgavlar konstruerades av järn och glaspartier. Ett större antal takfönster försåg hallen med ljus. Norra station som kopplades ihop med centralen fick ta över rollen som godsstation. När Stockholms centralstation öppnade hade den ett resande runt 100 personer om dagen.
Biljetthallen "puckeln" miniatyr|Puckelns exteriör ca 1910. miniatyr|Biljetthallen puckelns interiör ca 1905. Trafiken ökade snabbt, 1876 anslöt Västeråsbanan och Stockholms centralstation byggdes ut med spår och nya godsbyggnader, bland annat med viadukten Kungsbron som stod klar 1881. Stationen blev snabbt för liten och planer fanns bland annat på att bygga ut järnvägen med en linje över Lilla Essingen och göra om Stockholms centralstation till säckstation.Stockholms Centralstation http://www.ekeving.se/p/sth/cst/1927/2.pdf| Läst 22 januari 2010.
Till följd av den ökande trafiken och med den även större trängsel beslöt Statens Järnvägar 1904 att låta uppföra en ny biljetthall framför centralstationens fasad mot Centralplan. Tillbyggnaden fick snabbt smeknamnet ”puckeln” efter sin svängda takform.
1910 – stationen byggs på 1910 gör man en påbyggnad på stationen, och detta gör att man får en tredje våning. Arbetet leds av arkitekten Folke Zetterwall. Med detta arbete försvinner klockan på fasaden, och istället placerar man Centralens gamla klocka på den tillbyggda biljetthallen, "puckeln", mot Vasagatan.Stockholms centralstation till 1923 års beslut om utbyggnad, sid 19-23.
1927 års stationsombyggnad miniatyr|vänster|Statens Järnvägars logo på Centralens gamla klocka, Centralplan.
För att hantera den ökade trafiken fattade riksdagen 1923 ett beslut om en stor utbyggnad av infrastrukturen på järnväg i Stockholm och stationen. Det stora problemet var hur man skulle bygga ut järnvägen utan att påverka sjöfarten genom Stockholm och undvika klaffbroar som tar tid att öppna. Hammarby sjö byggdes om till sluss för att koppla ihop Årstaviken och Mälaren med Saltsjön. Över Årstaviken byggdes en högbro, Årstabron som anknöt Älvsjö station med Södra station genom Tanto. Godstrafiken på Norra station flyttades från Norra Bantorget till Norrtull och Södra station flyttades i höjd med Timmermansgatan och fungerade som en lokaltågsstation. Västra stambanan och Stockholms centralstation elektrifierades 1926. miniatyr|Hallens takkonstruktion, vy mot syd.
Åren 1925–1927 revs den gamla banhallen, de genomgående spåren för Västra stambanan flyttades västerut och en ny säckstation skapades vid det nya norra spårområdet, spår 1–6, för Västeråsbanan och Norra stambanan. Sammanlagt byggdes sex perronger och elva plattformspår samt ett genomgående godstågsspår.
Chefsarkitekten vid Statens Järnvägars arkitektkontor Folke Zettervall ledde den påkostade ombyggnaden av stationsbyggnaden. I sydöstra hörnet byggdes den kungliga väntsalen ut. Den fungerar fortfarande idag som väntsal för kungafamiljen. Kungliga väntsalen har sin ingång från huvudfasaden mot Vasagatan 1. Entrén skyddas av ett skärmtak utfört i kopparplåt som smyckas av en kunglig krona högst upp. Själva väntsalen består av förstuga, tambur, den kungliga väntsalen samt Drottningens rum. År 1992 gjordes en översyn av den lösa inredningen där kungaparet deltog i gestaltningen.Jernhusen AB: Konst och kulturmiljöer på Stockholms Centralstation / Kungliga väntsalen, läst 2 oktober 2012.
Den gamla banhallen revs och i dess ställe byggdes en ny stor vänthall, 119 meter lång och 28 meter bred med ett ellipsformat tak, vilket är 13 meter högt och har 24 meter i spännvidd, taket hålls uppe av limträbågar som var den första stora beställningen för det då nyetablerade AB Fribärande Träkonstruktioner (senare Töreboda limträ).Limträhandboken, s. 8-9. Dagsljus släpps in via taklanterniner och fönsterrader längs långsidorna samt genom välvda gavelfönsterpartier mot norr och söder, där det södra fönsterpartiet finns kvar i original.